Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantiqueira ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänvisade Dharmasutra art. Manava-dharma-çastra);
b) M. Vaivasvata (Vivasvants son), broder till Yama
(se d. o.), den nuv. M. Enligt somliga sagor (t. ex. i
"Çatapathabrahmana") är M. den indiske Noak, som
fick tillsägelse af en i fiskform uppträdande gud
– Brahman eller Visnu – att bygga ett fartyg och
dymedelst rädda sig undan en stor världsflod. Fisken
förde fartyget till Himalayas topp, där det bands
och hvarifrån M., alltefter som vattnet sjönk,
steg ned på slätten igen. Med sin dotter Ida
(offerdrycken) framalstrade M. igen afkomma, hvarmed
jorden åter befolkades. Hon kallas i egenskap af M:s
hustru Manayi l. Manavi. Jfr Muir, "Original
sanskrit texts", bd I, Lindner i "Festgruss an Roth"
(1893) samt de religionshistoriska handböckerna.
K. F. J.
Manuale (af lat. manus, hand). Se Kyrkohandbok.
Manualer, mus., de klaviaturer i orgeln, hvilka
spelas med händerna (lat. manus), i motsats till
den med fötterna trakterade pedalen. Antalet
manualer i en orgel växlar från 2 till 5, och de
ligga trappformigt bakom hvarandra. Hvar manual har
sina olika stämmor och sin särskilda klangfärg. De
kunna ock förenas medelst koppel. Manualerna ha
olika namn. Så t. ex. när de äro 5 (hvilket dock
är sällsynt), kallas den nedersta och främsta
underverk (fr. positif, eng. choir-organ), därpå i
ordning: hufvudmanual (grand orgue, great organ),
öfververk l. bröstpositiv l. bröstverk (clavier
des bombardes, swell-organ), soloklaver (clavier
de récit) och ekoverk (se Eko 3). Omfånget i en
manual är i regel från stora C till trestrukna f.
A. L.*
Manuali Hoepli. Se Hoepli, U.
Manualiter (nlat.; jfr Manual), förkortadt man.,
mus., att spela endast på manualerna, utan pedal
(i orgelkompositioner).
Manubrium, lat., mus., knappen på ett registerdrag
i orgeln.
Manucci [mano’tji], italiensk boktryckarsläkt. Se
Manutius.
Manuduktion (af lat. manus, hand, och ducere, föra),
handledning, särskildt den, som lärjungen åtnjuter
af läraren, hvilken därför ända in i nyare tider
stundom kallats manuduktor, handledare; benämningen
tycks ha förekommit i synnerhet vid universiteten
om privatlärare åt studenter, sålunda motsvarande
hvad som vid de engelska högskolorna kallas coach
(eg. "forvagn").
J. C.
Manuduktor. Se Manuduktion.
Manuel, östromerska (bysantinska) kejsare:
1. M. I K o m n e n o s, f. omkr. 1120, d. 1180,
besteg 1143 tronen efter sin fader, Johannes II,
med undanträngande af sin äldre broder Isak. M. var
en modig och krigskunnig härskare, som, genom sitt
försök att återställa östromerska rikets öfvervikt vid
Medelhafvet, invecklades i en rad af krig. Han intog
en misstänksam, snart afgjordt fientlig hållning mot
de västerländska korstågs-rörelserna, så mycket mer
förklarlig som konung Roger af Sicilien vid tiden
för det andra korståget (1147-49) hade företagit sig
att härja i Grekland. Utom mot denne förde M. krig
på flera andra håll, mot venezianerna, mot magya-
rerna, mot de upproriske serberna, mot sultanen af
Ikonion m. fl., i allmänhet med framgång. Genom
de oerhörda utgifter, som de ständiga krigen och
hans dyrbara hofhållning föranledde, förstörde han
rikets finanser och påskyndade dess förfall. .-
2. M. II Palaiologos, f. 1348, d. 1425, andre
sonen till Johannes V, vistades vid dennes död,
1391, som gisslan vid sultan Bajasid I:s hof, men
lyckades fly därifrån och öfvertog styrelsen. Hans
rike hotades af turkarna med fullständig undergång,
men räddades därigenom, att dessa (1402) besegrades
af Tamerlan. Slutligen måste dock M. underteckna
ett fördrag med turkarna, hvari han förband sig att
betala tribut. M. efterträddes 1425 af sin äldre son,
Johannes ("VIII"). M. var en flitig författare i
teologiska, retoriska och poetiska ämnen samt en god
brefskrifvare. Se Migne, "Patrologia grasca" (40),
E. Legrand, M:s bref (1893), B. de Xivrey (i "Mémoires
de 1’Institut de France", 1853), och Krum-bacher,
"Geschichte der byzantinischen litteratur" (1897).
1-2. J-C.
Manuel, kejsare af komnenernas ätt i Trabezon.
1. M. I, son af Alexios I, den förste kejsaren af
Trabezon, regerade 1228-63 och var vasall först under
seldschukerna, sedan under mongolerna. -
2. M. II, regerade 1332-33. - 3. M. III,
Ta-merlans vasall, regerade 1390-1417.
Manuel [-noe’lj, sp. o. port. namnform för
Emanuel.
Manuel [-noerl], Don Juan, spansk infant,
författare. Se Juan Manuel.
Manuel, Nikolaus, kallad D e u t s c h, schweizisk
målare, skald, krigare och statsman, f. 1484 i
Bern (enligt familjetradition), d. 1530, hade stor
betydelse för sin fädernestad, hvars reformator
han blef, och i det hela för reformationstiden,
under hvilken han gjorde sig bekant på såväl det
praktiska lifvets som konstens områden. Han blef
1512 medlem af Stora rådet i Bern, tog 1522 krigs- |
tjänst och var med vid stormningen af Novara samt i
slaget vid Pavia. Efter sin återkomst blef han 1528
medlem af Lilla rådet och uppträdde som reformationens
befordrare i Nik ManueL Efter ett sjulf. egenskap af
statsman, porträtt,
skald och målare.
Som skald skref han fastlagsspel af
stor folklig kraft, med lefvande och
sant tecknade figurer samt med humor och
kvickhet i framställningen och ett kärnfullt
språk, men utan någon dramatisk utveckling.
De förnämsta af dem äro Die todtenfresser
(behandlande dödsmässorna som inkomstkälla
för de andlige) och Von dem j unterschied
zwischen dem pabst und Christum, j Jesum. -
Som målare, hvartill han främst var i kallad,
efterlämnade han både taflor och tecknin-I gar.
Man känner ej, under hvilken han studerat; ’ men
säkert är, att han icke, såsom man påstått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
