Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manufakturprivilegier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misshushållning, slöseri och mannamån egt rum vid
medlens förvaltning. De till kontoret influtna
medlen utgjorde för tiden 1739–65 något öfver 9
mill. dal. smt utom lån i banken på 1,3 mill. De
till kontoret hörande ärendena öfverlämnades 1766
till Kommerskollegium, inom hvilket 1770 en särskild
division inrättades för manufakturärenden, i hvilken
Manufakturkontorets förre tjänstemän insattes som
ledamöter och betjänte. – Se vidare Diskont,
sp. 507, och J. A. Almquist, "Kommerskollegium
och riksens ständers manufakturkontor samt
konsulsstaten 1651–1910" (i "Meddelanden från
Sv. riksarkivet. Ny följd", 2, 4, h. 1, 1912).
(S. B-h.)
Manufakturprivilegier. Se Hallordning.
Manufakturstämpelverket i Stockholm verkställde
därstädes den af staten förr anbefallda stämplingen
af vissa inhemska fabriksalster, hvilken – utom
för spelkort – upphäfdes genom k. kung. 13 juni
1862. Stämpelverket handhades enligt k. förordn. 18
juli 1850 i Stockholm under Kommerskollegiets
öfverinseende af den afdelning i stadens magistrat,
som benämndes Handels- och ekonomikollegium
(se d. o.), genom ett särskildt stämpelkontor.
A. Th. S.*
Manufakturvaror. Se Manufaktur.
ManQI (Felis manul), zool., långhårig
vildkatt af vår tamkatts storlek. Den
lefver på Central-Asiens högstäpper.
L-e.
Manulektor (af lat. ma’nus, hand, och le’gere, läsa),
en vid spiritistiska seanser begagnad skrifapparat,
oftare kallad psykograf.
Manumissio (lat., frigifning), rom. rätt, frigifning
af en slaf. I den romerska rätten utbildades
åtskilliga former för frigifning af slafvar. Formlös
frigifning var nämligen ej giltig, och omkr. tiden för
Kristi födelse sökte man t. o. m. genom lagstiftning
minska antalet frigifningar. Småningom blefvo,
särskildt genom pretorns verksamhet, formerna
lättare. – Verkan af frigifningen var urspr., att
den frigifne fick endast en inskränkt medborgarrätt;
först på 500-talet e. Kr. medförde frigifningen
omedelbart lika rättsställning med de fribornes.
M. F-r.
Manu propria, lat., förk. m. p., egenhändigt.
Man ur huse. Då hvarje vapenför man drager i fält för
landets försvar (allmänt folkuppbåd), kallas detta
att gå man ur huse. (H. J-dt.)
Ma’nus, lat., anat. Se Hand.
Ma’nus, rom. rätt. Det latinska ordet manus betyder
eg. hand, men användes i öfverförd bemärkelse för
att beteckna ett maktförhållande. Tidigast torde
uttrycket manus i denna bemärkelse användts för att
beteckna den makt och myndighet i alla riktningar, som
tillkom den romerske husfadern öfver alla och allt,
som familia i vidsträckt mening innefattade. Men i
den något senare rätten nyttjades uttrycket för att
ange hans myndighet särskildt öfver hustrun i det
s. k. stränga äktenskapet. Denna husfaderns myndighet
öfver hustrun var till beskaffenhet och omfattning
icke väsentligen skild från den, som tillkom honom
öfver barnen, patria potestas (se d. o.), och innebar
en urspr, oinskränkt makt såväl i personligt som i
förmögenhetsrättsligt afseende. Hustrun i det stränga
.äktenskapet sades därför också intaga en
! dotters ställning (vara filice loco). l enlighet
därmed hade hon ock vid mannens död jämte sina barn
arfsrätt efter honom. Hustruns ingående af det
stränga äktenskapet betecknades med uttrycket in
manum conventio. Men jämte detta stränga äktenskap
med manus förekommer redan från äldre tider det
s. k. fria äktenskapet, i hvilket hustrun icke
ingick i sin mans jamilia, utan fortfor att vara sui
juris, om hon var det vid äktenskapets ingående,
och att stå under samma potestas som förut, om
hon vid äktenskapets ingående var filia familias.
1. L. (M. F-r.)
Manus 1. Stora Admiralitetsön, den största
bland Admiralitetsöarna (se d. o.).
Manu sainhitä. Se Mänava-dharma-9 ä s t
r a.
Manuses, Athanasios, nygrekisk skald. Se Nygrekiska
litteraturen. Ma’nus fe’rrea, krigsv. Se C or
v u s. Ma’nus inje’etio (lat. mafnus, hand, och
injefctio, påläggande), rom. rätt, var den handling,
hvarigenom den gamla stränga gäldexekutionen (legis
actio per manus injectionem) inleddes. Exekutionen,
för hvilken förutsättningen är, att borgenären har en
klar fordran, kunde därför ega rum mot den gäldenär,
som i process blifvit dömd att betala. Man ansåg
förr, att den särskilda, högtidliga af-talsform,
som kallades nexum, medförde samma stränga exekutiva
verkan, som om gäldenären blifvit dömd att betala,
men detta torde icke vara riktigt. - Det är
sannolikt, att i äldsta tider exekutionen kunde
inledas, omedelbart efter det gäldenären blifvit
dömd, och att det sålunda är en mild-ring af en
förut bestående strängare grundsats, då redan de
"tolf taflorna" föreskrifna, att gäldenären därefter
ytterligare skulle ha 30 dagar (tri-ginta dies justi)
på sig. Efter denna tids förlopp var han emellertid
utsatt för exekution. Denna inleddes därigenom,
att borgenären lade hand på honom (manus injectio)
och - om det behöfdes, med våld - förde honom inför
pretorn. Om icke gäldenären då befriade sig antingen
genom att betala eller därigenom, att en annan
(vindex) uppträdde för honom och påtog sig skulden,
synes pretorn genom ett särskildt beslut (addictio)
ha tillåtit borgenären att föra gäldenären till
sitt hus, där han kunde hålla honom fängslad och
tvinga honom till arbete, hvars värde afräknades på
skulden. Ännu kunde emellertid gäldenären under 60
dagar lösas; och för detta ändamål skulle han under
tre på hvarandra följande torgdagar (tribus nundinis)
på comitium föras inför pretorn, hvarvid hans skuld
skulle offentligen utropas. Men om då ingen betalade
för honom, hemföll han med hela sin familia (barn
och egendom) h. o. h. till borgenären. Denne kunde
döda honom eller sälja honom som slaf, det senare
dock ej inom Rom. - Denna exekution var sålunda en
sträng personalexekution. | Den närmaste anledningen
till en förändring däri var en händelse, som Livius
(VIII, 28) omtalar. Däraf föranleddes Lex poetelia
(313 f. Kr.), som bl. a. föreskref, att därefter
gäldenärens egendom, | icke hans person, skulle
tagas i anspråk för en j borgenärs fordran (pecunice
creditce bona debitoris, j non corpus obnoxium
esset). Därigenom infördes ! en realexekution, som
riktades omedelbart på gälde-! närens förmögenhet.
I- *<.. (M. F-r.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
