- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
847-848

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manufakturprivilegier ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

847

Man öfver bord-Map

848

fiske, kvinnorna sköta jorden, ön är jämn och låg samt
mycket utsatt för öfversvämningar. Under ebbtiden
kan man gå och köra till fastlandet. Långt tillbaka
i tiden var M. mycket större och landfast med både
fastlandet och Fanö. E. Ebg.

Man öfver bord, sjöv., utrop eller kommandoord, då en
person faller i sjön från ett fartyg. Å Örlogsfartyg
och större passagerarfartyg finnes särskild
"fördelning" af besättningen (vakten) uppgjord att
lända till efterrättelse vid bärgning af "man öfver
bord" så väl som vid öfningar för sådant ändamål.
H. W-l.

Manöver (fr. manceuvre, af mlat. manu-ofpera, af
lat. ma’nus, hand, och o’pera, arbete). 1. Krigsv., i
allmänhet hvarje rörelse af en trupp på slagfältet,
vanligen dock med undantag af de rörelser,
som endast afso att låta truppen öfvergå från
en formering till en annan (evolutioner). Sedan
truppen uppmarscherat ur marschkolonn, skall den
"manövrera" så, att den på fördelaktigaste sätt kan
sättas in i striden. För detta ändamål måste den
använda fördelaktiga och smidiga manöver-formeringar
1. manöverkolonner. Truppens förmåga att röra sig
ledigt och hastigt, dess manöverförmåga, blir på
grund häraf en i icke ringa mån bidragande orsak till
framgången. - Manöverkrig kallar man ofta det slags
krigföring, som med synnerlig förkärlek användes under
1700-talet och bestod däri, att man genom företag
mot fiendens flanker eller mot hans förbindelser
sökte "manövrera honom ur" hans ställning. Numera
förstår man därmed vanligen det rörliga kriget i
motsats till positionskriget, som föres kring befästa
ställningar. - Ordet manöver användes i utländska
arméer allmänt för att beteckna större samfällda
öfningar, som utföras med trupper af alla vapen. De
kallades i Sverige förr fältmanövrer, men benämnas
numera fälttjänstöfningar (se d. o.). - 2. Sjöv., de
rörelser, som verkställas medelst segel, roder och
maskin för att bringa ett fartyg i ett annat läge,
än det förut innehaft, eller för att stanna eller
minska eller öka dess fart, äfvensom förändringar
i segelföring såväl som förändringar i maskiners
gång m. m. Vissa slags fartygsmanövrer ha särskilda
benämningar, såsom segelmanöver, ångfartygsmanöver)
ankringsmanö-ver, tillag gningsmanöver. - Manöver,
fartygs-manöver i. skeppsmanöver är benämning äfven
på vetenskapen om seglens, propellrarnas, rodrets,
djupgåendets, styrhastighetens m. m. inverkan på
fartygs rörelser. Se F. C. Kosvall, "Försök till
hjälpreda för nybegynnare i skeppsmanöver" (II,
1803-04), de af C. Frick öfv. arbetena "Manöver
med segelfartyg" och "Manöver med ångfartyg" (1867)
samt A. Ekelöf, "Lärobok i skeppsmanöver" (1881).
1. C. O. N. 2. H. W-l.

Manöverdäck, skpsb. Se Däck, sp. 1195.

Manöveregenskaper, sjöv. Huru stor erfarenhet och huru
godt omdöme ("sjömansöga") en far-tygsbefälhafvare än
eger, kan han dock icke tillfredsställande manövrera
sitt fartyg i formering utan att ha tillgång till
vissa uppgifter om fartygets manöveregenskaper. Dessa
uppgifter omfatta hufvudsakligen svängningsradiens
storlek vid olika farter och olika rorvinklar, tider
och väglängder, inom hvilka fartyget vid olika farter
kan bringas till stillaliggande o. s. v. Jfr F o r-

mering, Manöverförmåga, Roder och Svängningsradie.
H. W-l.

Manöverförmåga, sjöv., den större eller mindre
hastighet och lätthet, hvarmed ett fartyg kan
manövreras. Manöverförmågan är god, då fartygets
svängningsradie i förhållande till fartygets-längd är
liten (d. v. s. hvad ångfartyg beträffar, då fartyget
med maskinerna arbetande framåt och rodret dikt
beskrifver en med hänsyn till fartygets längd starkt
krökt båge), dålig, då svängningsradien i förhållande
till fartygets längd är stor. - Fartyg af ungefär
samma längd kunna ha mycket skiljaktig manöverförmåga,
beroende hufvudsakligen på undervattenskroppens
form och särskildt därpå, huruvida kölen är
rak eller böjer sig starkt mot stäfvarna,
såsom förhållandet i allmänhet är å tidsenliga
örlogsfartyg och segeljakter, hvilkas manöverförmåga
är ofantligt mycket bättre än motsvarande tidigare
byggda fartygs. Jfr Manöveregenskaper, Roder och
Svängningsradie. H. W-l.

Manövergalopp, ridk. Se Galopp, sp. 651.

Manöverkolonn, krigsv. Se Kolonn 2.

Manöverkrig, krigsv. Se Manöver 1.

Manövertorn, Kommandotorn 1. Strids-torn, skpsb.,
ett på örlogsfartyg befintligt, med utkikshål
försedt pansartorn, hvarifrån fartygschefen under
strid utöfvar sitt befäl. I manövertornet finnas
för fartygets manövrering och navigering äfvensom
för eldledningen erforderliga instrument. Genom en
pansartrumma, inneslutande talrör och ledningar
för nämnda instrument, står manöver-tornet i
förbindelse med det s. k. kommunikationscentrum,
hvilket är en väl isolerad och å skyddad plats
nere i fartyget befintlig växelstation, hvarifrån
ett nät af talrör eller telefonledningar förgrenar
sig till fartygets olika delar. - Manövertornet på
stora fartyg består ofta af två afskilda delar, den
ena för navigerings- och manöverändamål, den andra
för eldledning. Pansartjockleken på manövertorn
uppgår f. n. (1912) till högst omkr. 300 mm.
C. K. S.

Manövrera (fr. manozuvrer], göra en manöver.

m. a. O., förkortning, = med andra ord.

Mao, ett ytmått. Se Kina, sp. 43.

Mao, hufvudstad i det centralafrikanska landskapet
Kanem (se d. o.) ö. om sjön Tsad. Omkr. 3,000 inv.
J. F. N.

Maori [ma’åri eller maå’ri], det inhemska namnet på
infödingarna på Nya Zeeland (se d. o.).

Maote, ö. Se Mayotta.

Map [mä’p], latiniseradt Mapes 1. M a p u sr Walter,
engelsk skriftställare på latin, f. omkr. 1137
i England på gränsen till Wales, d. före 1209,
studerade vid Paris’ universitet och kom i ynnest hos
Henrik II af England, hvilken anförtrodde honom såväl
andliga ämbeten som civila och politiska värf. 1197
befordrades M. till ärkedjäkne i Oxford. Han
anses vara en bland skaparna af Artus-sagorna samt
ha särskildt den förnämsta förtjänsten om dessa
hedniska sägners om-smältning och förening till en
kristlig allegori därigenom, att han i dem infört
graalsagan. På normandisk prosa säges, enligt tidiga
källor, M. ha författat Quest du Saint graal, delar af
Lance-lot du lac samt Morte Arthur; man har emellertid
j af flera skäl velat betvifla, att M. varit förfat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:00:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free