Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mareflundra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regel ingen sysselsättning, de äro endast lefvande
väsen i rummet". M. närmar sig i detta afseende
Puvis de Chavannes, men han har ej dennes stora,
klassiska lugn, hans jämvikt och säkerhet, han
stannade vid ett skisseradt framställningssätt och
försämrade dessutom ofta nog sina målningar under
ett ideligt öfverarbetande. För dekorativ stil egde
han större förstående än någon annan af de samtida
tyske målarna, hans färg var frisk och klangfull,
behandlingssättet bredt och ibland storslaget. Bland
hans målningar må ytterligare nämnas Tre män i ett
landskap, Ynglingar i en apelsinlund, Dansande män,
Män vid hafvet, Ridskola. Det hufvudsakliga var för
honom kompositionens hufvuddrag, det arkitektoniska
i målningen. Hans rätta fält borde följaktligen
ha varit det monumentala måleriet, men han fick
endast utföra ett större arbete på detta område,
en serie fresker i zoologiska stationen i Neapel
(1873, Fiskarbåtens utfärd m. fl.; skisser till
freskerna finnas i museet i Elberfeld). Af sina
landsmän rönte han alls ingen uppmuntran; smaken
i Tyskland behärskades på hans tid af Piloty och
Makart, och då M. sällan utställde, förblef han
oförstådd och obeaktad. Men på en liten krets af
konstnärer öfvade hans fängslande personlighet och
hans bergfasta tro på sin uppgift stort inflytande,
och efter hans död har detta inflytande blifvit både
omfattande och af stor betydelse. På hans uppslag och
idéer bygga många af Tysklands yngre målare. Till hans
senare skede höra äfven märkliga porträtt (konstnären
själf och Lenbach på samma duk, Adolf Hildebrand
och engelsmannen Grant - ett af hans bästa arbeten
- m. fl.). Han studeras bäst i galleriet på slottet
Schleisheim invid München, där många af hans arbeten,
målningar och kartonger, tillhöriga bajerska staten,
blifvit sammanförda. I Berlins national-galleri är
M. godt representerad af 13 målningar (bland dera
Romersk vigna, Ryttare plocka apelsiner, Minne
af Villa Borghese, aktstudier). - Jfr G. Fiedler,
"H. von M." (1889), v. Pidoll, "Aus dem werkstatt
eines künstlers" (1890), Schubriag, "v. M." (1904),
Meier-Græfes stora verk "H. v. M." (1909-10,
3 dlr med 400 bilder och katalog) samt "Marées
Fresken in Neapel", text af B. Hartwig (1909).
G-g N.
Mareflundra, zool., detsamma som skärflundra. Se
Flundresläktet.
Marekanit, petrogr., en till runda bollar
sönderfallen, glasigt stelnad vulkanisk bergart
af liparitisk sammansättning (se Liparit).
Bergarten förekommer vid Marekanka, i trakten af
Ochotsk. A. G-n.
Mareld (af fsv. mar, haf), hafvets fosforescens
1. lysande, är ett fosforescerande ljus, som visar sig
om natten i hafsvattnet. Det uppträder oftast i form
af lysande punkter, skifvor, kulor eller strimmor,
men någon gång äfven som ett öfver stora sträckor af
haf sy tan utbredt sken. Fosforescensen visar sig
företrädesvis i skummet på hafsböljornas toppar,
i det vågsvall, som uppväckes af en flock tumlande
delfiner eller snabbt ilande fiskar, i fartygens
kölvatten och i de vattendroppar, som nedfalla från
roddarnas upplyfta åror. Då Cook en afton i okt. 1772
på höjden af Goda-Hoppsudden var vittne till ett
praktfullt skådespel af detta slag, lät han upphämta
flera ämbar med hafsvatten och fann däri en ansenlig
mängd smådjur af geléartad konsistens.
Numera vet man, att fenomenet
härleder sig från lefvande organismer, de flesta
mikroskopiskt små, hvilka utsända ett fosforescerande
ljus. Marelden är en företeelse, som åtföljer
vissa hafsdjurs ämnesomsättning. Vanligen är
fosforescerandet bundet vid körtelcellers af
söndringar.
- De i hafvet förekommande lysdjuren tillhöra
vidt skilda djurklasser, såsom flagellater,
medusor, kammaneter, borstmaskar, kräftdjur,
enstaka blötdjur, manteldjur och många
fiskar; äfven flera på hafsbottnen lefvande djur
(tagghudingar, hufvudfotingar) kunna lysa.
Vid Sveriges västkust härleder sig hafvets
fosforescens oftast från ett litet mikroskopiskt djur
af klotrund form, som benämnes Noctiluca miliaris
och förekommer i oändlig myckenhet i hafsvattnet.
Hos de flesta lysdjur framträder fosforescensen,
endast då de på något sätt retas. Berör man
t. ex. Pelagia noctiluca på midten af dess kupiga
skifva, så flyger ett grönaktigt sken i snabba
vågor därifrån nedåt armarna; griper man den med
handen, blir skenet starkare. De fullkomligt
genomskinliga kammaneterna, tillhörande
släktet Beroë, lefva vid hafsytan och
simma förmedelst flimmerskifvor, ställda
liksom meridianerna på en jordglob i 8 rader på
deras kroppsyta. Vid beröring eller retning lysa
dessa meridianer så starkt, att man vid deras sken
kan läsa tryckta bokstäfver. Pyrosoma, ett släkte af
tunikaternas klass, bilda kolonier, som kunna uppnå en
betydande storlek och ge ifrån sig ett mildt blåaktigt
sken, när de träffas af någon rörelse i vattnet.
Ljusets färg är hos somliga arter af detta släkte
konstant azurblå; hos andra växlar den från rödt till
orange, grönt och slutligen ultramarint.
- Pholas är en art hafsmussla, som borrar
sig hålor i strandklipporna. Den förekommer
i stor mängd vid Italiens kuster och har, såsom
redan de gamle romarna kände, egenskapen att lysa.
Dessa djur omge sig med skyar af ett lysande ämne,
som öfverflyttas på handen, när man vidrör dem.
- Många fiskar (ej blott djuphafsformerna,
som stundom uppges) äro försedda med särskilda
lysorgan, som torde kunna tjäna som lockmedel för
dessa fiskars byte. Vidare kunna de å hufvudet
belägna lysorganen också verka som strålkastare, i det
de lysa upp omgifningen. K. R. (L-e.)
Mare liberum, lat., "fritt haf". Se Mare
clausum.
Mare magnum (lat., "stora hafvet"), samtida
benämning på den synnerligen vidlyftiga bulla,
som påfven Johannes XXIII 1 maj 1413 utfärdade och
som innehåller privilegier och stadgar för Vadstena
och öfriga birgittinkloster. Denna urkund finnes
numera i behåll endast i en afskrift af påfven
Martin V:s konfirmation, dat. 7 april 1419,
i hvars rubrik privilegiebullan redan kallas
"Mare magnum". Handlingen, som i tryck upptager 26
kvartsidor, är på grund af sin utförlighet en bland
de allra viktigaste för historien om birgittinorden.
Maremmer (it. Maremme, af lat. mari’tima, belägen vid
hafvet), sumpiga och osunda trakter vid västra kusten
af Italien, särskildt den af malaria hemsökta, illa
beryktade kuststräckan vid Medelhafvet från floden
Magra till Volturnos mynning, i denna vidsträckta
betydelse äfven omfattande Campagna di Roma och
Pontinska träsken (se d. o.). Oftast användes namnet
om de s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
