- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
893-894

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mareflundra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

893

Marenco-Maresa

Toskanska maremmerna mellan floderna Cecina och
Fiora (s. om Orbetello). Dessa toskanska ma-remmer
omfatta 3,200 kvkm., hvaraf dock endast 74 utgör
kärrmark. I forntiden var denna trakt tätt bebyggd
och genomskars af Via ^Emilia Scauri. Under somrarna
öfvergafs den dock af de förmögne på grund af sina
febrar. Under medeltiden blef trakten alltmer öde och
slutligen en folktom skogsmark. Orsaken till denna
ödeläggelse var uteslutande malarian, som härjar
från juni till midten af sept. och har sin förnämsta
grund i den under århundradenas lopp fortgående
kärrbildningen. Dock funnos ännu under medeltiden
borgar och byar på höjderna, men småningom öfvergick
området till en obefolkad ödemark. Från storhertig
Leopold I:s tid (senare hälften af 1700-talet) har
man med framgång sökt bekämpa det onda dels genom
uppdämning af floderna och utfyllning af träsken,
dels genom kolonisation medelst jordens styckning. De
feberfria ställena ha betydligt ökats, såväl vid
hafvet (kring Orbetello, Piombino, San Stefano) som
längre in i landet, där särskildt det fordom illa
beryktade Massa marittima fullständigt förvandlats. En
järnväg går nu längs kusten genom maremman från
Livorno till Civitavecchia. (J- F. N.)

Mare’nco [-kaj. 1. Carlo M., grefve, italiensk
sorgespelsförfattare, f. 1800 i Piemont, d. 1846
i Savona, tog 1818 juridisk examen, fick 1828
sin första tragedi, Buondelmonte e gli Ame-dei,
uppförd och trädde med densamma in i romantikernas
led. Hans Tragedie (samlade i 4 bd 1835-40) behandla
mestadels ämnen ur fäderneslandets historia,
hvarvid flera af hans hjältar tagits direkt från
Dantes "Divina commedia". Här må nämnas La famiglia
Foscari, Corso Donati, Arnaldo da Brescia, II conte
Vgolino och La pia de’ Tolo-mei (den sistnämnda
är den enda, som hållit sig uppe i allmänhetens
gunst). Efter den nya skolans schema föredrog han
en mer invecklad dramatisk handling och förkastade
i likhet med denna fordran på enhet i tid och rum,
men blef däremot Alfieri och klassiciteten trogen i
sättet att lösa intrigen. M:s Tragedie inedite och
lyriska poem utgåfvos 1856. Se Orlandi, "II teatro di
M." (1900). - 2. Leopoldo M., den föregåendes son,
grefve, skådespelsförfattare, f. 1831 eller 1836,
d. 1899, representant för det moderna och medeltida
historiska dramat på romantisk grundval. Vid 19 års
ålder skref han sin första tragedi, Isabella Orsini,
följd af Piccarda Donati (1868), där hufvudrollen
spelades af fru Ristori, Speronella (s. å.), Saffo
(2:a uppl. 1880) m. fl. sorgespel. Egendomligt
intagande äro hans dramatiska skildringar ur landt-,
alp- och sjömanslifvet, Celeste idillio campestre (5:e
uppl. 1892), II ghiacciaio del Monte Bianco (1870),
Giorgio Gandi, bozzetto marinaresco (6:e uppl. 1898),
hvilka ega mer lyriskt än dramatiskt värde och gåfvo
upphof till många efterhärmningar. Han hade också
framgång med riddarskådespel, II falconiere di Pietro
Ardena (3:e uppl. 1874) m. fl., och muntra lustspel,
bl. a. Lo spiritismo (1873) och Supplizio di Tantalo
(1876). Af M:s samlade teaterstycken (Teatro) utkommo
3 bd 1884. Rik fantasi och mild stämning utmärka hans
skald-skåp. Under längre tider var M. anställd som
lärare vid lyceerna i Bologna, Milano och Savona.
l o. 2. (H. N.)

Mare’ngo [-gå], by i italienska prov. Alessandria
(Piemont), 3 km. s. ö. om Alessandria, vid vägen
till Voghera, känd genom fransmännens under general
Bonaparte där vunna seger öfver österrikarna under
Melas 14 juni 1800. Efter öfver-gången af Alperna hade
Bonaparte besatt Milano och i trakten af Piacenza
öfvergått Po för att af-skära återtåget för den
österrikiska armé, som under Melas var spridd i östra
Piemont. Denna samlades småningom vid Alessandria,
och 14 juni ryckte Melas fram med 30,000 man för att
drifva fransmännen tillbaka och bana sig väg till
Piacenza. Af sina inalles 34,000 man hade Bonaparte
skickat general Desaix med 5,000 man till Novi;
icke ens återstoden af styrkan var samlad. Franska
armén blef omfattad i högra flanken och befann sig
kl. l e. m. (striden hade börjat kl. 8 f. m.) i full
flykt. Då flyktingarna kl. 5 e. m. mötte Desaix’
anryckande kolonn, hejdade de sig, och Bonaparte förde
alla sina trupper till förnyadt anfall, hvilket,
förnämligast genom Desaix’ och kavalleribrigaden
Kellermanus anfallsstötar, ledde till, att
österrikiska armén drefs bakom Bormida-floden,
hvarigenom fransmännen vunno slaget. Föl-| jande dag
erbjöd Melas en öfverenskommelse, genom hvilken han
utrymde hela norra Italien till floden Mincio. Se
arbeten af Huffer (1900), Her-mann (1903) och de
Gugnac (1904). C. O. N.

Marennes [-rä^J, arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Charente-inférieure (Aunis), 2,5 km. från hafvet,
genom en kanal förenad med floden Seudre. 2,357
inv. (1901; som kommun 6,459 inv.). Saitberedning
samt handel med vin, brännvin, ostron m. m.
(J F. N.)

Marenzio [-re’ntsiå], Luca, italiensk tonsättare,
f. på 1550-talet nära Brescia, d. 1599 i Rom, var
omkr. 1584 kapellmästare hos kardinal Este, därefter
hos konung Sigismund III i Polen, slutligen från
omkr. 1595 organist i påfliga kapellet i Rom. Enligt
sägen dog han till följd af olycklig kärlek till en
kardinal Aldobrandinis släkting, hvars hand vägrades
honom. M. anses som den förnämste kompositören af
madrigaler och kallades af sin samtid II piu dolce
cigno (den ljufvaste svan). Hans tonsats närmar
sig märkligt den moderna tonaliteten genom sina
för hans tid ovanligt många kromatiska tonsteg. Han
skref en mängd böcker 4-6-stämmiga madrigaler, flera
gånger ånyo upplagda, vidare motetter, antifonier,
villa-neller m. m. I modern notation finnas stycken af
honom i Proskes "Musica divina", Chorons "Prin-cipes
de composition" m. fl. A-
^-*

Mareogräf (af lat. ma’re, haf, och grek. gra1 f em,
rista). Se P e g e 1.

Mareötis. Se Birket el-Marjut.

Mares [ma^ej], Johann Anton, bömisk hornvirtuos,
f. 1719, d. 1794, uppfinnare af "ryska
hornmusiken". Se Hornmusik.

Mare’sa (Marescha), fornjudisk stad i Juda stam,
2 km. s. om Eleutheropolis (se d. o.), nu Tell
Sandalianna, befästes af Rehabeam (2 ’Krön. 11:
8). Där besegrade konung Åsa omkr. 900 f. Kr. den
etiopiske fursten Sera (2 Krön. 14: 9, 10). På
Makkabéernas tid var det Iduméens hufvudstad,
eröfrades 120 f. Kr. af Johannes Hyr-kanos och
förstördes 40 f. Kr. af parterna. De senaste
årtiondena ha gräfningar företagits, hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free