- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
931-932

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

931

Maria

032

tronanspråken blef M:s ledande politiska idé, och
detta vållade den dödliga ovänskapen mellan henne
och Elisabet, som alltjämt fruktade, att M., stödd
på de engelske katolikerna och främmande hjälp,
skulle stöta henne själf som illegitim från tronen
och intaga hennes plats. Frans II:s död (5 dec. 1560)
beröfvade emellertid M. och Guiserna deras stora
politiska inflytande i Frankrike och gjorde för en tid
Katarina af Medici allrådande där. M. sökte nu stärka
sin position genom planer på nytt giftermål, antingen
med der späde Karl IX af Frankrike eller med Filip
II :s af Spanien son Don Carlos. Sedan båda planerna
strandat (på motstånd från Katarina af Medici),
lämnade M. sorgsen aug. 1561 Frankrike, som hon lärt
sig anse som sitt rätta hemland, och landsteg efter en
äfven-tyrlig resa (Elisabet tänkte ett ögonblick låta
uppbringa hennes fartyg) i det ogästvänliga Skottland,
där befolkningens protestantiska flertal afskydde
hennes katolska tro och lättfärdiga franska seder. Hon
hade nu bortlagt titeln drottning af England och
inledde genom sin förtrogne minister Lething-ton
(se M a i 11 a n d 2) förhandlingar om ett personligt
möte med Elisabet i hopp om försoning och erkännande
som engelsk tronarfvinge efter Elisabet. Dessa
planer strandade, men med flertalet af de skotske
stormännen kom hon genom sin personliga tjuskraft
tills vidare på ganska god fot, och hon upptog
bl. a. sin halfbroder, James Stuart, earl af Moray,
det engelsk-protestantiska stormanspartiets ledare,
bland sina främsta rådgifvare. För att stärka sin
ställning gentemot Elisabet återupptog M. snart sina
giftermålsplaner. Friare, af hvilka hon ej kunde
vänta erforderligt starkt stöd för sina engelska
arfföljdsanspråk, afvisade hon (så bl. a. Fredrik
II af Danmark, Erik XIV af Sverige, earlen af Ärran,
en österrikisk ärkehertig), men desto ifrigare bedref
hon sin tidigare spanska plan och sökte främja den
genom att lofva Filip II och påfven att slå in på
en mera deciderad katoliserings-politik. Elisabet
sökte motverka hennes planer genom att uppgöra
konkurrerande giftermålsprojekt för egen del samt
genom att framskjuta sin gunstling Robert Dudley,
earl af Leicester, som af engelska regeringen
understödd friare. Af politiska skäl kastade M. nu
sina blickar på sin unge kusin, Henry Stuart, lord
Darnley, som lämplig reservkandidat, närmast därför
att han genom sin moder, Henrik VIII:s systerdotter,
näst M. själf hade de bästa arfsanspråken på Englands
tron och därjämte åtnjöt de engelske katolikernas
sympatier. Darnley, en vacker, men lättsinnig,
högmodig och karaktärslös yngling, som med sin fader,
earlen af Lennox, lefvat i landsflykt i England,
besökte M. (febr. 1565), och hon tyckes ha för honom
intagits af ett häftigt, fastän öfvergående tycke. Då
de spanska och nyupptagna franska giftermålsplanerna
kort därpå definitivt misslyckades, lät M. skaffa
påflig dispens för äktenskap med Darnley, ingick
måhända 9 juli med honom ett hemligt giftermål
och firade, trots Elisabets vanmäktiga protester,
sitt bröllop med honom i Holyroods kapell 29 juli
s. å. Han erhöll kungatitel, men förvägrades "the
crown matrimonial", d. v. s. medregentskap, med
arfsrätt, i händelse äktenskapet blef barnlöst. Det
protestantiska partiets af Elisabet i hemlighet
understödda upprorsförsök nedslogs i okt. med den

tappre earlens af Bothwell (se Hepburn, sp. 465)
hjälp, Moray måste fly till England, och
kato-liseringspolitiken stegrades under påverkan
af M:s sekreterare och gunstling, den lågättade
italienaren David Rizzio (se d. o.). Några missnöjda
protestantiska stormän bildade då en sammansvärjning
mot Rizzio och lockade Darnley till medverkan genom
löfte om medregentskap och, säkerligen ogrun-dadt,
förtal om, att Rizzio skulle vara M:s älskare. Rizzio
mördades af de sammansvurne (bland dem earlen af
Morton och lord Ruthven) 9 mars 1566 nästan inför
ögonen på M., som var stadd i långt framskridet
hafvandeskap. Darnley, som släppt in mördarna i
hennes gemak, vanns dagen därpå af M. öfver på hennes
sida och flydde med henne på natten till Dunbar, där
Bothwell och dennes svåger Huntly (se G o r d o n 4)
samlat trupper till hennes hjälp. Redan 18 mars kunde
M. med denna armé under folkets jubel hålla sitt intåg
i Edinburgh; flera bland de sammansvurne måste fly
till England. Redan kort efter bröllopet hade Darnleys
dåliga sidor ohöljdt framträdt och häftiga tvister
förekommit mellan makarna. Då mot hans bedyranden
hela vidden af hans andel i sammansvärjningen
blef klar för M. (april), intogs hon allt mer af
förakt för honom. Sonen James’ födelse (19 juni)
framkallade ingen ändring häri, och då Moray åter
togs i gunst, började Darnley frukta för de af honom
förrådde sammansvurnes hämnd, drog sig allt mer undan
hofvet och planerade flykt til! Frankrike. M. åter
vände vid denna tid sin passionerade ynnest till
den brutalt kraftfulle Bothwell och torde redan på
hösten ha blifvit dennes älskarinna. Då Darnley i
dec. under besök hos sin fader i Glasgow insjuknade
i kopporna, reste hon emellertid till honom,
en låtsad försoning kom till stånd, och M. förde
honom till Edinburgh i uppgifvet syfte, att han
där skulle hastigare återställas till hälsan. En
sammansvärjning för att "befria drottningen från
Darnley utan men för den unge prinsens tronföljdsrätt"
hade några veckor tidigare ingåtts (af Lethington,
Bothwell, Argyll och Huntly med förbindelser
med bl. a. Moray och Morton och med drottningens
vetskap, äfven om man hållit henne i okunnighet
om planens detaljer). De mot Rizzio sammansvurnes
hämndlystnad samverkade här med drottningens ifver
att bli fri från äktenskapet med Darnley samt med
Bothwells högtflygande giftermålsplaner. Den sjuke
Darnley hade inkvarterats i ett ensligt liggande hus
strax utanför stadsmuren. M. besökte honom där flera
gånger, senast 9 febr. 1567 på kvällen; natten till
följande dag förstördes huset genom en krutexplosion,
och i trädgården strax intill anträffades Darnley
strypt. Allmänna meningen utpekade genast Bothwell
som mordets anstiftare, en lättvindig undersökning
anställdes, hvarvid M. uppenbart stödde Bothwell,
och denne frikändes 12 april från all del i
mordet. På väg från Stirling till Edinburgh blef
M. 24 april, säkerligen efter öfver-enskommelse
med Bothwell, enleverad af denne och förd till
slottet Dunbar. Därifrån återvände de i sällskap
till Edinburgh, och sedan Bothwell i hast blifvit
skild från sin förra hustru, sammanvigdes de 15 maj
af en protestantisk präst. Detta M:s bråd-störtade
nya giftermål med en protestant, allmänt ansedd som
hennes förre makes mördare, beröfvade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free