Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marjaniemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
995
Mark-Markalls sömnlösa nätter
vidare Finland, sp. 291. - I Tyskland utgjorde
kölniska marken (s. k. vereinsmark = 233,85 gr.) ända
till 1857 enheten för myntvikten liksom för guld-
och silfvervikten; därefter blef
Fig. 4. Finsk mark.
enheten zollpfund (- 500 gr.). Reichsmark 1. mark (mk,
M.) kallas räkneenheten i det nuv. tyska myntsystemet,
enligt förordningarna af 1871 och 1873, hvilken
senare trädde i gällande kraft l jan. 1876; den
senaste lagen utfärdades l juli 1909. Af l kg. fint
guld utmyntas 2,790 mark. En mark är sålunda = en
kvantitet fint guld, som väger 1/279o kg. 1. ungefär
0,358 gr. Guldmynten äro stycken å 5, 10 och 20
mark, hvilkas legering utgöres af 900 tusendelar
guld och 100 tusendelar koppar, så att 2,511 mk i
guld väga l kg. Af l kg. fint silfver utmyntas 200
mk. Silf-verniarken är alltså = en kvantitet af 5
gr. fint
Fig. 5. Tysk mark.
silfver. Stycken präglas å l, 2, 3 och 5 mk och
1/2 mk (= 50 pfennig), samtliga 900 tusendelar
fina, så att 180 mk i silfvermynt väga l
kg. De äro blotta skiljemynt, l mark indelas
i 100 pfennig = 88,889 öre. Myntsorten mark
kurant (i Hamburg och Lybeck), som innehöll 16
schil-ling å 12 pfennig, räknas nu enligt lag =
l,20 reichsmark. Mark banco (i Hamburg och Altoua)
hade ett värde af något öfver l,50 reichsmark.
(K. A. W.) MarK (fnhty. marc/za, fsv. warfc, gräns,
gränsområde) kallades från Karl den stores tid
(slutet af 700-talet) de från avarer, slaver, araber
och andra fientliga grannar eröfrade landsträckor, som
bildade det frankiska rikets utkanter, t. ex. Spä n-s
k a mark (området emellan Pyrenéerna och Ebro). För
så vidt dylika landsändar styrdes och försvarades af
därtill förordnade markgref-v a r, tillkom dem äfven
benämningen m a r k-grefskap. Senare märktes vid Tyska
rikets norra gräns Danska mark (landet emellan Eider
och Slien, hvilket 934-1027 tillhörde Tyskland) samt
på dess gränser mot slaver och magya-rer åtskilliga
markgrefskap, bland dem Österrike och Brandenbur £,
ur hvilka med tiden
mäktiga stater uppkommo. Uti Italien, där redan
langobarderna bildat Mark Ancona, bibehöllo sig
till en tid flera markgrefskap, såsom T o s c a-na,
Mantua, Monferrato. Sedan emellertid markgrefvarnas
egenskap af särskildt tillsatta gränsbefälhafvare
alltmer förlorat sig, erhöllo deras områden i
allmänhet andra benämningar, såsom hertigdöme,
furstendöme, kurfurstendöme, grefskap o. s. v.,
hvaremot ett och annat nytt titulärmark-grefskap
uppkom. Genom de förändringar, som inträdde vid
Tyska rikets upplösning (1806), försvann äfven
själfva titeln markgrefskap, utom för Mähren,
hvilket land fortfarande bär den. - Jfr Markerna.
(J. F. N.)
Mark, fordom grefskap i westfaliska kretsen,,
begränsadt af furstendömet Miinster samt hertig-dömena
Westfalen och Berg, på ömse sidor om Ruhr. Det
hade en areal af 2,225 kvkm. M. var från slutet
af 1200-talet ett eget grefskap under den från
tyska grefliga ätten Berg-Altena härstammande
släkten Mark, hvars ryktbaraste medlemmar dock
tillhörde nederländska och franska utgre-ningar af
släkten (se L a M a r c k, D e). På grund af giften
förvärfvade grefvarna af M. 1368 dåv. grefsk. Kleve,
med hvilket M. därefter var förenadt, och 1511
hertigdömena Jiilich och Berg samt grefskapet
Ravensberg. Efter ättens utslocknande på manslinjen
1609 och det däraf föranledda jiilich-kleveska
arfföljdskriget (1613-14) tillföll M. kurfurstendömet
Brandenburg (se Jiilich). Det utgör nu en del af
reg.-oinr. Arnsberg i preussiska prov. Westfalen.
(J- F. N.)
Mark, von der, grcfvar och grefvinnor. Se Lichtenau,
W. von.
Märka, socken i Skaraborgs län, Vilske härad. 2,141
har. 509 inv. (1911). Annex till Gökhcmr Skara stift,
Yånga kontrakt.
Markalls sömnlösa nätter är namnet på en litterär
satir i 2 dlr, som utgafs 1820 och 1821 och som
ansågs utgöra kulminationspunkten och i viss mån
afslutningen på "nya skolans" skämtpolemik mot
akademisterna. Närmaste anledningen skulle varit, dels
att en af "gamla skolans" kämpar låtit undfalla sig
det utlåtandet, att de nye litteratörerna ej förstodo
sig på skämt, dels några spefulla anmärkningar
mot Atterboms bidrag till "Poetisk kalender", som
förekommit i "Allmänna journalen". Med anledning
häraf bildades en kommitté för Markalls sömnlösa
nätter, som tog form af ett slags skämtorden,
"Stora Bergström" (med hänsyftning på ett bekant
stockholmskt kvickhufvud), hvars alla ledamöter
kallades "Bergström" med något förnamn, som tagits
efter de mindre profeterna. De första medlemmarna
voro Hammarsköld (Habacuc), Livijn (Obadjah), Sondén
(Amos), Ät-terbom (Haggai) och K. ödman (Nahum),
senare tillkommo Dahlgren (Joel), Askelöf (Micha)
och flera. I denna glada orden utarbetades nu
"Markalls sömnlösa nätter", hvars l:a h., "Första
natten", utkom i maj 1820. Man framtog ur Hammarskölds
papper en satir "Dunciade eller Rimare-kriget", som
Hammarsköld författat antagligen redan i slutet af
1810 eller början af 1811 (handskrift i K. bibi.;
refererad och delvis af tryckt i "Samlaren", 1910),
och denna lades till grund för den Rimthussiad, som
bildar större delen af l:a h. och som utgör en i den
antika epikens stil hållen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
