Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marjaniemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reservfonden till 4,561 kr. Järnvägsbolagets
styrelse har sitt säte i Halmstad.
A. d’A.
Markasit Haidinger (V a 11 e n k i s, Hydro-p y
r i t, L e f v e r k i s), miner., ett mineral,
som förekommer kristalliseradt i prismor eller
taflor tillhörande rombiska systemet. Kristallerna
äro ofta förenade i kul- eller njurfor-made eller
stalaktitiska aggregat. Färgen är ljust speisgul,
strecket mörkt gröngrått. Kemiska sammansättningen är
Fe S2, således fullt densamma som svafvelkisens. Då
emellertid mar-kasit och svafvelkis kristallisera
alldeles olika, den förra rombiskt, den senare
reguljärt, betraktar man dem som två olika mineral och
benämner substansen Fe S2 dimorf. Liksom hos dimorfa
substanser i allmänhet är eg. v. olika, nämligen hos
markasit 4,75, hos svafvelkis 5,is. Markasiten är ej
så allmän som svafvelkisen, men förekommer ungefär
på samma sätt som denna. På malmgångar, exempelvis
i Freiberg, Chemnitz och Klausthal, träffas den
ofta kristalliserad, vanligen i tvillingskristaller
(s. k. kamkis). I sedimentära formationer uppträder
den ofta som pseudomorfos efter organiska rester och
som försteningsmedel, äfven som konkretioner i lera
eller med stalaktitisk utbildning. Mineralets namn
är af arabiskt ursprung, och förr betecknades därmed
äfven svafvelkisen. Hj. S
j.*
Markattorna, Cercopithecus, zool., bilda ett släkte
inom de smalnäsiga apornas grupp. Dithörande arter äro
hemma på Afrikas fastland mellan vändkretsarna. De
ha smärt kropp och fina lemmar, små händer med lång
tumme, lång svans utan tofs, föga framskjutande nos
samt stora kindpåsar och sittvalkar. Markattorna äro
utpräglade träddjur och höra till de sällskapligaste,
rörligaste och muntraste bland alla apor, träffas
nästan alltid i större skaror och göra ofantlig
skada genom att plundra sädesfält. Härvid stå de
under ledning af en gammal hanne, som med ytterlig
omsorg vakar öfver flockens säkerhet. Märker
han någon fara, utstöter han ett varningsljud,
hvarvid alla skynda bort till närmaste trädgrupp
eller skog, men dock ej underlåta att taga med
sig så mycket byte som möjligt. Af rofdjuren ha
markattorna föga att frukta, och mot roffåglarna
försvara de sig med framgång. För ormar och andra
kräldjur hysa de däremot stor fruktan. Utom frukter,
säd och andra växtämnen förtära markattorna gärna
fågelägg och fågelungar. Fortplantningen synes icke
vara bunden vid någon viss årstid; de fortplanta
sig äfvenledes i fångenskap. De lägga som tama i
dagen stort förstånd, beräknande slughet och stor
godmodighet; ofta äro de dock okynniga och svåra att
vänja af med sina olater. Omkr. 50 arter äro kända. –
Bland hithörande arter kunna nämnas följande.
Morapan, C. fuliginosus, är ofvan svart, undertill
skiffergrå till gulhvit; ansiktet och händerna äro
svarta, öfre ögonlocken hvita. Kroppens längd 56,
svansens 48 cm. Arten är hemma i västra Afrika. –
Gröngrå markattan, C. sabæus, är gröngrå, spräcklig
af svart, undertill hvitaktig; armar, ben och svans
askgrå; ansiktet ljusbrunt; näsa, mun och ögonbågar
svarta. Kroppens längd 50 cm., svansen ungefär af
samma längd. Denna apa förekommer i östra Afrika
samt är mycket vanlig i menagerier och zoologiska
trädgårdar. – Diana-apan, C. Diana (se fig.),
är af den föregåendes storlek, ofvan mörkt
askfärgad, med ett rödbrunt längdstreck
på
 |
| Diana-apan. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
