- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1007-1008

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markegångssättning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1007

Marknadsberättelse-Markomanner

1008

’"marknadsrätter’’, innehållande friheter för de
marknadsbesökande, anordnade särskildt skydd åt
dem o. s. v. Ehuru i de egentliga kulturländerna
marknadernas antal minskats, bestå de ändock där ännu,
i synnerhet för vissa varor, bibehållna till en del
af vana, till en del genom de tillfällen de lämna
köpare och säljare att ingå personlig bekantskap
med hvarandra. - I Sverige, där till följd af
befolkningens gleshet behofvet af marknader var så
stort som någonstädes, funnos af ålder två slag af
marknader, enskilda marknader, där endast borgarna
i en viss stad hade rätt att försälja varor, och
frimarknader, där handelsrätten tillkom borgare
i hvilken stad som helst. De enskilda marknaderna
afskaffades af Gustaf III (k. br. 11 juni 1788),
och i våra dagar har marknadernas antal efter hand
alltmera minskats. . I allmänhet skola marknaderna
hållas i städer; likväl kunna "landtmarknader" ännu
ega rum å orter, som Ii »ga 60 km. och därutöfver
från någon stad och äfven på närmare afstånd,
om omständigheterna sådant påkalla. Det tillhör
Kommerskollegium att ordna denna angelägenhet,
besluta om nya marknaders inrättande och indragning
af förutvarande o. s. v. l hvarje års almanack
skall införas en förteckning på de marknader, som
det året skola hållas. - 2. Hand. Marknad har i det
allmänna handelsspråket flera olika betydelser. Det
kan sålunda afse en plats, där särskildt omfattande
affärer göras i vissa varor - så är t. ex. Le Havre en
betydande kaffemarknad, Liverpool världens förnämsta
bomullsmarknad o. s. v. Vidare kan med marknad menas
en plats, hvarifrån större områden förse sig med varor
- så äro t. ex. Stockholm och Göteborg marknader för
stora delar af Sverige, Köpenhamn för Danmark och
Syd-Sverige o. s. v.; eller om-vändt, ett område,
som är stor afnämare af varor från ett visst håll
- så säges t. ex. Skåne vara en god marknad för
Köpenhamn, Ryssland en lefvande marknad för många
svenska varor o. s. v. Slutligen kan marknad afse
handelns eller omsättningens hela tillstånd, med
afseende på utbud och efterfrågan vid en viss tidpunkt
för större eller mindre områden och för flera eller
färre varor (resp. värden, tjänster) - så talar man
om världsmarknaden i det hela, om varumarknaden i
allmänhet, om spannmåls-, kaffe-, trävarumarknaden
o. s. v.; vidare om penningmarknaden i allmänhet,
om fondmarknaden; vidare om fraktmarknaden,
om arbetsmarknaden etc. Härvid användes en hel
del tekniska termer för att beteckna marknadens
tillstånd. Så t. ex. säges marknaden vara f l a u,
då omsättningen går trögt, tryckt, då köplusten
är minimal eller ingen trots låga pris, fast,
då köplust och pris äro normala o. s. v. - M a r
k-nadsberättelso är en redogörelse för pris-och
omsättningsförhållandena på en viss plats i fråga
om flera eller färre varor. - Marknadspris är det
genomsnittspris, hvartill en viss vara vid en viss
tidpunkt omsattes på marknaden och som framgår af en
jämförelse mellan en större mängd samtidiga affärer
i denna vara. 1. Th. R.* 2. A. W:son M.

Marknadsberättelse, Marknadspris. Se Marknad.

Marknadsvärde, nationalek. Se Marshall, A.

Markneukirchen [-nöjki’rchen], stad i konunga-

riket Sachsen, vid Elstergebirge. 8,490
inv. (1905). M. är Tysklands förnämsta
tillverkningsort för musikinstrument
samt har en fackskola för utbildning af
musikinstrumentmakare. Det årliga produktionsvärdet
stiger till omkr. 10 mill. mark. Äfven
annan industri är representerad i staden.
J- *\ Is-

Ma’rkobrunnen [-bron-] och
Markobrun-ner. SeMarcobrunnen.

Marko Kra’ljevitj ("Marko kungasonen"), son till
serbiske konungen Vukasjin, f. 1371, d. 1394,
residerade som turkisk lydkonung dels i Prilep, dels
i Skopje, där han grundlade den helige De-metrius’
kloster. Under sultan Bajasids fälttåg till
Valakiet 1394 stupade han i ett slag vid Roviny. Som
sydslavisk nationalhjälte har "kungasonen1’ Marko
vunnit stor ryktbarhet i den folkliga epiken, och
hans namn är förknippadt med många borg-ruiner på
Balkanhaifön. Jfr I. Filippovic, "Kral-jevié Marko
u narodnih pjesmah" (1880), Jagic, "Kr. Marko
nach der serbischen volksdichtung" (i "Archiv
fur slavische philologie", 1881) och Cha-lanskij,
"Juznoslavjanskija skazanija o Kralevice Märke"
(1895). A-d
J.

Markoma^ner, lat. marcomafni ("gränsmän", "skogsmän",
af got. märka, gräns, skog), ett väst-germanskt folk
af den svebiska gruppen (se S v e-ber), hvilket,
framträngande från n., omkr. 100 f. Kr. bosatt sig
mellan Main och Donau. Där ansattes de af romarna
och drogo då omkr. 8 e. Kr. under konung M a r b
o d till Böhmen (Bojhem), som förut innehafts af
de keltiske bojerna (jfr Böhmen, sp. 877). Marbod
bildade där ett rike, till hvilket flera angränsande
germanfolk an-slöto sig, men efter en strid med
Arminius (se d. o.) upplöstes hans välde; han måste
fly till romarna undan en från landsflykt hos goterna
återvändande markomansk ädling Katvalda, men denne
störtades snart af hermundurerna (se d. o.), och båda
med-täflarna dogo i romersk fångenskap. Markoman-nerna
blefvo nu ett romerskt lydfolk, tills de, oroade
genom östgermanernas framträngande mot s. (se
F o l k v a n d r i n g e n, sp. 795), sökte
i förbund med kvaderna. (se d. o.) öfverskrida
romerska Donaugränsen. Kejsar Marcus Aurelius
lyckades emellertid genom fleråriga hårda strider
("Marko-mannerkrigen" 166-180) afvärja anfallen,
och i freden, som afslöts med hans son Commodus,
återställdes markomannernas beroende af Rom i skärpt
form (de fingo endast en gång i månaden och under
uppsikt af en romersk ämbetsman hålla ting). Nya
anlopp af markomannerna mot den romerska Donaugränsen
på 250- och 290-talen misslyckades; dock synes en
del af folket fått såsom romerska krigstjänstskyldiga
(foederati) slå sig ned på romerskt område, ty såsom
sådana omtalas markomanner i den troligen från början
af 400-talet härrörande riksmatrikeln (notitia
dignitatum), och troligen tillhörde en kristen
markomannerdrottning Fritigil, som på 390-talet stod
i förbindelse med ärkebiskop Ambrosius i Milano, dessa
markomanner. Från 400-talet finnas inga underrättelser
om markomannerna ; i början af 500-talet lämnade
deras i Böhmen boende hufvudmassa detta land, men
kallas då bajuvarier (folk från Bojhem). De slogo sig
ned i de efter Västromerska rikets upplösning (476)
värnlösa provinserna Noricum och Roetien ö. om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free