Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markt Redwitz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Märkt Redwitz-Marlborough
1012
sekreterare och 1900 häradshöfding i Södra Åsbo och
Bjäre härads domsaga, men förordnades 1901 till svensk
ordf. i den skandinaviska kommittén för behandling
af vissa till obligationsrätten hörande ämnen,
hvilken kommitté utarbetade den sedermera i de tre
skandinaviska länderna genomförda lagstiftningen om
köp och byte af lös egendom (svensk lag af 1905). 1903
utnämndes M. till justitieråd, var konsultativt
statsråd i Staaffs l:a ministär (7 nov. 1905-29 maj
1906) och deltog därunder väsentligt i utarbetandet
af de s. k. "Staaff-lagarna" om skydd mot anarkistisk
propaganda m. m. samt återgick därefter till Högsta
domstolen. M. blef juris hedersdoktor vid Linnéfesten
i Uppsala 1907 och led. af Mus. akad. 1908. M. har
sökt verka för åtgärder från det allmännas sida
i syfte att göra god tonkonst tillgänglig för
obemedlade. Han har utgifvit lagen om rätt till fiske
och därmed sammanhängande författningar (i "Nytt
jurid. arkiv", 1897). 1. V. S-g. 2. T-s.
Märkt Redwitz, stad (sedan 1907) i bajerska
reg.-omr. Oberfranken, i Fichtelgebirge. 5,685
inv. (1905). Tillverkning af porslin,
glas, maskiner, te?el och kemikalier.
Wbg.
Marktschrejer (ty. marktschreier, af märkt, marknad,
och schreien, skrika), kvacksalfvare, som fordom
ströko omkring på marknader samt Ijud-Jigen utropade
och prisade sina varor. I K. I. Hallmans lustspel
"Tillfälle gör tjufven" och "Skeppar Rolf" äro
marktschrejer införda såsom storpratande förevisare af
"rariteter".
Mark Twain [mak twéYn], pseudonym för nordamerikanske
författaren C l e m e n s, S. L.
Markulfska formulärsamlingen kallas en sannolikt från
slutet af 600-talet härstammande samling af frankiska
formulär, afsedd för ungdomens undervisning och enligt
förordet verkställd af en munk Markulf på uppdrag
af en biskop Landerich (troligen biskop Landerich af
Meaux). Af de 92 formulären äro många af stort värde
för uppfattningen af det frankiska riket före Karl
den stores tid. Samlingen är senast utgifven 1882
af K. Zeumer {i "Monumenta Germaniae historica",
Legum V: 1).
Markus, evangelisten, författaren till det efter honom
benämnda evangeliet (se M a r k u s’ evangelium),
hette äfven Johannes samt var till börden jude och
son af en viss Maria. I hennes hus kom Petrus efter
befrielsen ur fängelset (Apg. 12: 12), och M. blef
sannolikt af honom vunnen för kristendomen. Han
betraktade nämligen denne -apostel som sin andlige
fader (l Petr. 5: 13) och var honom följaktig på
missionsresor. Med Paulus blef han bekant genom
Barnabas, hvilkens syskonbarn han var (enl. Kol. 4:
10), och medföljde på apostelns l:a missionsresa,
men skilde sig i Pam-fylien från honom mot hans
vilja (Apg. 13: 13). M:s ifrågasatta deltagande i
Paulus’ 2:a resa af-böjdes därför af denne. Detta åter
föranledde Paulus’ och Barnabas’ skilsmässa, hvarefter
M. åtföljde den senare till Cypern. Sedermera synes
det goda förhållandet till den store hedningeaposteln
ha blifvit fullkomligt återställdt, och M. var honom
en nyttig medarbetare (2 Tim. 4: 11; Filem. 24). I
Babylon (Rom?) finna vi honom åter hos Petrus,
enl. hälsningen i l Petr. 5: 13. Om man får tro
traditionen, skall han omsider med samme apostel
vistats i Rom som hans tolk samt
efter Petrus’ och Paulus’ död lagt grunden till
kyrkan i Alexandria. Han säges vidare ha varit
denna stads förste biskop och skall där ha dött
martyrdöden. Hans dag är 25 apr. - I början af
800-talet fördes M:s ben till Venezia, och öfver dem
byggdes Markuskyrkan. Venezianerna se ock i denne
evangelist sin skyddspatron. Han symboliseras med
ett lejon (se Evangelistsym-b o l e r). Jfr pl. till
art. D ii r e r, A. G. R-l."
Markus7 evangelium, det 2:a af våra kanoniska
evangelier, är författadt af evangelisten Markus. Den
äldsta kyrkans enstämmiga vittnesbörd, mot hvilket
inga grundade invändningar gjorts, låter Petrus,
Markus’ andlige fader, ha haft ett särskildt
inflytande på dess sakliga innehåll. Evangeliet,
skrifvet på grekiska, utan sträng tids- eller
sak-ordning, är efter all sannolikhet författadt i
Rom och före Jerusalems förstöring samt afsedt för
hed-ningkristna, närmast romerska, läsare. Det åsyftar
att framställa Jesu persons gudomliga härlighet,
bevisad i hans oförlikneliga och öfvermänskliga
gärningar. Evangeliet, som begynner med en kort
inledning om Döparen samt Jesu dop och frestelse,
sönderfaller i 2 delar, af hvilka den första
innehåller berättelsen om Jesu verksamhet i Galiléen
(1: 14-9), den andra om tilldragelserna på resan
till Judéen och i Jerusalem (10-16). Afslutningen
(16: 9-20) är helt säkert icke af Markus, kanske
t. o. m. författad efter den apostoliska tiden. En
annan mycket kortare afslutning finnes också,
antagligen från 300-talet. Det ser nästan ut,
som om Markus af ett eller annat skäl aldrig själf
afslutat sitt evangelium. Rörande Markusevangeliets
förhållande till de öfriga synoptiska evangelierna,
Matteus’ och Lukas’, synes den allmännast antagna
meningen, att Markusevangeliet är det äldsta
och ursprungligaste, ha starka skäl för sig,
i synnerhet som Markusevangeliet kan betraktas
som ett Petrusevangelium. Se vidare Evangelier.
G. R-1. (J. P.)
Markvast. Se Mara.
Markvätska 1. Jordvätska, landtbr., det i de lösa
jordlagren förefintliga vattnet med däri lösta ämnen,
är af den största betydelse för växtligheten,
emedan denna hämtar sin näring hufvudsakligen
af markvätskans lösta beståndsdelar, men blott i
mindre mån genom sina rothår direkt upplöser jordens
fasta beståndsdelar. Markvätskans sammansättning
beror af den genom nederbörd och tillströmning från
vattenrikare jordlager tillgängliga vattenmängden
samt af den fasta jordens halt af lösliga ämnen,
men växlingarna utjämnas därigenom, att med ökad
vattentillförsel följer lösning af nya mängder i
jorden absorberade fasta ämnen och med jordens
uttorkning absorption af i markvätskan lösta
beståndsdelar. Dennas halt af växt-närande
beståndsdelar växlar därför mindre än jordens
sammansättning. IL J- Di’t-
Markväxter, bot. Se E u fy ter.
Markyss, med. Se H e r p e s och Mara.
Markör. Se Mark.
Marlborough [mä’lbra]. 1. Stad i engelska
grefsk. Wilts, vid Kennet, ett litet tillflöde till
Thames. 3,887 inv. (1901). College (se nedan) och
en gammal latinskola. Nära det nuv. M. hade romarna
ett castrum, knlladt Cunetio, och senare låg där en
normandisk fästning, där Vilhelm Er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>