- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1049-1050

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maronkaffe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1049

Marrakesch-Marryat

1050

liga historiska genren. M:s diktning representeras
af följande arbeten: Canzoni moderne (1879), "19
ottobre 1880
" (1880), Fantasie marine (s. å.),
Mortuaria (1832), Ricordi lirici (1885), Poesie
(1887), Nuovi canti (1891), Ballate (1894), <i>Rapsodia
Garibaldina 1849<(i> (1899) och Rapsodia Garibaldina
1860
(1903). 1902 utkommo hans samlade dikter,
Poesie för åren 1875-1900, 1907 åter utgifna under
namn af Poesie nuovamente raccolte e ordinate.
II. N.

Marrakesch, hufvudstad i Marokko. Se Marokko.

Marranos [-ra’nås], mindre riktigt Marannos,
sp. (af marrdno, svin), i Spanien skymfnamn på döpta
judar. Jfr Ph. Philippsons roman "Die marranen"
(1843; 2:a uppl. 1855). Se Judar, .sp. 221.

Marrast [mara’st], Armand, fransk publicist och
politiker, f. 1801 i Saint-Gaudens, d. 1852 i Paris,
blef efter julirevolutionen 1830 en af stiftarna
af det Antidynastiskt republikanska partiet och
förfäktade 1832-34 dess idéer som redaktör af
tidn. "Tribune". Efter några års nödtvungen landsflykt
i England återkom M. 1838 och blef 1841 chefredaktör
för tidningen "National". Vid februarirevolutionen
1848 blef han medlem af provisoriska regeringen,
valdes i mars till mär i Paris och invaldes i
konstituerande församlingen, där han, från juni,
fungerade som president. Han förlorade emellertid
hastigt sin popularitet och invaldes ej i den
lagstiftande församlingen, som sammanträdde i
maj 1849.

Marriot, Emil, pseudonym för Emilie Mataja.

Mar-risp, bot., namn på Statice Limonium.

<b>Marroner<b>. Se Maroner.

Marronkaffe. Se Kaffe, sp. 535.

Marronnegrer. Se Maronnegrer.

Marroquin [marråk’n], José Maria, president i Colombia
1900-04. Se Colombia, sp. 560.

Marrubiin. Se Marrubium.

Marrubium L., bot., ett örtsläkte, hörande till
fam. Labiatæ. Det har 5-10-tandadt blomfoder och
ståndare och stift inneslutna i kronröret. Släktet
eger inemot 30 arter i tempererade länder, men i
Sverige finnes blott en, M. vulgare L., kransborren,
som är en mångårig, mer eller mindre hvitullig,
nedtill kortgrenig ört af 20-50 cm. höjd, med
rundade eller nedtill hjärtlika, mycket skrynkliga,
under gropiga och i kanten groft och ojämnt naggade
blad. Blommorna äro små, hvita och sitta i nästan
klotlika, täta kransar i bladvecken. När frukterna
äro mogna, lossna dessa kransar lätt från sina
fästen och fastna medelst blomfodrets krokuddiga
flikspetsar vid förbigående djur eller människors
kläder, snarlikt kardborrar, hvarigenom frukterna
spridas. Detta har gett anledning till svenska namnet
"kransborre". Örten förekommer vid gator och vägar
samt f. ö. helst i människoboningars grannskap i
mellersta och södra Sverige. Lukten af den färska
örten är angenäm, något erinrande om mysk; smaken är
starkt bitter, ihållande, beroende på ett bitterämne,
marrubiin, och på en flyktig olja. Den torkade
örten var förr officinell under
namnet Herba marrubii albi l. Prasii, hvit
andorn
, och användes som te mot. gulsot, kroniska
katarrer, "slemflöden" m. m. Jfr Grönsaftkur.
O. T. S. (G. L-m.)

Marruciner (lat. marrucini), ett fåtaligt, tappert
italiskt folk af umbrisk-sabellisk stam vid östra
kusten af mellersta Italien, s. om floden Aternus
(nu Pescara), som skilde dem från vestinerna. De
underkufvades af romarna i samnitkrigen (i 4:e
årh. f. Kr.), men deltogo i bundsförvantkriget
(91-88 f. Kr.) och erhöllo till följd däraf romersk
medborgarrätt. Deras hufvudstad var Teate (nu Chieti).

Marrubium. Se ´Marser.

Marryat [mä’riot], Frederick, engelsk författare,
f. 10 juli 1792 i London, d. 9 aug. 1848, rymde till
sjöss flera gånger i gossåren, fick 1806 följa sin
håg och tjänte de första åren som sjökadett under
lord Dundonald samt deltog i en mängd drabbningar och
äfventyr under kryssningar utmed franska och spanska
kusterna. 1812-14 tjänstgjorde M. som marinlöjtnant i
kriget mot Förenta staterna och sändes 1815 med eget
kommando till S:t Helena. Han utmärkte sig 1824-25
som befälhafvare för den i kriget mot Burma utsända
eskadern och fick 1825 flottkaptens rang. En rik
erfarenhet stod sålunda M. till buds, då han 1830
tog afsked ur tjänsten och uteslutande egnade sig
åt författarskap. Ur hans penna flöto på 20 år 24
arbeten, dels sjöromaner, dels äfventyrsberättelser
för ungdom (samt en resedagbok). De äro, i den
ordning de kommo till, Frank Mildmay, or the naval
officer
(1829); The king’s own; Newton Forster, or
the merchant service; Peter Simple; Jacob Faithful;
The pacha of many tales; Mr midshipman Easy; Japhet in
search of a father; The pirate and the three cutters;
Snarley-yow, or the dog fiend; The phantom ship; A
diary in America; Olla podrida; Poor Jack; Masterman
Ready; Joseph Rushbrook; Percival Keene; Travels
and adventures of monsieur Violet; The settlers in
Canada; The privateer’s man; The mission, or scenes
in Africa; The children of the new forest; The liltle
savage
och Valerie (1849, ej fullbordad af M.). De ha
(utom dagboken och "Olla podrida") öfversatts till
svenska, åtskilliga i mer än en uppl. Omväxlande,
händelserika samt berättade med en alldeles särskild
liflighet och naturlighet, höra "kapten" M:s romaner
till skönlitteraturens mest lästa alster och lämpa
sig alldeles särskildt till gossläsning. Det förtjänar
nämnas, att han utarbetade en mycket använd signalbok
för handelsfartyg. Se biogr, öfver M. af Hannay (1889)
och "Life and letters of captain M.", utg. i 2 bd 1872
af hans dotter Florence M., f. 1837, d. 1899 som fru
Lean, hvilken gjort sig ett namn som författarinna
till många ganska omtyckta romaner (några i sv. öfv.,
"Det finnes ingen död" 1892, "En själ i brand" 1901
m. fl.).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free