- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1103-1104

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martensit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1103

Martialis^Martigucs

1104

diktning 85-96, då 11 böcker, hufvudsakligen
tillfällighetsdikter i epigrammets form, utgåfvos
och vunno hastig spridning. 98 återvände M. till
sin hemort, där en fint bildad väninna, Marcella,
skänkte skalden ett landställe; härifrån utgaf han
102 sin sista diktsamling, utgörande 12:e boken. Kort
därefter afled han. Martialis egnade sig uteslutande
åt epigramdiktningen (se Epigram); han är i denna
genre den främste inom den romerska litteraturen
och en af de mest betydande, som världslitteraturen
kan uppvisa. Skarp iakttagelseförmåga, bitande satir
och sprakande kvickhet karakterisera hans diktning;
kompositionen är precis och af rundad. Som fel måste
betraktas den brist på manlighet och själsadel, som
så ofta framträder - man har träffande karakteriserat
hans diktning som "snyltgästpoesi" -; särskildt är
hans smicker inför de mäktige, framför allt kejsar
Domitianus, för oss motbjudande; dock bör ihågkommas,
att man under denne furste måste antingen smickra
eller tiga. M. bäfvar ej heller tillbaka för att
blotta äfven det smutsigaste i den tidens lif; dock
framhåller han att, om också hans dikt är lättfärdig,
hans eget lif är rent. För oss har M:s diktning, det
polemisk-satiriska epigrammet, sin största betydelse
som en förträfflig spegelbild af den flaviska tidens
människor och förhållanden i världsstaden Rom. -
Litt.: C. v. Friesen, "M. Valerius Martialis, hans
tidehvarf, hans personlighet och hans diktning"
(Stockholm, gymnasie-program 1875), H. Schiick,
"Världslitteraturens historia", I, och inledningen
till L. Friedländers upplaga af M:s arbeten (1886).
H. Sgn.

Martialis [marts-], Quintus Gargilius, latinsk
författare i trädgårdskonst, af hvars arbeten äro
i behåll betydande stycken, som under den tidigare
medeltiden begagnades som läsebok för läkare,
emedan växternas medicinska egenskaper be-skrifvas
i dem. M. skref också om kreatursskötsel, och
märkvärdigt nog tillskrifver man honom äfven
en biografi öfver Alexander Severus. Han säges
ha omkommit omkr. 260. Hvad som finns kvar
af hans skrifter är utgifvet af Angelo Mai
(1846), V. Rose (1876) _och Lommatzsch (1903).
J. C.

Martialisk [marts-; lat. martiälis, af Mars, romarnas
krigsgud], eg. egnad åt eller tillhörande guden Mars;
krigisk, båld, manhaftig.

Martial law [ma7]! la7], eng., belägrings- eller
krigstillstånd, den vanliga lagens suspension till
följd af_ krig eller uppror.

Martiänus Cape’lla [marts-], romersk författare på
400-talet, f. i Madaura i Afrika, var till en början
sakförare, sedan romersk prokonsul. Han efterlämnade
ett egendomligt encyklopediskt verk, Satira de nuptiis
Philologice et Mercurii. De två första böckerna
innehålla en allegori om Merkurius’ giftermål med
nymfen Philologia; de sju senare behandla de sju
fria konsterna (se F r i a konster). Arbetet, som
är affattadt dels på vers, dels på svulstig prosa,
åtnjöt stort anseende som lärobok under medeltiden.
(H. Sgn.)

Martic [ma’rtitj], F r a G r g a, kroatisk skald,
f. 1822 i Posuse (Hercegovina), d. 1905, blef tidigt
munk i franciskanklostret i Kresevo och prästvigdes
1845. Hans förnämsta verk är den stora hjältedikten
Osvetnici (Hamnarna), som i sju fristående sånger
(tills. 24,000 versrader) skildrar Bosnien

och Hercegovinas oroliga historia från midten
af 1800-talet fram till den österrikisk-ungerska
ockupationen. Dessutom samlade han folkvisor från
Bosnien och Hercegovina, om slaget på Kosovo-fältet,
öfversatte Racines "Iphigénie", en del af Eneiden och
visor af Frans från Assisi efter A. T. Ozanam. M. var
hedersled, af Sydslaviska akademien i Agram. Af
hans samlade skrifter utkom d. l 1893 i Sarajevo.
A-d J.

Martignac [-tinja’k], Jean Baptiste S i 1-vére
Gaye de, vikomt, fransk statsman, f. 20 juni
1776 i Bordeaux, d. 3 april 1832 i Paris, blef
advokat i Bordeaux och uppträdde 1815 under de
"hundra dagarna" emot Napoleon. Till belöning
blef han s. å. generaladvokat i Bordeaux samt
snart därefter generalprokurator i Limoges. 1821
invaldes han i deputeradekammaren, där han slöt
sig till högern och gjorde sitt parti stora
tjänster genom sina vidsträckta kunskaper och sin
eleganta vältalighet. Redan i juni 1822 utnämndes
M. till "conseiller d’état". Efter att 1823 som
civilkommissarie ha följt franska interventionsarmén
i Spanien upphöjdes han till statssekreterare och
vikomt (1824). Efter Yilléles afgång utnämnde honom
Karl X till förste minister 5 jan. 1828, ehuru mycket
mot sin vilja, enär M. i konungens ögon var alltför
moderat. Denne stöddes icke heller af vänstern,
som fann honom alltför konservativ, men lyckades
dock genomdrifva en mängd nyttiga reformer. Han
afsatte de värste ytterlighetsmännen i synnerhet
bland prefekterna, han upphäfde "svarta kabinettet",
som hade att Öppna och granska misstänkta bref, han
lät Guizot och Cousin åter börja sina föreläsningar,
utfärdade en ny och liberalare presslag, reformerade
juryväsendet och vågade t. o. m. uppträda hotande emot
jesuiterna. Allt detta var i konungens, högerns och
de kleri-kales ögon svåra förbrytelser, och M. måste
nedlägga sitt ämbete 8 aug. 1829. Han slöt sig nu
till oppositionen mot den reaktionäre Polignac,
men uppträdde efter julirevolutionen (1830) åter
bland yttersta högern och försvarade ridderligt sin
förre motståndare Polignac, då denne ställdes inför
pärernas domstol. Efter hans död utkom s. å. hans
arbete Essai historique sur la revolution d’tispagne
et sur V intervention de 1823 (3 bd, 1832). - Jfr
Daudet, "Le ministére de M." (1875). J. F. N.»

Martigny [-tinji], ty. Martinach, tre kommuner i
schweiziska kant. Valais, vid Dranse och vägen
öfver Stora S:t Bernhard till Aosta. 1. M. la
ville [-vill], stad, 2 km. från Dranses förening
med Rhöne, 477 m. ö. h., vid järnvägen Simplon-
Brieg-Genévesjön. 1,819 inv. (1900). - 2. M. le B
o u r g [la bör], 2 km. sydligare än den förra, 488
m. ö. h. 1,278 inv. (1900). - 3. M.-Gom b e [-kå’b],
på vänstra stranden af Dranse. 1,144 inv. (1900). En
sidodal leder härifrån till Chamonix-dalen.
1-3. J- F. N.

Martigny [-tinji], Joseph Alexandre, fransk präst,
f. 1808, d. 1881, författade Diction-naire des
antiquités chrétiennes (1865, med 270 afbildningar;
2:a uppl. 1877, med 675 afbildnin-gar) m. fl. arbeten
rörande den kristna arkeologien.

Martigues [-ti’g], stad i franska
dep. Bouches-du-Rhöne (Provence), på flera små
genom broar förenade holmar i étang de Berre. 4,178
inv. (1906). Fiske, inläggning af konserver. J. F. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free