Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1137
Marulk-Marutse-Ma(m)bunda
11SS
gelistarium in septem partitam libros, Regum D
al-matta et Croatice gesta (öfv. af Dukljanins
kroatiska krönika) och De institutione bene
beateque vivendi, (10 uppl. 1511-1609; öfv. på 4
språk). Genom sina religiösa och didaktiska poem
blef M. en af grundläggarna af det nyare kroatiska
litteraturspråket. Främst märkes hans omdiktning af
Judits bibliska historia, Istorija svete udovice Judit
u versih hn-ackih slozena och Istorija od Susane. Hans
samlade verk utgåfvos af Kukuljevié i band I af
"Stari pisci hrvatski". A-d J.
Marulk, H a f s u l k, Lophius piscatorius L.,
zool., en fiskart, tillhörande fam. Pediculati
bland de taggfeniga fiskarna. Marulken har
alltsedan forntiden tilldragit sig uppmärksamhet
på grund af sitt afskräckande fula utseende och
sin betydliga storlek. Hufvudet är mycket stort och
bredt, upptagande 2/s af hela kroppens storlek och
försedt med ett oerhördt gap. De på ett egendomligt
sätt transformerade bröstfenorna tjäna som ett
slags fötter, med hvilka fisken förflyttar sig på
bottnen. Hufvudet är försedt med tre långa bihang,
eg. fria
strålar af l:a ryggfenan. Den första och längsta af
dessa strålar har ett tvådeladt bihang och tjänar
antagligen till att, då fisken ligger bland tången
eller nedgräfd i sanden, genom sina rörelser locka
fisk till den lurande marulken. Detta förhållande
var kändt redan i forntiden, då fisken erhöll
namnet råna piscatrix ("fiskande grodan"). Af
engelsmännen kallas den fishing frog 1. the
angler ("fiskaren"). Åtskilliga författare uttala
visserligen tvifvel om riktigheten af dessa gamla
iakttagelser; men fiskens hela organisation, med
dess mångfaldiga flikar och utväxter, som likna
alger, synes jämte hans mörka och föga i ögonen
fallande färgteckning bestyrka, att den för ett
sådant lefnadssätt. Den når en längd af inemot 2
m., men så stora exemplar äro mera sällsynta och
föras ej gärna i land, emedan fiskarna tro, att
fångsten af denna fisk medför olycka. Den kastas
därför vanligen tillbaka, då den tillfälligtvis
fångas. Köttet skall vara ätbart, men användes icke
hos oss. Lektiden är ej noga känd. Rommen uppges skola
flyta på vattenytan. Marulken förekommer tämligen
allmänt, ehuru alltid spridd, vid alla Europas
kuster (utom i Östersjön) samt ända ned till Goda
Hoppsudden. Norrut förekommer den till Nordkap. Vid
Nord-Amerikas västkust finnes den äfvenledes.
B- L-*
Marum, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. 1,811
har. 381 inv. (1911). Annex till Vinköl, Skara stift,
Domprosteriet.
Marum, Martinus van, nederländsk fysiker, f. 1750,
d. 1837, var till en början läkare i^Haar-
lem, men egnade sig snart uteslutande åt
naturvetenskapliga studier, särskildt undersökningar
på elektricitetslärans område, samt blef en
ledande man inom Haarlems naturvetenskapliga
institutioner. Bl. a. lät han för det under
hans ledning stående teylerska museets räkning
konstruera en berömd elektricitetsmaskin,
hvilken länge var den starkaste, som fanns.
(S. A-s.)
Märus, latinsk namnform för March (se d. o.).
Marut, M a r u t e r, ind. myt., en klass af gudomliga
väsen, som är särskildt framträdande i Éigveda. De
gälla som söner af Rudra - de kallas därför också r
u d r a’e r - och höra till stormens och ovädrets
andar. Särskildt framstå de som åskguden Indras
följeslagare och skildras i de mest strålande färger,
hämtade från luftkretsens och den upproriska naturens
rika färgspel. De fara i gyllene blixtrande vagnar med
gyllene hjul, dragna af röda eller brokiga antiloper
eller hästar, som förliknas med antiloper. Synas de
sålunda närmast som oväders- eller åskgudar, så äro de
nog urspr, de aflidnes andar, som husera i stormen och
fara fram genom rymden; de kunna jämföras med Odens
följe, den vilda jakten. Deras ursprungliga karaktär
synes genomskinligare i senare - från relativt annan
kultkrets härstammande - skrifter, ity att M. där
identifieras med vindarna. Ordet marut användes
där också appellativiskt i betydelse "vind". En rik
mytkrets har äfven där uppstått omkring dem. Indra
härskar öfver dem som deras konung. Maruterna äro
väicya (3;e) kast bland gudarna, och deras värld
gäller som fromma väi$ya’s uppehållsort efter
döden. Jfr bl. a. Oldenberg, "Religion des Veda"
(1894), Hillebrandt, "Vedische mytho-logie" (3 dlr,
1896-1902), och v. Schroeder, "Mysterium und Mimus
im Rigveda" (1907). K. F. J.
Marutse-Ma(m)bunda, rike i Syd-Afrika, sammanfaller
nästan med det förra North-Western Rhodesia och
begränsas af Tyska Sydväst-Afrika, Angola, Belgiska
Kongo och Kafuefloden. Det tillhör helt och hållet
Sambesis flodområde och ligger till större delen n. om
denna flod. Omkr. 344,000 kvkm. med omkr. 350,000
inv., som alla tillhöra bantunegrerna och äro delade
i flera stammar. De två mäktigaste ha gett namn åt
landet: marutse (marotse l. barotse, "slättens folk")
och mambunda. De andra stammarna betala tribut i
elfenben, och undersåtarna erlägga skatt i frukter,
boskap, kött etc. De egentliga barotse äro få till
antalet, men i intellektuellt och fysiskt hänseende
öfverlägsna flertalet negerstammar. Ett prof på
deras industri meddelas i pl. 2 till Afrikanska
kulturföremål, fig. 3. De bilda en oligarki af
höfdingar, under hvilka underordnade i flera
grader lyda, ett slags motstycke till medeltidens
länsväsen. Slafveri upphäfdes åtminstone till namnet
1896. Den förnämste höfdingen (f. n. Lewanika l.
Luanika) delar makten med en drottning (mokwai), hans
äldsta syster. Protestantismen har genom Fr. Coillard
sedan 1884 gjort åtskilliga framsteg och bl. a. vunnit
Letia, Lewanikas äldste son och arftagare. Det
härskande språket är sekololo, en dialekt af
basutonegrernas språk sesuto. Konungens nuv. residens
är Lialui vid Sambesi, drottningens Nalolo, två
höfdingar af blodet residera i Sesheke. Sedan 1891
ligger M. inom brittiska intressesfären genom British
South Africa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
