- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1147-1148

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marxism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1147

Masakado-Masaridse

n. ö., men språket är besläktadt med barispråket. De
äro ett högväxt (1,82 m.), välbildadt folk med
framstående kindkotor, spetsig haka och längre hår, än
de riktige negrerna ha. Hudfärgen är mest chokladbrun,
stundom nästan svart. Tatuering är allmän, likaså
omskärelse af gossar och flickor vid manbarhetsålderns
inträde. Slafvar ha de icke. Deras enda sysselsättning
är boskapsskötsel. Al-bildningar af bland dem
brukliga vapen meddelas å färgpl. Afrikanska
kulturföremål. Masai äro hedningar; deras präster ha
stort inflytande. Deras religion är af ett icke ringa
intresse. Deras gud Ngai har inga fetischer. Den
tyske resanden Merker har t. o. m. velat i Ngai
se judarnas Jahve. Han anser sig ha funnit sådana
öfverens-stämmelser i deras gudstro och deras
sägner, att han anser masai och israeliterna
härstamma från ett gemensamt urfolk. De skulle då
i 5:e årh. f. Kr. ha invandrat från Asien till
Afrika. Då de likheter han funnit i religionen
låta förklara sig utan något gemensamt urfolk och
deras semitiska ursprung äfven af språkliga grunder
bestrides, torde denna uppfattning af deras härkomst
ännu så länge böra betvidas. Litt.’: Fischer, "Das
massailand" (1885), Baumann, "Durch massailand zur
Nil-quelle" (1894), och Merker, "Die massai" (1904).
. (E- Rid.)

Masakado, japansk stamhöfding och upprorsma-kare på
900-talet. Se bd XII, sp. 1454.

Masampo (eg. Ma-san-p-ho), hamnstad på
södra kusten af Korea, v. om Fusan. 16,808
inv. (1901). M. öppnades 1899 för utländsk sjöfart,
och dess handel har sedan dess varit i jämnt stigande,
men på den japanske generalguvernörens befallning
29 aug. 1910 stängdes hamnen från 1 jan. 1911.
J. F. N.

Masamune, D a t e, japansk furste. Se bd XII,
sp. 1477.

Masamutsu, H o 11 a, japansk minister. Se bd XII,
sp. 1495.

Masanderan (Masenderan), provins i norra
Persien, mellan Kaspiska hafvet och Elburskedjan
samt prov. Asterabad i ö. och Gilan i v. Omkr. 27,000
kvkm. Det omfattar två i naturligt hänseende skilda
områden: i n. ett sumpigt lågland, växlande mellan 16
och 50 km. bredd, dels bevuxet med ogenomtränglig
småskog, dels odlad mark, i s. ett i terrasser
uppstigande högland på norra sluttningen af Elburs,
nästan öfverallt bevuxet med tät skog. Låglandet, som
höjer sig blott några fot öfver Kaspiska hafvet och
ofta är utsatt för öfversvämningar af de många korta
floderna, är ytterst osundt, hvaremot höglandet,
som når sin högsta stigning i det snöbetäckta
Demavend, åtnjuter ett tämligen sundt klimat. Snö
faller ymnigt i bergen och kvarligger ofta flera
veckor. De förnämsta odlade växterna äro ris, bomull,
sockerrör samt en mångfald fruktsorter. Invånarna,
150–200 tusen, skildras som högst okunniga
och bigotta, ohöfliga, ja nästan oförskämda mot
främlingar. Landtbefolkningen, som är långt ifrån dum,
tvärtom mycket slug, talar en persisk dialekt, men en
turkisk munart är gängse bland de främmande stammar
(kurder samt grenar af de kungliga Afschar- och
Kadjarstammarna af turkisk härkomst), som inflyttat
i M. De flesta af dem ha öfvergått
från nomadiskt till bofast lefnadssätt. Hufvudstad
är Sari; Barferusch med hamnen Meschediser
är hufvudstation för handeln med Ryssland. – M.,
en del af det gamla persiska landskapet Hyrkanien,
af Firdausi prisadt som de tappre krigarnas hem, men
äfven som rosornas och den eviga vårens land och ännu
i dag af perserna kalladt "Irans trädgård", hade en
synnerligen lysande period under Schah Abbas den store
(d. 1628), som där anlade trädgårdar och lustslott,
hvilkas storartade ruiner (i Barferusch, Aschraf,
Farahabad m. fl. st.) ännu i dag väcka beundran. En
med vagn farbar väg finnes knappt. Elburs bildar en
nästan oöfverstiglig vall, utom där två tämligen
goda vägar gå öfver bergskedjan till Teheran.
(J. F. N.)

Masaniello [-nie’llå], eg. Tommaso 1. Maso A n
i e 11 o, neapolitansk upprorsledare, f. 1622 i
Amalfi, d. 16 juli 1647 i Neapel, var till yrket
fiskare och frukthandlare. Allmänt missnöje rådde
i Neapel, som då lydde under Spanien, öfver det
spanska utsugningssystemet och det despotiska
styrelsesättet, och då vicekonun-gen, hertigen af
Arcos, 1647 ytterligare betungade folket genom skatt
på frukt och grönsaker, ställde sig M. i spetsen
för de missnöjde, stormade 7 juli 1647 tullhusen och
tvang vicekonungen att genom ett formligt fördrag 13
juli afskaffa alla nya pålagor. Berusad af framgången,
hängaf M. sig åt utsväfningar och uppträdde despotiskt
äfven mot gamla vänner. Till följd däraf blef han
redan 16 juli mördad. Upproret blossade sedan åter
upp, men kufvades följande år af don Juan d’Austria
(d. y.). M:s uppträdande har gett stoffet till
Scribes och Delavignes opera "Den stumma från Portici"
(med musik af Auber) och till en dikt af Snoilsky.

Ma-san-p-ho, hamnstad. Se M a s a m p o.

Masar, det hebreiska namnet på Egypten (s& d. o.).

Masa’rida3, zooL, familj af gaddsteklar, som genom
sina under hvilan på längden hopveckade vingar
öfverensstämmer med getingarnas familj, med hvilken
masariderna pläga förenas i en gemensam grupp,
Diploptera. Från getingarna afvika de emellertid
genom ofullständigheten i vingarnas veckning samt
genom sina mot spetsen klubbformigt förtjockade
antenner. Familjen är utbredd öfver alla världsdelar,
men blott ett 60-tal arter är kändt. Några förekomma
i Medelhafsländerna, såsom arter af släktena Masaris,
Ceramius och Celo-nites. Det obetydliga man känner
om deras lef-nadsförhållanden röjer en viss likhet
med de solitära getingarnas, dock ej i fråga om
valet af larvfoder, som hos masariderna utgöres af
honung. Ceramius lusitanicus bor i Frankrike kolonivis
på leriga marker i närheten af vatten, som användes
till uppmjukande af den hårda leran, öfver ingången
till boet muras af små lerbollar ett krökt rör liksom
hos Hoplomerus-aTterna, (se Ge ti n gar).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:20 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free