Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 1149-1150 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marxism ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Boets inre utgöres af en hopad massa af horisontella
lerceller, i hvar och en af hvilken Ceramius först
inlägger ett ägg (ej upphängdt på en tråd, såsom hos
de solitära getingarna) och därefter en fodermassa
af fast honung, som bildar en retortlik klump. –
Celonites abbreviatus murar på torra kvistar eller
på stenar ett antal cylindriska celler, af hvilka
hvar och en förses med ett ägg och därefter en
klump af hvit, stelnad honung till foder åt larven.

^{G. A–z.}

Masar-i-scherif, stad i nordöstra Afganistan,
15 km. s. ö. om Balch, med profeten Alis af
pilgrimer mycket besökta graf i den omkr. 1420 byggda
moskén. Omkr. 25,000 inv. Kanongjuteri och vapensmide.

(^{J. F. N.})

Masaryk, Tomaš Garrigue, tjechisk filosof,
f. 1850 i Göding, Mähren, af slovakisk börd,
studerade i Brünn och Wien, där han blef filos,
doktor 1876. Efter studier i Leipzig, England och

Amerika blef han 1896 professor i filosofi vid Prags
tjechiska universitet. Som publicist uppsatte han
1883 tidskriften "Athenæum", 1893 "Naše doba"
och tidningen "Čas", som är språkrör för ett af
M. stiftadt demokratisk-nationellt parti, de
s. k. realisterna. M. har som universitetslärare
och författare haft ett mycket stort, välgörande
inflytande på den moderna utvecklingen i Böhmen,
såväl sedligt som politiskt, genom sitt själfständiga
tänkande, sin grundliga beläsenhet och sin vakna
blick för samhälleliga företeelser, särskildt de
sedlig-religiösa. Bland hans rent filosofiska
skrifter märkas studier öfver Hume (1883), Pascal
(s. å.) och Buckle (1884). Stort uppseende väckte hans
ur religiös och social synpunkt utförda studie om
Der selbstmord als sociale massenerscheinung der modernen civilisation (1881).
Både på tyska och tjechiska äro affattade hans
Versuch einer concreten logik (1885) och
Die philosophischen und soziologischen grundlagen des marxismus (1899).
På tjechiska författades
Jan Hus. Naše obrození a reformace
(om Hus som föregångsmannen och idealet för den
bömiska pånyttfödelsen och reformationen),
Naše nynější krise (Vår nuvarande kris, 1895),
Česká otázka (Den bömiska frågan, s. å.)
och en grundlig politisk monografi öfver
Karel Harlíček (1896).
Samma grundidéer om det tjechiska folkets kulturella
utveckling på nationell, sedlig grund utvecklades i
Palacky’s idee des böhmischen volkes (1898).
M:s djupt religiösa läggning har ock lockat honom
till ingående studier af det ryska själslifvet,
särskildt af slavofilerna och Dostojevski-Tolstoj.
Frukten däraf äro
Slovanské studie: Slavjanofilství Kirějevského (1889; ny uppl. 1893)
samt ett arbete om Tolstoj (1911). Som filosof har
M. anslutit sig till positivismen, men erkänner den
religiösa trons berättigande utanför vetenskapen.
Jfr A. Jensen, "En modern slavisk samhällstänkare"
(i "Finsk tidskr.", 1911).

^{A–d J.}

Masatierra [-tiä’rra], ö. Se Juan Fernández.

Masaua (Massaua, Massua, Massawa, eg. Matseva),
befäst stad i italienska kolonien Eritrea och den
viktigaste hamnen på Röda hafvets västra kust,
under 15° 36’ n. br., ligger vid norra ändan
af M.-viken dels på en omkr. 800 m. lång, 400
m. bred korallö – den ursprungliga anläggningen
–, dels på ett par holmar och på det närliggande
fastlandet. Den egentliga staden hade 1908 2,275
inv. (524 européer), men hela samhället beräknas ha
10,000 inv. Staden eger flera förträffliga offentliga
byggnader, mest byggda af korall, liksom de förnämsta
europeiska och arabiska köpmännens hus, för öfrigt
halmhyddor. Mot landsidan försvaras den af fort, som
uppförts af italienarna efter 1885. Hamnen bildas
af kanalen mellan ön och fastlandet och lämnar god
ankargrund på 9–16 m. djup. Dricksvatten var förr
knappt, men 1872 reparerades en gammal vattenledning
från M’kullo (8 km. i v.). En järnväg går från M. till
koloniens hufvudstad Asmara. Utom af abessinier, som
tala en med arabiska blandad tigré-dialekt, kallad
tigrinja, består befolkningen af italienska tjänstemän
och handlande, greker, indier, araber, galla
och somali. M. är den naturliga hamnen för norra
Abessinien, men bristen på snabba kommunikationsmedel
verkar hämmande, dock har den mycket utvecklats under
den italienska styrelsen. Exporten utgöres af hudar
och skinn, smör, kaffe, palmkärnor och sibet, importen
af bomulls- och sidentyger. Den förra värderades 1910
till 7,3, den senare till 16,4 mill. lire; dessutom
transiterade varor för 3,8 mill. lire. Pärlfiske idkas
utanför staden. – Ön M. synes ha varit bebodd sedan
mycket lång tid tillbaka och i flera århundraden
tillhört Abessinien. Den togs af turkarna 1557
och behölls af dem öfver 200 år. Vid slutet af
1700-talet innehades M. af scherifen i Mekka och
kom sedan till Muhammed Ali i Egypten. Turkarna togo
det omkr. 1850, men återlämnade det till Egypten mot
en årlig tribut af 2,5 mill. piaster. I febr. 1885
besattes det af italienarna och var den italienska
koloniens hufvudstad till 1900. Evangeliska
fosterlandsstiftelsen hade missionsskola där på
1870-talet (se Lundahl, B. P.) och har fortfarande
stationer i närheten, och M. har varit utgångspunkt
för dess missionärers färder inåt landet, såväl
till Kunamalandet som till Abessinien och gallaerna.

^{J. F. N.}

Masaya [-sa′ja], stad i centralamerikanska
republiken Nicaragua, på östra sidan af den lilla
Masaya-sjön, mellan Managua- och Nicaragua-sjöarna.
13,023 inv. (1908), mest indianer. På
motsatta sidan af sjön ligger vulkanen Masaya,
890 m., som hade utbrott senast 1902.

(^{J. F. N.})

Masbate, en bland Filippinerna, vid Luzons
södra ända, 3,200 kvkm.

Mascagni [maska′nji], Pietro, italiensk
tonsättare, f. 7 dec. 1863 i Livorno, elev af Ponchielli
och Saladino vid konservatoriet i Milano, verkade
som dirigent vid åtskilliga smärre operatrupper,
slutligen vid musikföreningen i Cerignola, tills han
med ens blef världsbekant genom enaktsoperan
Caralleria rusticana, som prisbelöntes vid en af
förläggaren Sonzogno utlyst täflan, gafs med
oerhörd framgång i Rom 1890 och sedan gått öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>