Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maskerad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1165
Maskiniststat-Maskmedel
1166
för slagkruttillverkningen. Men på grund af k. br. 18
maj 1838 sammanslogos dessa båda befattningar
och tilldelades en person, som tillika skulle ha
öfverinseende öfver alla vid stationen befintliga
verkstäder samt ha till åliggande att inöfva och
undervisa maskinisterna i hvad deras befattningar
tillhörde. - Nyssnämnde tjänsteman och en ingenjör
utnämndes 1840 till underlöjtnanter vid Flottans
mekaniska kår och användes under de första åren
af 1840-talet som maskinistofficerare, men erhöllo
först på grund af k. br. 3 juni 1845 särskild lön som
sådana. 1848 och 1861 anslogos ytterligare två dylika
löner. Maskinistofficerarna lydde som sådana till
en början under stationens Mekaniska departement,
men sedermera, på grund af k. br. 4 febr. 1848,
under stationens Konstruktionsdepartement, fastän
de som officerare tillhörde Flottans mekaniska
kår. I dec. 1867, då Mariningenjör-staten bildades,
upplöstes Maskinistofficersstaten. En del af dess
officerare öfverflyttades till Marin-ingenjörstaten,
de öfrige till indragningsstat.
Den fåtaliga maskinistpersonal, som först fanns
vid flottans stationer, tillhörde timmermans- och
handtverksstaten och aflönades äfven af anslaget till
nämnda stat; men vid 1853-54 års riksdag anvisades
särskildt belopp till Maskiniststatens aflöning,
hvarjämte personalen ökades. Maskiniststaten
hörde till en början till stationens Mekaniska
departement, 1848-68 till Konstruktionsdepartementet
samt 1868-75 till Ingenjörsdepartementet. Men 1875
öfvertogo officerare vid flottan befälet öfver
Maskiniststaten. Maskinistpersonalen fortfor dock
att vara civil till år 1884, då den samman-slogs
med Flottans underofficerspersonal och således blef
ställd på militär fot. Maskiniststaten, omfattande
flottans samtliga maskinistunderofficerare, egde
bestånd till l jan. 1911, från hvilken tid dessa
underofficerare hänföras till underofficerskårens
maskinafdelning. Denna omfattar f. n. (1912)
omkr. 250 flaggmaskinister och maskinister af 2:a
graden. Från nämnda dag hänföras sjömanskårens
samtliga eldare (skeppseldare, tor-pedeldare och
undervattensbåteldare) till kårens maskinafdelning (se
Sjömanskåren). Vid Kustartilleriet finnas likaledes
underofficerare af maskinafdelningen, tillsammans 19
flaggmaskinister och maskinister, äfvensom manskap
af maskinafdelningen. Från midten af 1850-talet
till 1868 meddelades undervisning åt maskinister vid
Flottans maskinistskola i Karlskrona och 1868-82 vid
den då i Karlskrona befintliga Ingenjörsdepartementets
underbefälsskola, hvilken bestod af både skeppsbyggen-
och maskinistklasser. 1882 sam-manslogs sistnämnda
underbefälsskola med den i Karlskrona redan förut
befintliga Flottans underbefälsskola, och vid
Stockholms station tillökades den där befintliga
Flottans underbefälsskola med maskinistklasser
(men ej med någon skeppsbyg-geriklass). Numera
utbildas marinens maskinister efter erhållen rekryt-
och korpralsutbildning i Flottans maskinistskolor
(2-årig kurs) samt i resp. maskin-, torped- och
undervattensbåtskolor.
J. G. D. (II. W-1.)
Maskiniststat, Flottans. Se Maskinist-officerarn a.
Maskinkanon. Se Kanon, sp. 785, och Kulspruta,
sp. 222.
Maskinkapp, skpsb. Se K a p p 2.
Maskinlära, läran om maskiners byggnad, verkningssätt
och egenskaper i allmänhet. På grund af teknikens
specialisering är maskinläran vid den tekniska
undervisningen numera uppdelad i en mängd
själfständiga ämnen, t. ex. ångmaskinlära,
läran om vattenkraftmaskiner, bergsmekanik,
elek-tromaskinlära. I allmän maskinlära lämnas dock
alltjämt sammanhängande kursundervisning åt sådana
grupper af elever, som icke egna sig åt mekaniska
eller elektriska fackstudier, t. ex. kemist- och
arkitektelever. G. II-r.
Maskinmatning. Se M ät n in g 1.
Maskinmjöikning. Se Mjölkningsmaskin.
Maskinplog, landtbr., plog, som dragés med död motor
(jfr Motokultur).
Maskinpress. Se Press.
Maskinsektiön, järnv. En för trafik öppnad järnväg
af större slag - vid svenska statens järnvägar
ett distrikt - indelas för den rörliga materielens
tillhandahållande i tågtjänst och därför erforderliga
anordningar i maskinsektioner, hvilka hvar och en
förestås af en maskiningenjör. Maskinsektionerna
äro af organisatoriska skäl i allmänhet lika många
och lika långa som trafiksektionerna (se d. o.), men
färre och längre än bansektionerna (se d. o.). Svenska
statens järnvägar omfatta f. n. 15 maskinsektioner.
H. L.
Maskinskrifning. SeSkrifmaskin.
Maskinskötare. Se Maskinist.
Maskintorfberedning. Se Bränntorf, sp. 424-426.
Maskinväfstol. Se V ä f n i n g.
Mask-kur, med. Se Maskmedel och Masksjukdom, sp. 1173.
Maskmedel 1. Maskfördrifvande medel, Antihelmi’ntica,
Helmi’ntica 1. VermVjuga, farm. med., äro läkemedel,
som ges för att aflägsna maskar ur tarmkanalen. Ibland
ha dessa äfven benämnts Antiparasi’tica, ehuru detta
uttryck egentligen är vida mera omfattande, då däri
tillika kunna inneslutas medel mot parasiter i och
på huden (skabb och löss), antiseptica m. m. - För
att afdrifva tarmmaskar förslå icke afförings-medel
ensamma för sig, utan maskarna måste först genom
något för dem särskildt skadligt medel bringas
att öfverge sin vanliga uppehållsort högre upp i
tarmkanalen och bege sig ned i groftarmen, hvarpå de,
vanligen genom ett kort efteråt gifvet aflöringsmedel,
bringas att afgå. Alltefter maskarnas beskaffenhet
skiljer man mellan följande medel. 1. Bandmask-
1. cestodmedel, som afdrifva bandmaskar (Tcema-arter,
Bothriocepha-lus). Flertalet af dessa medel har visat
sig som verksamma beståndsdelar innehålla ämnen,
som kemiskt stå hvarandra nära, i det att de äro
derivat af floroglucin-smörsyra. Dessa ämnen äro
samtliga mer eller mindre giftiga och framkalla i
tillräckliga doser bl. a. en direkt förlamning af
försöksdjurens muskelväfnåd. Troligen sammanhänger
deras maskfördrifvande verkan därmed, att de försvaga
den kontraktila substansen i bandmaskarnas kroppar,
så att dessa sedan mera mot-ståndslöst följa
tarminnehållet ned i groftarmen och vidare. Härvid
afgå emellertid de flesta bandmaskar lefvande,
sannolikt emedan de äro för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
