Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Masr el-kahira ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1181
Masr el-kahira-Massa
1182
der som Ehrensvärds konstfilosofi. M. lärde ock
i enlighet med sina åsikter. Inflytandet af hans
teckning och uppfattning blir allt märkbarare,
ju närmare århundradets slut nalkas. Swedman,
Lim-nell, Heland, Westin m. fl. - alla bilda de
sig noga efter mästaren. Men denna nyrenässans,
till hvilken Sergel också bidrager och som kan
betraktas som en själfständig svensk skapelse,
oberoende af den davidska och den, som Carstens
och Flaxman å sitt håll framkallade, blir dock,
till följd af bristen på en verkligt stor ledare,
blott en akademisk angelägenhet. Färgen var ej M:s
sak, och hans formgifning, ehuru från början ädel
och effektfull, visar sig alltmer maniererad, då han
nästan aldrig använder naturen som korrektiv. Redan
en så ifrig beundrare som Boye medgaf, att M. "kanske
stundom var något exalterad i vissa delar och former",
och en lugnare dömande eftervärld måste ytterligare
framhålla detta, äfven om den icke till fullo delar
en annan konstdomares åsikt, att M. "införde en
manierisra i konsten, som var hederligare, om vi så få
uttrycka oss, än den då gängse, men mera torr och lika
själlös". Det anseende M. inom akademien åtnjöt visar
sig i de värf, som där uppdrogos åt honom. Så blef han
1802 rektor för teckning och modellering, erhöll
1803 hofintendents fullmakt och valdes 1805
till akadis direktör efter L. Pasch. I sistnämnda
egenskap var han mycket verksam; bl. a. ordnade han
och förtecknade akademiens bibliotek och
öfriga samlingar för undervisningen. Äfven som
kännare af äldre taflor var M. synnerligen uppburen.
Han deltog sålunda i värderingen af Gustaf III:s
konstsamlingar samt vid andra liknande tillfällen.
Han var också själf samlare, och de handteckningar af
berömda mästare han sammanfört omtalas som utmärkta.
Hans inflytande inom konsthandtverket sträckte
sig för öfrigt ej blott till måleridekorering af
rum, hvilken länge fortgick i de fotspår, som
M. först trampat, utan äfven till bildhuggeriet och
möbelsnickeriet, för hvilka han uppgjorde ritningar
till trymåer, praktbord och stolar,
skrifbyråar m. m., som sedan utfördes af brodern,
Jean Bap-tiste M., och andra af den tidens mest
ansedda konsthandtverkare. Såväl genom hans
lärarverksamhet soin genom hans inflytande på den
svenska konstslöjden blef i Sverige öfvergången
från den gustavianska till den imperialistiska
konstsmaken mycket jämn och naturlig. Och det
skall alltid med tacksamhet erkännas, att M. i
väsentlig mån bidrog till höjande af vår konst och
spridande af aktning för densamma hos den bildade
allmänheten. 1902 förvärfvades M:s skisser m. m. af
Nationalmuseum.
3. JeanBaptisteM., den föregåendes broder,
bildhuggare, f. 1754 i Stockholm, d. där 24 maj
1801, undervisades af fadern i dennes konst, jämte
det han blef elev vid Målar- och bildhuggar-akad.,
af hvilken han 1774 erhöll stora medaljen. Han
blef hofbildhuggare och 1783 led. af akademien samt
företog 1784 en resa till Frankrike. M. hade då redan
utfört åtskilliga arbeten för slottet i Stockholm,
t. ex. i "kolonnsalen" 2 stora trymåer, en dylik öfver
kaminen, fem stora deux-battants med öfverstycken och
"chambranler", pilastrar m. m. Efter sin hemkomst
och sedan äfven brodern (se M. 2) återvändt till
Sverige, bör-
jade han, i samråd med denne och delvis efter hans
idéer, införa den antikiserande stil i ornamentet,
som utmärker senare delen af det gustavianska
tidehvarfvet. Han var synnerligt verksam vid
inredningen af Sofia Albertinas palats samt vid
åtskilliga ändringar i sluttet, jämte det att å
hans verkstad utfördes en mängd stolar, kandelabrar
m. m. i den nya smaken. Som en teknisk nyhet kan
anföras, att han var den förste, som i Sverige
begagnade "pastellagen", d. v. s. ornering i gips, i
st. f. den förut allmänt brukliga träskulpturen. Om
M:s giftermål se Th. Westrin, "Ett kraftprof
med Rom under den svenska religionsfrihetens
första dagar" (i "Hist. tidskr.", 24, 1904).
1-3. -m. (A. L. K.)
Masr e!-kähira, M. el-atika, arab. Se Kairo, sp. 563.
Mass., amerikansk förkortning för Massachusetts.
Massa (lat., af grek. massein, knåda), eg. deg;
myckenhet af likartade smådelar, sammanhopade till
en klump l. kropp; stor mängd; en gäldenärs till
borgenärerna afträdda egendom, konkursbo (konkursmassa;
se Konkursbo). 1. Fys. Erfarenheten lär,
att ej alla kroppar påverkas på samma sätt af en och
samma kraft. Under det att en kropp erhåller stor
acceleration (hastighetsförändring per tidsenhet),
får en annan kropp på grund af samma kraft blott
liten acceleration. Man tillskrifver denna skillnad
kropparnas massa. Ju större massan är, desto mindre
blir den acceleration, som kraften förmår bibringa
kroppen. Produkten af massan m och accelerationen
a kan därför anses vara ett mått på kraften
k. Man erhåller på så sätt den viktiga likheten
k = m . a (jfr Kraft). Om enheten för massan se
Metersystemet. – 2. Mek. Två kroppars massor sägas
vara lika stora, om kropparna under inverkan af lika
krafter erhålla lika accelerationer i förhållande
till ett i dynamiskt hänseende neutralt materiellt
punktsystem (se Rörelse). I själfva verket kan en
konstant krafts storlek uttryckas genom produkten
af massan hos den kropp, på hvilken den verkar,
samt den acceleration i förhållande till ett sådant
system, som den förmår bibringa honom. Tillämpas detta
särskildt på i lufttomt rum fritt fallande kroppar,
så är kraften just den i fråga varande kroppens
tyngd och accelerationen det tillskott, g (ungefär
9,81 m.), som hastigheten under en sekund erhåller
(se Fallrörelse). Betecknas kroppens vikt med p och
dess massa med m, har man således p = gm, eller
m = p/g. En kropps massa anges därför
genom dess vikt dividerad med g. Utgående från detta
betraktelsesätt, kan man således uttrycka en kropps
massa genom samma tal, hvar helst kroppen befinner
sig invid jordytan, ty p och g variera där i samma
förhållande.
1. D. S-t. 2. G. R. D. (O. E. W.)
Massa (af eng. master), "herre", förr negerslafvarnas
tilltalsord till en hvit man.
Massa, hufvudstad uti italienska prov. Massa
e Carrara, vid den lilla floden Frigido och
kustjärnvägen, 2 km. från Liguriska hafvet. 9,525
inv. (1901; som kommun 26,413 inv.). Biskopssäte,
hertigligt palats (nu stadshus), lyceum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
