- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1191-1192

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Massenbach ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1191

Massenbach-Massenja

1192

maj 1756 i Nizza, d. 4 april 1817 i Paris,
hade tjänat 14 år som underofficer vid ett
franskt infanteriregemente och lämnat tjänsten, då
revolutionskrigen utbröto (1792). Han ingick då åter
i tjänst och kämpade med lycka på den norditalienska
krigsskådeplatsen, där han förde division under
1796-97 års märkvärdiga fälttåg. Särskildt utmärkte
han sig, då han under 24 timmar med sin division
kämpade på två slagfält (Rivoli och Favorite),
som lågo öfver 50 km. ifrån hvarandra. Bona-parte
gaf honom tillnamnet Venfant chéri de la victoire
(segerns älsklingsbarn). Med mindre framgång förde
M. 1798 befälet i Rom; men 1799 års fälttåg skaffade
honom nya lagrar, ty med 30,000 man af-värjde han
i Schweiz ryssars och österrikares anfall samt
räddade, hufvudsakligen genom segern vid Zürich
(sept. 1799), Frankrike från en invasion. ökad
ära vann han genom det tappra försvaret af Genua
1800. Ehuru ingen hängifven beundrare af Napoleon,
blef han 1804 marskalk. Under 1805 års fälttåg förde
M. befälet i norra Italien, men blef 30 okt. besegrad
vid Galdiero af sin skicklige motståndare, ärkehertig
Karl. Efter fälttågets slut besatte han 1806 Neapel
för konung Josef Bonapartes räkning. 1807 var han med
på fälttåget mot preussare och ryssar i Ostpreussen
samt utnämndes s. å. till hertig af Rivoli. 1809 förde
M. en armékår vid den armé, med hvilken Napoleon
ryckte mot österrikarna, och i det häftiga slaget
vid byarna Aspern och Essling 21 och 22 maj ledde
han den ursinniga och ihärdiga striden om dessa
byar. I slaget vid Wagram 5 och 6 juli s. å. stod
han med sin kår på yänstra flygeln och fick mottaga
det anfall, med hvilket österrikarna afsågo att
afskära fransmännen från Donaubroarna. Efter slaget
utnämndes han till furste af Essling. 1810 sändes
M. till Spanien, men förmådde icke vända krigslyckan
till fransmännens förmån, oaktadt han vid Fuentes
de Onoro 3 och 5 maj 1811 afvisade Wellingtons
anfall. Han ersattes efter detta slag af Marmont
och användes icke vidare i fält, men placerades
1813 som guvernör i Toulon. 1814 slöt han sig till
bourbonerna. Med anledning af sitt förhållande vid
Napoleons återkomst 1815, då han förde befälet öfver
8:e militärdivisionen i Marseille, ställdes han inför
rätta, men frikändes. M:s Mémoires utgåfvos 1849
af general Koch. Litt.: P. Bondois, "M." (1887),
och E. Gachot, "Histoire militaire de M." (1901).
C. O. N.

Ma’ssenbach, Christian von, preussisk officer,
skriftställare, f. 1758, d. 1829, anställdes
1782 i Fredrik II:s stab och 1786 i preussiska
ge-neralkvartermästarstaben. Han deltog i krigen
mot Frankrike ända till freden 1795 och utöfvade
som öfverkvartermästare (stabschef) hos furst
Hohenlohe 1806 genom sitt pedantiska fasthållande vid
1700-talets krigföringssätt ett olyckligt inflytande
på krigets förlopp. Han undgick genom furste-ns in-
flytande bestraffning och utgaf flera skrifter till
sitt rättfärdigande. Han dömdes 1817 för landsförräderi
till 14 års fästningsarrest, men benådades
1826.
C. O. N.

Massenet [masnä], Jules Emile Frédéric,
fransk tonsättare, f. 12 maj 1842 nära
Saint-Étienne, den yngste af 21 syskon, utbildades vid
konservatoriet i Paris under ledning af Laurent,
Reber och Thomas, fick 1863 stora Rompriset för kantaten David Rizzio och var 1878–96 kompositionsprofessor vid nämnda konservatorium. Redan genom sin första opera, La
grand’ tante
(1867), visade han sig vara en skicklig och behaglig musiker, och hans Suites d’orchestre väckte uppmärksamhet på ”Concerts populaires” genom nya och
sinnrika effekter. Det var dock först efter fransk-tyska
kriget 1870–71, som han småningom vann
anseende som en bland de främste af det yngre
Frankrikes tonsättare. Hans med största flit
fortsatta alstring omfattar flera orkestersviter (bl. a.
Scènes napolitaines och Scènes pittoresques), den
symfoniska dikten Visions, pianostycken och vokalverk
(bl. a. köridyllen Narcisse, 1878, utförd i
Stockholm 1889, och sång-”scenerna” Poème
d’avril
, Poème du souvenir o. s. v.), mysterierna
Marie Madeleine (1873), Eve (1875) och La vierge
(1879), oratoriet La terre promise (1900), de
större och mindre operorna Le roi de Lahore
(1877), Hérodiade (1881), Manon (1884; uppf.
i Stockholm 1896), Le Cid (1885), Esclarmonde
(1889), Le mage (1891), Werther (1892; uppf. i
Stockholm 1904), Thaïs (1894), La navarraise
(s. å.; ”Navarresiskan”, 1895), hvilken utgjorde
ett experiment på ”verismens” fält, Sapho (1897),
Cendrillon (1899), Grisélidis (1901), Le jongleur
de Notre dame
(1902), Chérubin (1905), Ariane
(1906), Thérèse (1907), Bacchus (1908), Don
Quichote
(1910), Roma (1912) m. fl., 3 baletter,
uvertyrer, åtskillig skådespelsmusik, en pianokonsert,
en violoncellkonsert och ett hundratal sånger
(Mélodies, 5 bd). – M. eger god blick för det
sceniska och behärskar med stor säkerhet den
musikaliska tekniken, icke minst instrumentationen,
som han vet att aflocka fina, ofta raffinerade
verkningar. Främmande för hans skaplynne äro djärfva
och starkt personliga grepp; hans musik vill framför
allt behaga och gör det på ett elegant och
intagande, men tämligen enformigt vis. Med vek
och öm, sinnligt smekande melodik tecknar han
kärleken, gärna med synderskor som hufvudpersoner.
I sina stora operor efterföljer han Meyerbeers
patetiska stil. M. blef 1878 led. af
Franska institutet och 1897 af Mus. akad. i
Stockholm.
E. F–t.

Massenfachwerk, skogsh. Se Fackverk 2.

Massenja. 1. Förr hufvudstad i riket Bagirmi
i Sudan, s. ö. om Tsad-sjön. Det hade en omkrets
af 12 km. och var omgifvet af en 5–6 m. hög,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free