- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1209-1210

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Massuppbåd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belägen ofvanom vantståndet, såvida ej mast och
stång äro tillverkade i ett stycke, då delen från
mastvantståndet upp till stångvantståndet får namn
af stång samt delen öfver sistnämnda vantstånd
stångtopp.
J. G. B.*

Mastträd, förv. Se Mast- och storverksträd.

Masturbation. Se Onani.

Masuccio [-so′ttjå], Tommaso Guadato,
italiensk novellförfattare i senare hälften af
1400-talet, bördig från Salerno, vistades vid det
aragoniska furstehofvet i Neapel och vann ett namn
genom sin Novellino (1476; flera uppl.), en samling
af 50 noveller, som innehålla lifliga sedemålningar
i Boccaccios anda och särskildt gå illa åt de
andliges lyten. Se Landau, ”Beiträge zur geschichte
der italienischen novelle” (1875).

Masuda Shirodayu, kristen japan på 1600-talet.
Se bd XII, sp. 1481.

Mas`udi, Abu-l-Hásan `Ali ibn
el-Huséin ibn-`Ali el-
, arabisk geograf och
kulturhistoriker, f. i slutet af 800-talet i Bagdad,
d., antagligen 956, i Egypten, själf en mycket
vidtberest man, använde, fri från muhammedanskt
bigotteri, äfven persiska och grekiska författares
skrifter vid nedskrifvandet af sina hufvudsakligen
kompilatoriska arbeten. De förnämsta af dessa äro
Murūdj ez-záhab (vanligen öfv. med De gyllene
ängarna, riktigare: guldvaskningen, ett
sammandrag af ett större arbete; utg. i Bulak 1867
och, jämte fransk öfv. af Barbier de Meynard
och Pavet de Courteille, i Paris 1861—77) samt
Kitab et-tanbïh (Påminnelsens bok; utg. af de
Goeje i ”Bibliotheca geographorum arabicorum”,
VIII, 1894, och öfv. till fr. af Carra de Vaux
1896).
(K. V. Z.)

Masugn, metall., schaktugn, hvari tackjärn
framställes af järnmalm. Masugnen kan betraktas
som en direkt utveckling af forna tiders
blästerugnar (se Blästerverk), hvari smidbart järn
tillverkades direkt af järnmalm. I och med ökning
af ugnarnas storlek och tillförd blästermängd
erhölls nämligen högre temperatur i ugnen,
hvarigenom järnet blef kolbundet och kom i smältning.
Till en början torde detta varit oafsiktligt, men
sedan man funnit, att det så erhållna osmidbara
järnet genom omsmältning kunde förvandlas till
smidbart och på denna väg såväl större som
billigare produktion erhållas, öfvergick man till
afsiktlig framställning af tackjärn medelst
masugnsprocessen. Tidpunkten härför torde kunna sättas till
omkr. 1400. I vårt land omnämnas masugnar redan
i midten af 1400-talet, men införandet af
masugnsdrift som mera allmän tillverkningsmetod egde rum
först under senare hälften af 1500-talet, och det
gamla sättet med framställning af smidbart järn
direkt ur malm bibehöll sig vid sidan däraf länge,
i aflägsna trakter ända fram mot midten af
1800-talet.

Principen för masugnsdriften är följande. En
hög schaktugn fylles hvarfvis med järnmalm —
om så erfordras försatt med slaggbildande
tillsatser, oftast kalk — samt kol i form af träkol, koks,
stenkol eller antracit. Medelst i ugnens nedre del
inblåst het luft förbrännes en del af kolet, och i
den därigenom alstrade höga värmen reduceras
malmen af en annan del af kolet. Det bildade
järnet smälter under upptagande af kol och samlar
sig i form af tackjärn i ugnens botten, hvarifrån
det med vissa tidsmellanrum uttappas.
Allteftersom godset i nedre delen af ugnen smälter undan,
påfylles (”uppsättes”) nytt i öfre delen.
Ugnsdriften är sålunda kontinuerlig, och en masugn
hålles ofta i gång flera år i sträck. Fig. visar en
svensk masugn i genomskärning. Undre delen, i

illustration placeholder
Svensk masugn i genomskärning.


hvilken den egentliga smältningen eger rum och
tackjärnet samlar sig, kallas stället, den vidaste
delen, belägen ungefär på masugnens halfva höjd,
korsbandet l. buken, öfre mynningen
uppsättningsmålet. Stället utgöres h. o. h. af eldfast material.
Fordom utfördes det af instampad massa af kvarts
och eldfast lera, men numera muras det i regel af
eldfast tegel, vid svenska träkolsmasugnar af
kvartstegel, vid koksmasugnar med deras mera basiska
slagg af chamotte- eller koltegel. I stället finnas
följande öppningar: en i jämnhöjd med bottnen,
järngatan, genom hvilken järnet uttappas, en högre
upp för slaggens uttagande, begränsad undertill af
dammen, upptill af en, stundom vattenafkyld, kort
järnbalk, timpeln, samt slutligen formorna (se
Forma), genom hvilka blästern inkommer.
Antalet formor är vid svenska träkolsmasugnar oftast
4—6, vid koks- och antracitmasugnar 8—10. De
munstycksformade rör, medelst hvilka blästern från
blästerledningen inblåses i formorna, kallas tättor.
I äldre masugnar voro själfva pipmurarna mycket
tjocka och omgåfvo h. o. h. stället. För att
öppningarna i detta skulle bli åtkomliga, måste då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free