Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Masugnsgas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och svin) samt åtskilliga jaktdjur (älg, kronhjort,
antilop, räf, varg, katt, bäfver), vidare tillslagna
och slipade stenredskap, prylar m. m. af ben,
hammare, mejslar och handtag af hjorthorn samt otaliga
lerkruksskärfvor och sländtrissor af lera. Det undre
diluviala lagret var 1,5 m. tjockt och bestod af
ljus lera med nedfallen sten i. Lagret innehöll ben
af mammut, noshörning, uroxe, bison, älg, kronhjort,
saigaantilop, hare, hyena och häst. Redskapen voro af
madeleinetyp; de utgjordes af välslagna flintknifvar
och skrapor, med olika slags geometriska ornament
rikt sirade spjutspetsar af elfenben och annat slags
ben, benprylar, en "kommandostaf" af renhorn m. m.
T. J. A.
Mat (höll. maat, eng. mate, kamrat), sjöv,, benämning
på underordnad medhjälpare (vice, andre, under-),
t. ex. kocksmat = kockens biträde.
MataaTa, kung på Samoaöarna (se d. o.).
Matabele (Matebele), en till sulukaffrerna
hörande negerstam, som på 1820-talet lämnade sina
boplatser i Natal under höfdingen Mosilikatse
(d. 1868) och drog norrut, där den bemäktigade
sig området emellan Limpopo och Sambesi. Där
lefde de hufvudsakligen som krigare, årligen ute
på röfvartåg mot sina grannar, hvilkas barn
de bortförde som slafvar. Äfven kannibalismen
florerade bland dem. Den tid männen hade öfrig från
krigståg egnade de åt boskapsskötsel. Eljest var
hela deras sociala organisation anlagd på att få
så stor härsmakt som möjligt. Då deras land hade
godt klimat och rikedom på guld samt i öfrigt var
lämpligt för europeisk kolonisation, förklarades
det 1889 falla under Englands intressesfär och
tillföll Brittiska sydafrikanska kompaniet. Efter
kufvandet af 1896 års matabeleuppror har
folket småningom vants vid fredligt jordbruk och
boskapsskötsel. Se vidare Matabeleland och Rhodesia.
E. Rld.
Matabeleland [eng. utt. mätəbī’l-länd] l.
Matebeleland, förr ett mäktigt negerrike i Syd-Afrika, nu
provins i brittiska kolonien Syd-Rhodesia, omfattande
dess sydvästra del. Den infödda befolkningen, matabele
(se d. o.), var 1911 246,475, den europeiska 11,039
pers. Från s. v. till n. ö. genomdrages landet af en
bred vattendelare, från hvilken många floder flyta
till Sambesi, Limpopo och Indiska hafvet. Liksom
Mashonaland är M. rikt på guld o. a. mineralier, men
lämpar sig äfven utmärkt för jordbruk och europeisk
kolonisering. I synnerhet äro de mot s. löpande
dalarna fruktbara (ris, socker, bomull), medan
Sambesidalen är mindre väl bevattnad och tsetseflugan
där gör boskapsskötsel omöjlig. Klimatet är dock
högst besvärligt för européer. – 1889 förklarades
M. tillhöra den engelska intressesfären och
öfverlämnades till Brittiska sydafrikanska kompaniet
(se British South Africa company). Om landets historia
se Rhodesia. Jfr Lucas, "Historical geography of the
british colonies", IV (1897), och Laing, "The matabele
rebellion 1896" (s. å.). J. F. N.
Mata’di, distriktshufvudort och hamnplats i belgiska
Kongo, dit Kongo är segelbar från kusten för
oceanångare, och därför utgångspunkt för Kongobanan
till Stanley Pool. M. anlades af svensken P. A. Möller
(se denne). (J- F. N.)
Matador [-dår], sp. (af lat. mactāre, döda som offer,
slakta), vid tjurfäktningar i Spanien den
förnämste toreron, hvars värf är att med dragen värja ge
den retade tjuren nådestöten (en sådan tjurfäktare
kallas äfven espada); en genom ovanligare mått af
anseende, inflytande, makt eller rikedom framstående
person (börsmatador o. s. v.); högmodig man, som
förhäfver sig öfver sin medgång; i vissa kortspel
benämning på de högsta korten, vanligen ess och
"målare".
Matagalpa, departementshufvudstad i Nicaragua, vid
en af Rio Grandes källfloder. 15,749 inv. (1908).
Matagorda bay [-gå’rda béV]. Se Ma d re, Laguna de la.
Mata’ja, Emilie, tysk författarinna under pseudonymen
Emil M a r r i o t, f. 20 nov. 1855 i Wien, har
skrifvit satiriska och svårmodiga skildringar
från Österrike, bl. a. Der geistliche tod (1884,
många uppl.; "Förbjuden kärlek. En katolsk prests
lefnadssaga", 1894).
Matamätasköldpaddan, Chelys fmbriata, zool. Se
Sköldpaddor.
Mata’mme. SeMetamme.
Matamoros [-må’rås]. 1. Stad i mexikanska
prov. Tamaulipas, på södra stranden af Rio Grande
del Norte (gränsfloden mot Nord-Amerikas förenta
stater), 45 km. från dess utlopp i Mexikanska viken,
där hamnen Bagdad ligger. 8,347 inv. (1900). Staden
drifver ganska liflig handel med Förenta staterna,
ehuru flodmynningen är spärrad af en bank,
som tillåter endast smärre fartyg att inkomma i
M:s uthamn, El Refugio l. Bagdad. M. grundlades
i början af 1800-talet och uppkallades efter
den mexikanske patrioten Mariano Matamoros. –
2. (M. de Izúcar) Stad i mexikanska staten
Puebla, utgångspunkt för en järnväg till staden
Puebla. 6,271 inv. (1900). Stenkolsgrufvor.
1–2. (J. F. N.)
Matamoros [-må’rås], Manuel, spansk evangelisk
predikant, f. 1835, d. 1866 i Lausanne, kom under
en tillfällig vistelse i Gibraltar att i där-varande
spanska evangeliska församlings kyrka höra Francisco
de Paula Ruet förkunna evangelium. Han var snart
vunnen för den nya läran, och Spaniens evangelisering
blef därefter föremålet för hans verksamhet. Under
sitt missionsarbete i fäderneslandet blef han
upptäckt, hölls fängslad öfver 2 år och dömdes till
galärerna på 9 år, hvilken dom förvandlades till 9
års landsförvisning.
Matamoros de Iziicar [-må’rås de ithu’kar], stad. Se
Matamoros 2.
Matanzas [mata’nthas], San Carlos de M.,
hamnstad på norra kusten af Cuba, 87 km. ö. om
Habana, med hvilket M. är förenadt medelst
järnväg. 64,385 inv. (1910). M. har vackert läge
i en fruktbar trakt vid Matanzasviken, som bildar
en rymlig, men något igengrundad och mot n. ö. ej
skyddad hamn, samt är näst Habana öns viktigaste
handelsstad. Exporten utgöres hufvudsakligen af socker
och melass. M. grundlades 1693. Omkr. 4 km. ö. om
M. ligga de vackra stalaktitgrottorna vid Bellamar. I
närheten af M. kantrade den svenska, på öfning med
sjökadetter stadda korvetten "Karlskrona" och sjönk
30 april 1846, hvarvid chefen, E. G. af Klint,
och besättningen omkommo med undantag af 17 man.
(J. F. N.)
Matapän (grek. Tai’naron}y sydligaste udden af
Peloponnesos, belägen emellan Koroni- och Mara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
