Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialiter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1241
Materialiter-Materia medica
1242
antingen i teorien eller i sitt lif ansluter sig
till den moraliska materialismen (se d. o. 3). -
3. Förr benämning på droghandlare. - M a t e-r i a l
irs t i s k. 1. Som är eller innebär materialism. –
2. Krass, rå, cynisk.
Materiäliter, lat., med hänsyn till sitt innehåll
1. väsen, i motsats till jormåliter, hvad formen
beträffar.
Materiäiprincip. Se Dogmatik, sp. 621.
Materialprofning, tekn., den del af den tekniska
vetenskapen, som har till föremål undersökning
af olika materials egenskaper för bedömande af
deras lämplighet för afsedda tekniska ändamål. De
olika materialen kunna med afseende på sina
användningsområden lämpligen indelas i tre
hufvudgrup-per, som emellertid ej äro skarpt
åtskilda: råmaterial, såsom malmer, bergarter och
andra icke eller delvis förädlade naturprodukter,
afsedda att vidare förädlas, konstruktions- och
byggnadsmaterial, såsom metaller, trä, byggnadssten,
cement m. m. afsedda att användas för olika delar
till maskiner och byggnader, och förbrukningsmaterial,
såsom stenkol och andra bränslen, vatten, smörjmedel
m. m., afsedda att användas till underhåll af en
löpande drift, hvarvid de kontinuerligt förbrukas
och måste ersättas. Materialprofningens uppgift från
teknisk-praktisk synpunkt är dels att ge kunskap
om lämpligt material och detsammas egenskaper
för visst ändamål, såväl för tillverkaren af
materialet som för användaren, dels att kontrollera
de af ett visst material fordrade likformiga
egenskaperna (kontroll-leveransprofning). De
material-profningsförfaranden, som i olika fall
komma till användning, bero på det afsedda
användningsändamålet och materialens fysiska
och kemiska egenskaper; de bestå i allmänhet
af mekanisk-fysiska, elektriska eller kemiska
undersökningar, och prof-ningsresultatet bör,
så vidt möjligt, anges i exakt sifferform. Med
afseende på konstruktions- och byggnadsmaterial är
materialprofningens förnämsta uppgift bestämmandet
af dessa materials hållfasthet under olika slag af
påkänningar. Material-profningsmaskiner kallas de
särskildt konstruerade maskiner, hvarmed dessa
hållfasthetsegenskaper bestämmas (se vidare
Hållfasthet). Bland de oftast förekommande
profningarna af de viktigare konstruktions- och
förbrukningsmaterialen må anföras: 1. Metaller:
draghållfasthet, tänjbarhet och elastiska
formförändringar, hvilka egenskaper bestämmas genom
utförandet af ett dragprof å en profstång af metallen
i en så beskaffad prof-ningsmaskin, att såväl de
använda belastningarna som stångens förlängningar
noggrant kunna bestämmas. Hårdheten bestämmes
enl. Brinells metod genom intryckning af en härdad
stålkula i metallen med viss belastning och metallens
seghet mot slag genom utförande af slagprof, hvarvid
bestämmes det arbete, brottarbete, som erfordras
att med ett slag af bry ta ett prof stycke af
metallen. Äfven utföras böjnings- och vridningsprof
m. m., och vid sidan af hållfasthetsprofven
undersökas metallens inre byggnad och beskaffenhet
medelst mikroskop och kemisk analys. 2. Tegel och
naturlig sten för byggnadsändamål: tryckhållfasthet,
nötningsmotstånd, motståndsförmåga mot frysning,
vattenabsorp-tionsförmåga, volymvikt m. m. 3. Cement:
målningens finhet, bindefcid, volymbeständighet,
tryck-
och draghållfasthet hos profkroppar gjorda på
visst sätt af l viktsdel cement och 3 viktsdelar
s. k. normalsand och vatten. Äfven bestämmas
spec. vikt, volymvikt m. fl. egenskaper. Betong:
tryckhållfasthet. 4. Trä: fuktighetsgrad, volymvikt,
drag-, tryck- och böjningshållfasthet. 5. Väfnader:
hållfasthet och tänjbarhet i såväl varp-
som inslags-riktning, väfnadens art,
råmaterialets och färg-ningens beskaffenhet
m. m. 6. Papper: draghållfasthet och tänjbarhet,
gnuggningshållfasthet, vikt, fibermaterialets
beskaffenhet och fyllnadsmedel. 7. Stenkol:
fuktighet, askhalt och värmevärde, d. v. s. det antal
värmeenheter, som l kg. bränsle utvecklar vid vanlig
förbränning. 8. Smörjoljor: viskositetens bestämmande,
som är ett uttryck för inre friktionen och sålunda
äfven för oljans förmåga att motstå ett högre
eller lägre lagertryck, smörjningsförmåga m. m. Jfr
"Hållfasthetsprof å svenska materialier samlade och
utgifna på föranstaltande af Jernkon-toret".
Materialprofningens utveckling har egt rum
hufvudsakligen under senare hälften af 1800-talet,
och Sveriges tekniker ha därvid lämnat värdefulla
bidrag. Särskildt böra nämnas P. Lagerhjelm
(undersökningar öfver olika järnslags fysiska
egenskaper, i "Jernkontorets annaler", 1826),
K. Styffe (Om jerns och ståls elasticiteter,
tänjbarhet och absoluta styrka, 1866) samt
A. Wijkander, J. A. Brinell, A. Wahlberg, G. Dillner
m. fl.
För utförandet af rationell materialprofning ha
inrättats materialprofningsanstalter. I Sverige var
Järnkontorets materialprofningsanstalt vid Liljeholmen
(1875-96) den första. Chalmers-ska institutets i
Göteborg upprättades 1888 och består f. n. (1912)
af mekanisk och elektrisk afdelning. Tekniska
högskolans i Stockholm upprättades 1896 och består
f. n. af följande .afdelningar: mekanisk afdelning för
mekanisk-fysiska profningar af järn, stål och andra
metaller och däraf gjorda konstruktionsdelar samt
för metallmikroskopi; profning af trä, smörjoljor,
remmar m. m.; afdelning för byggnadsmaterialier,
för profning af sten, tegel, cement, betong m. m.;
bergskemisk afdelning för analyser och kemiska
undersökningar af metaller och legeringar, malmer,
bergarter m. m.; kemisk-teknisk afdelning för
kemiska och fysiska undersökningar af bränslen,
oljor, papper m. fl. råmaterial och produkter
från den kemisk-tek-niska industrien och elektrisk
afdelning för profning af elektriska och magnetiska
egenskaper hos järn och andra metaller, profning
af isolations-led-ningsmaterial, ljuskällor m. m.,
kontrollering af instrument m. m.
För befordrande af rationella
och enhetliga prof-ningsmetoder ha
bildats internationella föreningar (se
Internationella materialprof-ningsförbundet).
J. O. R-s.
Materialprofningsanstalt och
Materialprof-ningsmaskin. Se Materialprofning.
Materialstatut kallas rättsordningen i det land,
hvars saknormer (se d. o.) äro tillämpliga på ett
visst privat internationellt rättsförhållande. Se
vidare Internationell privaträtt, sp. 792.
MateYia merdica, lat., läran om läkemedlen och deras
verkningar, farmaci, farmakologi, är en mycket
omfattande och obestämd, numera mindre bruklig
benämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
