Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matilda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1251
Matilda -Matisse
land och den heliga Margareta, en ättling af det j
angelsaxiska konungahuset (se Margareta, sp. 903). Hon
döptes till Eadgyth (Edith), men kallades sedermera
M. Hennes giftermål med Henrik I (1100) stärkte i
hög grad den angelsaxiska befolkningens lojalitet
mot den normandiska dynastien. M. var mycket from
och asketisk, vårdade spetälska, grundlade kloster
och gynnade Anselm af Canterbury under hans konflikt
med konungen. För sina dygder blef hon, liksom modern,
upptagen bland den katolska kyrkans helgon. Med Henrik
hade hon sonen Vilhelm (drunknade 1120) och dottern
Matilda (se M. 3).
3. M., Henrik I:s och den föregåendes dotter,
vanligen kallad kejsarinnan M., f. 1102 i London,
d. 1167 på sitt slott i Notre Dame des Prés invid
Rouen, sändes 1110 till Tyskland för att trolofvas
med den 30 år äldre kejsar Henrik V, förmäldes
med honom 1114, blef änka 1125, men förmäldes
redan 1127 af politiska skäl med den då 14-årige
Gottfrid Plantagenet, som 1129 af sin fader Fulco
öfvertog styrelsen i det till Normandie gränsande
grefsk. Anjou. Hennes första äktenskap var barnlöst;
i det senare, som var föga lyckligt, föddes 1133
sonen Henrik, sedermera konung Henrik II af England.
Om hennes mångåriga och växlingsrika strider mot sin
kusin Stefan af Blois om Englands krona se England,
sp. 609-610. Ånyo änka 1151, tillbragte hon sina
sista år i Normandie, men bistod ofta sonen Henrik
II med kloka råd och sökte bl. a. medla mellan honom
och ärkebiskop Thomas ä Becket. Hon begrofs i Bec,
men hennes kista flyttades 1847 till katedralen i
Rouen. Jfr 0. Kössler, "Kaiserin Mathilde" (1897).
4. M. a f B o u l o g n e, konung Stefans af
England gemål, f. omkr. 1103, d. 1152, var
dotter till grefve Eustace III af Boulogne
och skotske konungen Malkolm III:s dotter
Maria samt förmäldes 1125 med Stefan af Blois,
som därigenom fick grefsk. Boulogne och därifrån
vid tronledigheten i England 1135 hann förekomma
Henrik I:s dotter, kejsarinnan Matilda (se M.
3). Drottning M. kröntes 1136, lyckades efter
Stefans tillfångatagande 1141 få honom utväxlad
mot kejsarinnan Matildas halfbror och främste
medhjälpare, Robert af Gloucester, samt deltog
s. å. personligen i kriget mot sin namne. Hon hade
med Stefan 3 barn, bland dem dottern Maria, d.
1182, genom hvars gifte med en grefve af Flandern
grefsk. Boulogne öfvergick till huset Brabant.
l-4. V. S-g.
Matilda, markgrefvinna af Toscana, f. 1046, d. 24 juli
1115, dotter till markgrefve Bonifatius och Beatrix
af Lothringen, blef förmäld med hertig Gottfrid af
Lothringen, från hvilken hon 1071 skildes. M. härskade
öfver stora områden i norra och mellersta Italien
- markgrefskapet Toscana, Brescia, Modena, Reggio,
Mantua och Ferrara - och egde i såväl dessa som andra
italienska landskap stora gods. Hon vann också sin
samtids beundran genom hög bildning och öfverlägsna
själs-gåfvor. Hon var en ifrig anhängare af påfven
Gregorius VII, och det var till hennes slott Canossa
kejsar Henrik IV vallfärdade för att vinna påfvens
absolution. Under Henriks andra tåg till Italien
stod hon likaledes på Gregorius’ sida; efter hans
död stödde hon påfvarna Viktor III och Urban II. 1089
ingick hon af politiska skäl äktenskap med
den 17-årige hertig Welf af Bajern och tog parti
mot Henrik IV äfven vid hans tredje tåg öfver
Alperna. Sina gods hade hon redan under Gregorius’
lifstid skänkt till påfvestolen och förnyade 1102
denna gåfva. Efter hennes död uppstod mellan påfven
och kejsaren en liflig strid om det Ma-tildiska
arfvet. Se Overmann, "Gräfin M. von Tuscien" (1895).
T. H-r.
Matilda (ty. Mathilde}, tyska furstinnor:
1. M. (M a t h i l d is), tysk drottning, Henrik I
Fågelfängarens gemål, d. 14 mars 968, härstammade
från en ansedd sachsisk släkt och förmäldes 909. Hon
skänkte sin gemål två döttrar och tre söner: Otto,
kejsare efter faderns död 936, Henrikt som blef
hertig af Bajern, och Bruno, som blef ärkebiskop af
Köln. M. visade stor frikostighet mot kyrkan, dog i
det af henne stiftade klostret Qued-linburg och blef
senare kanoniserad (åminnelsedag 14 mars). - 2. M.,
abbedissa i Quedlinburg^ den föregåendes sondotter,
kejsar Otto I:s och Adelheids dotter, f. 955,
d. 7 febr. 999, erhöll i slutet af 997 ledningen af
riksärendena för den tid hennes brorson, Otto III,
skulle vara frånvarande uti Italien. - 3. M., tysk
kejsarinna, Henrik V:s gemål. Se Matilda, engelska
furstinnor 3.
Matildiska godsen. Se Kyrkostaten, sp. 517, och
Matilda, markgrefvinna af Toscana.
Matin [mata7], Le, fransk tidning, som 1884 uppsattes
i Paris af Alfred Edwards och som till en början
innehöll artiklar af olika politisk hållning, men
efter 1895 varit republikansk, dock utan att ansluta
sig till någon särskild partigrupp. Tidningen lägger
främst an på snabb nyhetsanskaffning och odlar med
förkärlek det sensationella.
Matiné (fr. matinée, eg. förmiddag), musikalisk
eller dramatisk tillställning, som eger rum före
middagstiden. Jfr Soaré.
Matines parisiennes [-ti’n -siä’n], fr., "ottesån-gen
i Paris", fransk benämning på B a r t o l o-mei n a
11 e n (se d. o.).
Matisco. Se Måco n.
MatFsia H. et B., bot., växtsläkte af fam. Bombacacece
med 9 träd, hufvudsakligen förekommande i
Colombia. De gröna frukterna af M. cordata ätas;
af M. Caslaiion beredes ett slags choklad.
G. L-m.
Matisse [-ti’s], Henri Em il e, fransk målare,
f. omkr. 1870 i Le Cateau, dep. Nord, tyckes ha varit
elev af Gustave Moreau vid École des beaux-arts
och utställde från början af 1890-talet porträtt,
interiörer med figurer och stilleben. Han syntes
påverkad hufvudsakligast af Manet och Cézanne. Efter
att ha experimenterat med fläckmaner slog han
omkr. 1900 in på en teknik, som utgår ifrån den
sistnämndes målningssätt. Den grupp af modernister,
som M. tillhör, blef kallad "les Fauves’’ (de
ljusröde) - själf lär M. ha yttrat, att han sträfvar
till "expression", uttrycksfullhet. Teckningen
inskränker sig - hos honom liksom hos en del andra
radikala nyhetsmän inom måleriet - till de bestämmande
grundlinjerna, hvilka uppdragas, helt summariskt och
inom hvilka färgplanen äro inskrifna. Det målaren
söker är ytans dekorativa uppdelning jämte klara,
rena, intensivt uppdrifna färger i klangfull
sammanställning. Omdömena om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
