Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matstrupen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1265
Matta-Matte
128G
tafla i en kyrka utanför Louvain. Hans första arbeten
äro Madonnabilder (nu i Bruxelles och Niirn-berg),
frontala figurer enligt det gamla flamländska
schemat. En liten pietå-komposition i Louvre visar
först hans brytning med den äldre skolan. Men det är
egentligen genom sina stora altarverk, hvilka alla
utfördes i Antwerpen, som M. visar sig vara en af den
nya, italianiserande konstens protagonister. Äldst
af dessa är altaret i Valladolid (från 1504), som
först af Carl Justi tillskrifvits M., ehuru detta
tillegnande på grund af altarets olyckliga placering
i en nästan kolmörk spansk kyrka, S. Salvador,
ännu icke kan sägas vara oryggligt bekräftadt,
om också sannolikt. Det framställer Jesu födelse,
Herdarnas tillbedjan m. fl. scener. Därefter kommer
Louvainaltaret (1508), nu i Bruxelles, där den
arkitektoniska kompositionen med sina arkader är
fullt italianiserande, medan typerna fortfarande
äro flamländska. Scenerna äro hämtade ur den heliga
Annas lif och karaktärsskildringen såväl som tekniken
mästerliga, särskildt i skildringen af Annas död
på den högra flygeln. Midtgruppen framställer hela
den heliga Annas familj och den motsatta flygeln
Joakim mottagande uppenbarelsen af en ängel. Färgen
är tempera med något litet olja och fernissa, tonen
ljus. Utom från Italien kan man äfven spåra inverkan
från Kölnskolan, inom hvilken taflor, föreställande
dylika familjebilder ("sante conversazioni"), voro
synnerligen vanliga. - 1509-11 utförde M. sitt
berömdaste mästerverk, Antwerpenaltaret, som nu
förvaras i Antwerpens museum. Om Louvainaltaret var
en ljus idyll, så är detta ett patetiskt, gripande
drama. Alla mänskliga passioner äro här skildrade:
i midten, som föreställer grajläggningen (se fig.),
först och främst sorgen i alla dess skiftningar hos
de olika personer, som omge Kristi döda lekamen; på
flyglarna ser man till vänster Salome, en fantastisk
uppenbarelse i en lilaskimrande klänning med liljor
och fåglar (hon dansar med Johannes döparens hufvud
på ett fat inför Herodes och Herodias), medan den
högra flygeln visar, hur Johannes evangelisten
kokas i olja, midt ibland en stor folkskara. Medan
midttaflan har en symmetrisk italiensk komposition,
äro flyglarnas figurer mera fritt arrangerade. Typerna
äro genomgående i hög grad intressanta, de rika
dräkterna mästerligt återgifna, delvis med bruk af
fina lasurer. Ett Kristushufvud af M. är afbildadt
i art. K r i-stusbilder, fig. 12.
M. har också målet några utomordentliga porträtt,
bl. a. Erasmus Rotterdamus och Petrus tägidius. En
egendomlig art af karaktärsstudier äro hans
s. k. värlarbilder, som efterbildats af lärjungar
och efterföljare. De flesta af dessa bilder, som
tillskrifvits M., äro utförda af andra, men ett
säkert original, Växlaren och hans hustru, finnes i
Louvre och är signeradt "Quinten Matsys schildert
1514". Andra genrescener af hans hand närma sig
karikatyren, så en tafla med en gubbe och en ung
kvinna i Collection Pourtalés, Paris. Mästarens senare
år, från hvilka man icke haft några bevarade taflor,
ha enligt den nyare forskningens resultat varit
upptagna af förfärdigandet af kartonger till väfda
tapeter, en konstart, som i Flandern stod högt och
täflade med måleriet (ex.: sviten med Davids historia
i Clunymuseet, Paris).
Litt.: H. Brising, "Q. M., essai sur Forieine de
l’italianisme dans 1’art des Pays-Bas" (Uppsala,
19U9; illustrerad praktupplaga Haarlem, s. å.). I
detta arbete återfinnes föregående litteratur jämte
förteckning öfver konstnärens originalverk samt
skolarbeten och kopior.
2. Jan M., den föregåendes son, målare, f. omkr. 1510
i Antwerpen, d. 1575, blef 1544 lands-förvisad
som hemlig protestant, men återvände 1558. Under
mellantiden tyckes han ha uppehållit sig i Italien,
af hvars konst han rönte stark påverkan. Han målade
genrebilder i sin faders art, men äfven mytologiska
ämnen. Hans arbeten äro ganska många, och ett par af
de bästa finnes i Stockholms nationalmuseum, nämligen
en naken Venus med en stad (Genua) i bakgrunden,
signerad och daterad 1561, samt en genrebild med en
gubbe och två kvinnor. Hans kolorit är något kallare
än faderns. Ett af hans mästerverk är Batseba i
badet, i Stuttgarts museum. Litt.: Wiir/-bach,
"Niederländisches kunstlerlexikon" (1910). Andra
bemärkta medlemmar i Quinten M:s skola äro Marinus van
Reymerswale och Quinten M. d. y., son till Jan, död
i Frankfurt, vidare Cornells M., möjligen son eller
sonson till Quinten M. d. ä. och mästare i Antwerpen
1531. Den sistnämnde målade först sedebilder och är
på detta område en föregångare till Pieter Brueghel,
men for sedan till Italien och blef en klen imitatör
af Rafael. Angående Quintens anonyma efterföljare se
Brisings anf. arb. kap. IX. "Le maitre de la Madone
Blanche". l-2. H. Br-n p.
Matta. 1. Se Mattor. - 2. Bot. SeHirs, sp. 747.
MattatPas. Se M a k k a b é e r.
Matte (brasilianskt skrifsätt), sp. ma’te, oftast,
men oegentligt, skrifvet maté, en tedryck i
Syd-Amerika. Ordet är eg. namn på det kärl (oftast en
 |
| Blommande gren af Ilex paraguariensis samt t. v. en "cuia" och därofvan en "bombilla". |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
