- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1273-1274

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matthew ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha många former frambragts, som skilja sig från
hvarandra genom storlek och de dubbla blommornas
färg, som kan växla från den rent hvita genom
hela färgskalan till den mörkt, nästan svartaktigt
purpurvioletta. Genom denna stora färgrikedom är denna
löfkojart ("sommarlöfkojan") en omtyckt prydnad för
våra blomsterrabatter. En annan art, "vinterlöfkojan",
M. incana, den fleråriga hufvudformen, hinner icke
till blomning å kalljord under våra korta somrar,
utan inflyttas om hösten i kruka och förvaras
öfver vintern i svalt växthus eller boningsrum,
där den börjar blomma under vinterns senare del
eller mot våren. Vinterlöfkojan är mer storvuxen
än sommarlöfkojan samt har icke alldeles så rik
färgväxling som denna. "Höstlöfkojan" är en mellanform
emellan de båda förut nämnda arterna. Löfkojorna
ha stark, fin, ibland nejlikelik lukt. Äfven
M. bicornis, grekisk löfkoja, odlas som prydnadsväxt.

O. T. S. (G. L–m.)

Matthison-Hansen, danska organister. 1. Hans M.,
f. 6 febr. 1807 i Flensburg, d. 7 jan. 1890
i Roskilde, egnade sig i början åt målarkonsten,
men lärde samtidigt musik som autodidakt. På Weyses
rekommendation fick han 1832 organisttjänsten i
Roskilde domkyrka, den förnämsta i Danmark. 1882
firade han sitt halfsekelsjubileum som innehafvare
af denna plats, där han gjort sig känd som en af
Danmarks yppersta organister, särskildt utmärkt som
improvisatör. Han konserterade 1862 i Stockholm
och 1864 i London samt fick 1869 professors titel.
Hans kompositioner bestå af orgelsaker, psalmer och
kantater, oratorierna
Johannes och
Den stille lördag (tillegnadt Oskar I),
andliga sånger, 3 stråkkvartetter samt manskvartetter,
bland hvilka den mest kända är
Fra Issefjorden det bruser. –
2. Johan Gottfred M., den föregåendes son, f. 1 nov. 1832
i Roskilde, d. 14 okt. 1909, var en tid juris studiosus,
men trädde snart i faderns fotspår och blef organist,
först vid tyska Frederikskyrkan i Köpenhamn 1859,
vid Johanniskyrkan 1871 och vid Trinitatiskyrkan
1881. Han blef 1867 lärare i orgel- och 1884 därjämte
i pianospel vid Köpenhamnskonservatoriet och 1891
professor. M. stiftade 1864 med Grieg, Nordraak och
E. Horneman musikföreningen "Euterpe", som fortgick
i tre år. Han konserterade med bifall i Tyskland
och utgaf gedigna kompositioner för piano, orgel,
violin, violoncell o. s. v. – 3. Waage Weyse M.-H.,
den föregåendes broder, f. 27 dec. 1841 i Roskilde, d.
24 juni 1911, efterträdde fadern som domkyrkoorganist
i Roskilde och skref åtskilliga instrumental- och
sångkompositioner.

A. L.*

Matthisson, Friedrich von, tysk skald, f. 1761 nära
Magdeburg, d. 1831 i Wörlitz nära Dessau, gjorde
universitetsstudier i Halle, var 1781–84 lärare
vid Basedowska filantropin i Dessau, tillbragte
några år på resor som guvernör för unga adelsmän,
vistades 1787–89 i Schweiz hos V. von Bonstetten,
1790–91 i Lyon som informator och antogs 1795 till
lektor samt reseintendent hos regerande furstinnan
Lovisa af Anhalt-Dessau. 1809 upphöjdes M. i adligt
stånd af konung Fredrik I af Württemberg, som
äfven, efter furstinnan Lovisas död, tog honom i
sin tjänst som teaterintendent och överbibliotekarie
(1812). Från dessa sysslor tog M. afsked 1828. –
Af sin samtid beundrades

M. mycket för sina lyriska landskapsskildringar
samt som elegisk tolk af veka och öfversvinneliga
känslor. I hans poem
(Lieder, 1781,
Gedichte, 1787,
många uppl.) härskar likväl ofta en uppskrufvad

illustration placeholder


känslosamhet, som svär emot formens något kalla
elegans. Hans vers är städse i ovanlig grad
välljudande, ledig och glättad; men denna vackra
form, i hvilken antika reminiscenser äro talrikt
inväfda, rymmer icke något djupare innehåll. Ett
stort antal af hans dikter har blifvit öfv. på
sv. (af Atterbom m. fl.). M:s
Erinnerungen (5 bd, 1810–16)
äro, trots det sökta i formen, af intresse genom
den mängd framstående personer, hvilkas bekantskap
han gjort. 1825–29 utgaf han sina arbeten samlade
i 8 bd. Till dem sluter sig hans
Litterarischer nachlass (4 bd, 1832). Se
Boschulte, "M." (1900),
L. Bobé, "Frederikke Brun og hendes kreds" (1910), och
W. Krebs, "F. von M." (1912).

Matthiä, August Heinrich, tysk filolog, f. 1769
i Göttingen, d. 1835 som direktor för gymnasiet i
Altenburg, införde 1805 bruket af skolprogram samt
utgaf åtskilliga större och mindre arbeten i klassisk
filologi och i filosofi. Mest kända äro hans
Ausführliche griechische grammatik (1807, flera uppl. och öfv.)
och hans stora edition af
Euripides (9 bd, 1813–29;
ett 10:e bd, innehållande "Indices" m. m., utgafs 1837).

Mattiaker (lat. mattiaci), ett germanskt folk, som
hörde till chatternas (se d. o.) stam; hos dem låg
chatternas hufvudort, Mattium. De bodde mellan Rhen,
Main och Lahn och blefvo redan af Drusus underlagda
romarna. Silfvergrufvor funnos hos dem; mycket berömda
voro redan under romartiden de varma källorna, Aquæ
Mattiacæ
(det nuv. Wiesbaden).

Mattias, aposteln, var en af Jesu lärjungar (i
vidsträcktare bemärkelse; Eusebius räknar honom
till "de sjuttios" lärjungakrets), innan han i den
bortgångne Judas Iskariots ställe genom lottkastning
korades till apostel (Apg. 1: 15–26). En tradition
låter honom ha förkunnat evangelium i Etiopien; enligt
en annan led han martyrdöden i Judéen genom stening.

(E. S–e).

Mattias (ty. Matthias), romersk-tysk kejsare,
ärkehertig af Österrike, konung af Ungern och
Böhmen, f. 24 febr. 1557, d. 20 mars 1619, var
son till kejsar Maximilian II och uppfostrades vid
spanska hofvet hos sin frände Filip II. På inbjudan
af några katolska ledare för resningen mot Spanien
i Nederländerna lät han i jan. 1578 hylla sig som
ståthållare där, men erhöll ingen verklig makt och
nedlade värdigheten 1581. 1593 utnämndes han af sin
äldre broder kejsar Rudolf II till ståthållare i
Österrike. Då den kejserliga regeringens fientlighet
mot den protestantiska tron i Ungern framkallade
Stefan Bocskays af turkarna understödda uppror,
uppträdde M. (1605–06) i spetsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free