Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Max. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1317
Maximilian
1318
det omstridda bajerska arfvet tog han norra Tyro-len
(1505). Dock förblef Milano franskt, och i sin
krigföring mot venezianerna hade M. föga lycka,
äfven då han mot Venezia förband sig med sin förra
fiende Frankrike genom ligan i Cambrai (1508). Senare
återgick han till Frankrikes motståndare, i det han
1512 slöt sig till den s. k. heliga ligan, ingången
1511 af påfven, Spanien och Yenezia, som dock nu
afföll till franska sidan, l Milano insattes som
hertig Maximilian Sforza (dec. 1512), men sedan
denne 1515 störtats genom franske konungen Frans
I:s seger vid Marignano, slöts fred mellan Frans
och kejsaren i Bruxelles 3 dec. 1516, då Milano
stannade hos Frankrike. Därefter slutade äfven
kriget mot Venezia med ringa vin- j ning. - M. egde
liflig inbillningskraft, hyste håg för konst och
vetenskap och utmärkte sig för bragdlystnad liksom
för färdighet i manliga idrotter - han har kallats
"den siste riddaren". I sina arf-länder grundlade
han en fastare förvaltning, och i krigsväsendet
ådagalade han framstående organisationsförmåga:
han skapade 1500-talets af landsknektar bildade
fotfolk och vårdade sig tillika om artilleriets
och kavalleriets utdaning. Men han saknade fasthet
och högre fältherre- och stats-mannagåfvor. Den
ringa vinsten af reformarbetet i riket vållades
delvis af dessa M:s svagheter och hans habsburgska
familjepolitik. M. egde emellertid folkets gunst och
var själf mycket mån om sin och sin släkts ryktbarhet:
bl. a. lät han allegoriskt skildra sitt lefnadslopp
i två dyrbart illustrerade verk, "Der edle held
Teuerdank" och "Weiss-kunig". En praktfull minnesvård
öfver M. lät Ferdinand I uppföra i Innsbruck. -
M:s senare äktenskap var barnlöst. Med Maria af
Burgund hade han två barn, sonen Filip den sköne
(konung i Kastilien 1504-C6) och dottern Margareta (se
Margareta, österrikiska furstinnor 1). Genom Filips
äktenskap med Johanna af Aragonien och Kastilien kom
Spanien under habsburgska huset (1516); dennes söner
Karl och Ferdinand blefvo M:s närmaste efterträdare
som romersk-tyska kejsare. - Litt.: Chmel, "Urkunden,
briefe und aktenstiicke zur geschichte M:s I" (1845)
och "Aktenstiicke zur geschichte des hauses Habsburg
im zeitaltar M:s" (3 bd, 1854-58), Ulmann, "Kaiser
M. I" (2 bd, 1884-91), Adler, "Die organisation
der zentralverwaltung unter kaiser M. I" (1886), von
Kraus och Kaser, "Deutsche geschichte im aus-gange des
mittelalters 1438-1519" (2 bd, 1905 ff.). 2. M. Il,
kejsare 1564-76, ärkehertig af Österrike, konung
af Böhmen och Ungern, f. 31 juli 1527 i Wien, d. 11
okt. 1576 i Regensburg, var sonsonsson till M. l och
äldste son till sedermera kejsar Ferdinand I samt
Anna af Böhmen och Ungern. Han äktade i sept. 1548
sin kusin Maria, kejsar Karl V:s dotter, och förde
till nov. 1550 styrelsen i Spanien under tronföljaren
Filips frånvaro i Tyskland. Till M:s harm önskade Karl
Y öfverflytta tyska kejsarkronan på Filip efter sin
egen eller åtminstone efter sin broder Ferdinands död,
men den förra tanken strandade på dennes motstånd, den
senare på de tyske furstarnas motvilja. I nov. 1562
valdes i stället M. till romersk konung, sedan han
gifvit påfven och sin fader lugnande löften med
hänsyn till sin kända böjelse för protestantismen;
s. å. hyllades han som konung
af Böhmen och kröntes 1563 till konung af
Ungern. Efter Ferdinands död 25 juli 1564 blef
M. kejsare och behöll jämte nämnda länder det
egentliga Österrike under sin styrelse, medan Tyrolen
tillföll hans broder Ferdinand och Steiermark med
Kärnten, Krain och Görz tilldelades dan yngste
brodern, Karl. I det yttre förblef M. framgent
katolska kyrkan trogen, un-i der det han i riket ’
sökte medla mellan katolikerna och den augs-burgiska
bekännelsens anhängare och i sina arfländer medgaf
protestanterna trosfrihet: hela hans hållning bar
sålunda en prägel af halfhet, hvartill spanskt
inflytande bidrog. Då romerska kyrkan ansåg den
religiösa frågan löst genom Tridentinska mötet,
hade M. ingen framgång i sin sträfvan att i godo
återställa kyrkans enhet; och hans försök att utesluta
den kalvinske kurfursten Fredrik III af Pfalz från
religionsfreden misslyckades på riksdagen i Augsburg
1566 trots dennes oenighet med lutheranerna. Den
lutherska adeln i Österrike fick af M. 18 aug. 1568
fri religionsöfning, hvarjämte han sökte bringa
den till enighet i bekännelse och kyrkoordning och
stadfäste dess trosfrihet 14 jan. 1571. Under M:s
regering framträdde dock katolicismen i tyska riket
med ökad styrka: jesuiterna fingo makten i Bajern,
och andliga furstar undertryckte protestantismen
bland sina undersåtar; fåfängt ville Fredrik III
af kejsaren utverka ökad frihet för denna tro;
han förlamades särskildt af Kursachsens hållning
såväl 1575, då kejsarens son Rudolf i okt. valdes
till romersk konung, som 1576, då M. på riksdagen i
Regensburg äskade ständernas hjälp mot turkarna. -
Utifrån hotades M. af en stor fara 1566, då sultan
Soliman II med en stark här uppträdde som hjälpare
åt furst Johan II Zapolya i Siebenburgen; men efter
Solimans död s. å. slöt M. i febr. 1568 fred på 8 år
med Porten. I Polen arbetade kejsaren fåfängt för
sin son Ernst vid konungavalet 1573; i dec. 1575
vardt han själf af ett parti vald till konung,
men polska kronan stannade hos Stefan Båthory af
Siebenburgen. - M. egde god bildning och vinnande
personliga egenskaper. Med sin strängt katolskt
sinnade gemål hade han 15 barn, bland dem döttrarna
Anna (f. 1549, d. 1580), sedan 1571 förmäld med Filip
II af Spanien, och Elisabet (f. 1554, d. 1592),
som 1570 blef franske konungen Karl IX:s gemål. -
Litt.: Koch, "Quellen zur geschichte M:s II" (2 bd,
1857-61), Schwarz, "Briefe und akten zur geschichte
M:s II" (2 bd, 1889-91), Ranke, "tjber die zeiten
Ferdinands I und M:s II" (1832; i "Sämmtliche
werke", bd VII, 1868), och Ritter, "Deutsche
geschichte im zeitalter der gegenrefor-mation
und des Dreissigjährigen krieges", bd I (1889).
1-2. G.w-k.
Maximilian (M a x), tyska furstar:
1. Tyska kejsare. Se Maximilian, romersk-tyska
kejsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
