Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maximilian ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1327
Maximus Confessor-Maxwell
1328
Clodius Pupienus M. Se Balbinus.
- 2. MagnusClemensM., till börden spanjor,
upphäfde sig som befälhafvare för trupperna i
Britannien 383 till kejsare i Gallien och besegrade
lätt kejsar Gratianus, hvilken han lät döda genom
en bland sina underfältherrar. Kejsaren i östra
delen af romerska riket, Theodosius, som var upptagen
på annat håll, måste erkänna inkräktaren ; men
när denne 387 angrep Gratianus’ broder, kejsar
Yalentinianus II uti Italien, blef han af Theodosius
slagen vid öfre Save och aflifvad vid Aquileja
(388). M. prisas af samtida författare
som en oegennyttig och duglig man. - 3. M., son
af fältherren Gerontius i Spanien, utropades
till motkejsare mot usurpatorn Konstantin
408. Efter Gerontius’ död 411 afstod M.
från kejsar-titeln och fick Konstantins tillstånd att
draga sig tillbaka till privatlifvet. Men 418
gjorde han åter uppror, greps och afrättades i
Ravenna 422.
- 4. Petronius M., romersk senator och pa-tricier,
känd för gästfrihet och yppighet i lefnads-sättet,
skall af Valentinianus III ha blifvit personligen
förolämpad (vanligen uppges, att kejsaren
kränkt hans hustru). Säkert är, att vänner
till den af kejsaren dödade Aétius mördade den förre,
hvarefter M., som måhända anstiftat mordet, uppsteg
på tronen 455. Han tvingade sin företrädares änka,
Eudoxia, att gifta sig med honom och förmälde sin
son med kejsarens dotter. Det påstås, att Eudoxia
af hämndlust inkallade vandalkonungen Geiserik.
När denne landstigit vid Ostia, sökte M. rädda sig
genom flykten, men anfölls och sön-derslets af
soldaterna och folket i Rom tre månader efter
sin upphöjelse. 2, 4. R- Tdh. 3. J- C.
f Marximus Confessor, d. v. s. M. Bekänna-.?e n,
kyrkolärare och martyr för sina åsikter, "den
österländska kyrkans Tomas från Aquino", föddes
omkr. 580 i Konstantinopel af en förnäm släkt och
fick en lärd uppfostran. M. utbytte emellertid
en hög ställning vid det kejserliga hofvet mot
munk-lifvet och blef snart abbot i klostret
Chrysopolis nära sin födelsestad, en ställning,
som han dock senare öfvergaf för att h. o. h. egna
sig åt bekämpandet af "irrläror". Skarpsinnig och
djup tänkare, uppträdde han i den monoteletiska
striden som förkämpe för den ortodoxa läran om två
viljor hos Kristus samt förde med kraft striden mot
monote-letismen och de kejserliga unionsförsöken från
Nord-Afrika och sedan från Rom, där han utöfvade
stort inflytande på påfven Martin I. Han blef en
orsak till sammankallandet af första lateransynoden,
649, där monoteletismen fördömdes. Liksom Martin
träffades han sedan af den kejserliga hämnden,
fördes till Konstantinopel och hölls från 656,
sedan han afslagit alla kompromissförsök från kejsar
Konstans II:s sida, länge fängslad. Omsider blef han
i Konstantinopel för lifstiden bannlyst, sedan han
skändligt stympats (hans tunga utslets, och hans högra
hand af höggs). Han dog i förvisning 662 och blef ärad
som martyr. - M:s oaktadt hans stormiga lif rika och
mångsidiga författarverksamhet var mindre skapande
än sammanfattande och bearbetande. Starkast påverkad
af Pseudo-Dionysius Areopagitas mystiska skrifter,
hvilkas läror han ombildade och utvecklade i kristlig
anda, förmedlade han dessas inflytande på medeltidens
teologi i den grekiska och västerländska kyrkan. Hans
skrifter (af exegetiskt, dogmatiskt och etiskt
innehåll) blefvo mycket lästa och flerfaldiga
gånger af-skrifna. De viktigaste af dem finnas hos
Migne, "Patrologia grseca", XC, XCI. Dominikanen
Francois Combefis påbörjade en upplaga af hans
samtliga skrifter, men medhann endast 2 dlr
(1675). Se f. ö. Herzog-Hauck, "Realencyklopädie fur
pro-testantische theologie und kirche", bd XII. Jfr
Monoteleter. G. R-l. (J. C.)
Ma’ximus från Smyrna, grekisk nyplatonisk filosof
och undergörare, fick stort inflytande öfver kejsar
Julianus, vid hvars hof han spelade en lysande roll
och som han visste att fängsla genom väl utförda
magiska konster, öfvermodig och hänsynslös, fick han
många fiender, och kejsar Valens lät honom lida en
ej oförtjänt död. Se bl. a. Cen-terwall, "Julianus
affällingen" (1884).
Maximus från Tyrus, grekisk filosof på 100-talet
e. Kr. (under Antoninerna), föregångare till
nyplatonikerna och flitig författare. 41
dissertationer finnas ännu.
Maximus Greken. Se Maksim Grek.
Max-Josefsorden, bajersk orden. Se Ordnar.
Ma’xmo, socken af Lappo härad och Korsholms domsaga,
Vasa län, Finland. Areal 89 kvkm.; befolkningen
svensk, 2,049 pers. (1910). Utgör ett konsistoriellt
pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, Jakobstads
prosteri. A. G. F.
Max 0’Rell [mä’ks åure’1], pseudonym. Se Blouét, Paul.
Max Stirner, pseudonym. Se S c h m i d t, K.
Max Waldau, pseudonym. Se Hauenschild.
Maxwell [mä’kswal], skotsk adelssläkt, hvars stamfar
invandrade från England omkr. år 1100. Släkten fick
starkt lokalt inflytande i grefskapen Dumfries
och Solway. Robert M., 4:e lord M., d. 1546, var
skottarnas öfverbefälhafvare i det olyckliga slaget
vid Solway Möss 1542. Hans son, sir John M., länge
känd som "the master of M.", 1566 upphöjd till lord
H e r r i e s, f. omkr. 1512, d. 1583, tillhörde -
fastän protestant och länge nära vän till Knox -
Maria Stuarts kraftigaste hjälpare, kom med en här
till hennes bistånd efter mordet på Rizzio (1566)
och anförde hennes rytteri vid Langside (1568),
följde henne sedan på flykten till England och
sökte förgäfves af Elisabet utverka ett personligt
möte mellan de båda drottningarna samt var en af
Maria Stuarts kommissarier vid konferenserna i York
(s. å.). Äfven hans brorson, John M., 7:e lord M.,
f. 1553, d. 1593, tillhörde Maria Stuarts parti, låg
i arfstvister med regenten Morton (se Douglas 14) och
erhöll 1581 efter dennes afrättning hans titel earl
Morton, men miste den 1586 och var 1588 en af ledarna
för planen på en spansk invasion i Skottland. - Sir
Herbert M., politiker och skriftställare, f. 1845,
var 1880-1906 (konservativ) parlamentsledamot och
1886-92 en af skattkammarlorderna i Salisburys andra
ministär samt är författare till några romaner och
en mängd historiska arbeten, såsom biografier öfver
W. H. Smith (1893) och hertigen af Wellington (2 bd,
1899), A history of Dumfriesshire and Galloway (1896),
The house of Douglas (2 bd, 1901), A century of empire
(3 bd, 1909-11) och The making of Scotland (1911).
V. s-g.
Maxwell [mä^swel], James Clerk, skotsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
