Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maya ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Speners verksamhet för en mer praktisk och lefvande
kristendom. Hans beundran för Spener led likväl
afbräck, då denne måste som öfverkonsistorialråd
i Dresden å ämbetets vägnar bestraffa M. för hans
förargelseväckande äktenskapliga lif, hvilket slutade
med en skilsmässa till säng och säte. 1686 kallades
M. till pastor vid S:t Jakob i Hamburg. Ehuru han
antog kallelsen, ville han likväl därjämte bibehålla
sin teol. professur i Wittenberg och hoppades på
Speners medverkan därtill. Då detta slog fel, blef
brytningen dem emellan fullständig. Från denna tid
ställde sig M. allt afgjordare som en af motståndarna
till Spener och den genom honom framkallade rörelsen;
för honom själf blef det väl minst klart, i hvilken
grad hans position berodde på personlig animositet
mot Spener och i hvilken grad den berodde på omsorg
om, hvad han ansåg vara kyrkans bästa. Då pietismen
nalkades Sveriges provinser i Tyskland, blef M. af
Karl XI, efter 1691, använd som öfverkyrkoråd, och
det var utan tvifvel på hans föranstaltande, som Karl
XI 6 okt. 1694 utfärdade för sina tyska provinser
ett strängt edikt mot pietismen och i synnerhet
mot ”hemliga conventicula”. Af Karl XII utnämndes
M. 1701 till generalsuperintendent öfver Pommern
och Rügen, ordf. i konsistoriet i Greifswald,
förste teol. professor och beständig prokansler vid
universitetet samt pastor vid Nikolaikyrkan i nämnda
stad. Icke blott dessa provinser ville M. skydda
för pietismens vådor, utan han sträckte sin omsorg
äfven till det egentliga Sverige. Han uppsökte 1704
Karl XII, som då vistades i Polen, och utverkade
1705 en k. befallning till ärkebiskopen i Uppsala
att sätta sig i förbindelse med M. till pietismens
motarbetande. 1706 var han ånyo hos Karl XII,
som då utfärdade det skarpa ediktet mot pietister,
dateradt Luszk i Volynien 7 juni 1706. M. var varmt
tillgifven Karl XII, äfven i olyckans dagar. Då tsar
Peter och konung August af Polen 1712 ärnade besöka
Nikolaikyrkan i Greifswald och M. med anledning
däraf fick tillsägelse att utesluta den dittills
öfliga kyrkobönen om fiendens fördrifvande, nekade
han enständigt och träffades, då han hotades med
tvångsåtgärder, af ett slaganfall, till följd af
hvilket han nedlade alla sina befattningar. En
oerhörd mängd skrifter, i synnerhet stridsskrifter,
ha utgått från M:s hand. Han var en intresserad
konstvän och efterlämnade ett bibliotek af 18,000 bd. k. h. (g. a—n.)
Mayer [ma’jer], Christian, tysk astronom,
f. 20 aug. 1719 i Mederitz, nära Brunn, i
Mähren, d. 16 april 1783 i Mannheim, inträdde i
jesuitorden, var först lärare i Aschaffenburg, sedan
professor i matematik och fysik vid universitetet i
Heidelberg. Med understöd af sin gynnare, kurfursten
Teodor af Pfalz, inrättade han observatoriet i
Mannheim och utförde där en mängd astronomiska
observationer. Han var en af de förste, som egnade
någon uppmärksamhet åt dubbelstjärnorna, af hvilka
han upptäckte och systematiskt undersökte ett stort
antal. Genom dessa arbeten blef han i fråga om
studiet af dubbelstjärnorna en direkt föregångare
till W. Herschel. Hans mest bekanta arbete är
Gründliclie verteidigung neuer beobachtungen
von fixsterntrabanten, welche zu Mannheim auf der
kurfürstl. sternwarte entdeckt worden sind
(1779). b—d.
Mayer [ma’jer], Johann Tobias, tysk astronom,
matematiker, f. 1723 i Marbach, d. 1762 i Göttingen,
anställdes 1744 vid Homanns Landkarteninstitut i
Nürnberg och kallades 1751 till professor i matematik
i Göttingen, där han 1754 äfven öfvertog ledningen
af observatoriet. M. sysselsatte sig med teorien
om månens rörelse och den därmed sammanhängande
frågan om longitudsbestämning till sjöss, för hvars
effektiva lösning engelska parlamentet redan 1713
utsatt pris å 10,000—20,000 pd st. För hans 1752
i hufvudsak fullbordade Novæ tabulæ motuum
Solis et Lunæ utföll en del af detta pris, dock
först efter hans död och till förmån för hans änka,
hvarjämte urmakaren Harrison och matematikern Euler
erhöllo sina delar af priset. M. inlade ovanlig
förtjänst äfven som praktisk astronom och uppfinnare
genom principen för vinkelns multiplikation samt
uppfinningen af ”spegelcirkeln”. M. utförde
noggranna mätningar af månen och konstruerade
den första noggranna månkartan, hvarjämte han
är känd för sina undersökningar af stjärnornas
egenrörelser samt af den astronomiska och terrestra
refraktionen. Efter honom har den s. k. Mayerska
formeln för passageinstrumentet och meridiancirkeln
sitt namn. k. b.
Mayer [ma’jer], Karl Friedrich Hartmann,
tysk skald, f. 1786, d. 1870 som pensioneradt
oberjustizrath i Tübingen, var medlem af den
s. k. schwabiska skaldekretsen. Hans egendomliga
diktområde var den korta lyriska naturbilden, i
hvilken han visste inlägga stor innerlighet. 1833
utgaf han sina dikter (3:e uppl. 1864). M. utgaf
äfven Lenaus briefe an einen freund (2:a uppl. 1853)
och Ludwig Uhland, seine freunde und zeitgenossen
(2 bd, 1867).
Mayer [ma’jer], Charles, tysk pianist, f. 1799 i
Königsberg, d. 1862 i Dresden, studerade för Field i
Petersburg, där han 1819—50 verkade som lärare. Redan
1814 konserterade han i Paris samt 1845 i Sverige
(där han s. å. blef led. af Mus. akad.), Tyskland
och Österrike. Hans pianokompositioner stiga till
öfver 200 verk (konserter, fantasier, variationer,
etyder etc.). De äro mycket briljanta, tacksamma och
fint utarbetade. a. l.*
Mayer [ma’jer], Julius Robert, tysk läkare och fysiker,
f. 24 nov. 1814 i Heilbronn, d. där 20 mars 1878, son
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
