Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maya ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1337
Mayer-Mayhew
1338
minskad ämnesomsättning till följd af den höga
lufttemperaturen. Han slöt häraf, att energien i
födoämnena delvis förvandlas i värme, och leddes af
andra omständigheter att antaga, att äfven mekaniskt
arbete kan förvandlas till värme, så att alltid ett
bestämdt förhållande eger rum mellan det omsatta
arbetet och det därur vunna värmet. Denna stora
tanke lämnade honom ingen ro; han skyndade hem
till sin fädernestad och utarbetade en afh. Vber
quantitatine und qualitative bestimmung der kräjte,
som 1841 insändes till Poggendorffs Annaler, där
den dock refyserades. Han omarbetade sin uppsats och
sände den under titeln Bemerkungen iiber die kräjte
der unbelebten natur till Liebig, som 1842 tryckte
den i sina "Annalen der chemie und pharmacie". I
denna framställde han för första gången satsen om
likvärdighet mellan arbete och värme och beräknade
ur gasernas specifika värme, att en kropp af l
kg. vikt, som faller 365 m. (rätta värdet är 426
m.), vinner en värmemängd af l kg. kalori. Den
snillrike Sadi Carnot (se d. o.) hade sannolikt
känt denna sats, men af en förtidig död (1832)
hindrats att offentliggöra densamma. 1845 utgaf
M. afh. Die orgamsche bewegung in ihrem zusammenhang
mit dem stoffwechsel, hvari han särskildt behandlar
sin sats’ betydelse för fysiologien, och 1848
afh. Beiträge zur dynamik des himmels, hvari han
uttalar den bekanta åsikten, att det genom strålning
förlorade solvärmet ersattes genom värmeutveckling
vid meteorers instörtande i solen. Under tiden hade
Colding i Danmark och Joule i England (1843) samt
Helmholtz i Tyskland (1848) oberoende af M. arbetat
sig fram till hans sats i skrifter, som i många
stycken voro öfverlägsna M:s. Däraf föranleddes en
del obehagliga prioritetsstrider, hvarvid M:s stora
förtjänster ofta i hög grad nedsattes. M. kastade
sig själf in i striden (1850) och kände sig kränkt,
så mycket mer som hans omgifning antydde, att han
led af storhetsvansinne. Han nedbröts då (1850)
af svår nervsjukdom ; han hölls 1852-54 internerad
på en vårdanstalt för sinnessjuka och behandlades
enligt tidens sed med tvångsstol och tvångströja;
endast långsamt hämtade han sig. Först 1869
fattade han åter pennan och utgaf ett s. å. vid
naturforskarmötet i Innsbruck hållet föredrag,
hvari han märkligt nog uppträdde mot den ur
värmeteoriens andra huf-vudsats dragna slutsatsen,
att världsmekanismen sträfvar mot ett oundvikligt
slut, den af Clausius s. k. "värmedöden". M:s
stora betydelse för vetenskapen vann dåmera allmänt
erkännande: han kallades till hedersdoktor i Tubingen,
till led. af flera akademier, Royal society i London
tilldelade honom Copley-medaljen 1871, franska
Vet. akad. Poncelet-priset, och wiirttembergska
regeringen förlänade honom adligt stånd. Han
utgaf ännu några mindre föredrag och afhandlingar,
af hvilka den sista, Uber auslösung, väl är den
förnämsta. 1867 utkommo hans samlade afh. under titeln
Die me-chanik der u’ärme (ny utvidgad uppl. 1874;
3:e uppl. 1893). M:s brefväxling med W. Griesinger
utgafs 1889 af \V. Preyer, hans Klei-nere schriften
und brieje utgåfvos 1893 af J. J. Weyrauch, som
därjämte bifogade en lefnad^tofk-ning öfver M. M:s öde
att möta häftigt motstånd och kompakt liknöjdhet, då
han sökte framföra sin sats, om hvars stora betydelse
han var lifligt öfver-
tygad, är en ganska vanlig företeelse - äfven
Col-dings och Helmholtz’ grundläggande arbeten i
fråga om värmets likvärdighet med arbete blefvo icke
antagna till tryckning i de tidskrifter, där de först
inlämnades. Att M. i ovanligt hög grad drabbades af
denna vidrighet, berodde utan tvifvel därpå, att han
hufvudsakligen gick ut från fysiologiska rön, och än
mer att han använde naturfilosofiska betraktelsesätt,
då han ville bevisa en fysisk sats. "Verkan är lika
med orsaken" och "ur intet framkommer intet" äro
hans hufvudprinciper. Äfven hans teologiska lärotid
har lämnat otvetydiga spår i hans skrifter. Af
denna anledning motsäger han Darwins lära om kampen
för tillvaron; icke strid, utan kärlek uppehåller
världen. M. erkännes nu vara ett bland de allra
främsta snillena inom naturvetenskapen.
Litt.: Utom Weyrauchs ofvannämnda lefnads-teckning se
Gross, "R. M. und Hermann v. Helmholtz. Eine kritische
studie" (1898), och S. Fried-länders monografi i
"Klassiker der naturwissen-schaften", I (1905).
R. T-dt. S. A-s.
Mayer [mVjer], Wilhelm, bömisk musiker, f. 1831 i
Prag, d. 1898 i Graz, blef 1856 juris doktor och
var ämbetsman, tills han 1861 egnade sig helt åt
musiken. Han ledde 1862-70 musikföreningen i Graz
och var lärare åt bl. a. Busoui, Kienzl, Heuberger
och Weingartner. M. komponerade 3 symfonier
m. fl. orkesterverk, konsertoperan Waldjräulein
(1876), körer, visor m. m., under pseudonymen
W. A. Rémy. E. F-t.
Mayerling [ma’j-j, by i Nedre Österrike, i
Wie-nerwald, vid Schönach. I ett jaktslott
här omkom kronprins Rudolf af Österrike 30
jan. 1889. Slottet är nu karmelitkloster.
J- F. N.
Mayerska formeln [ma’]-], astron. Se Mayer, J. T.
Mayfair [méYfåa’], stadsdel i London, hörande till
Westminster, ö. om Hyde park.
Mayfelder landtfåret [ma7]-] tillhör Tysklands
grofulliga landtraser och utmärkes för härdighet och
förnöjsamhet. Lämnar godt kött. H. F-
Mayflower [mei’flauə], eng., "majblomma", namn på
det fartyg, hvilket till Nya England i Nord-Amerika
öfverförde de förste engelske kolonister, som
stadigvarande bosatte sig där. Dessa kolonister,
"Pilgrimsfäderna" (the pilgrim fathers), voro
puritaner; på "Mayflower" afreste de till ett antal
af 100 eller 102 från Plymouth i England 6 sept. 1620
och landstego s. å. 11 dec. (g. st.), där nu Plymouth
i Massachusetts ligger. Minnet af landstigningen
firas numera årligen 22 dec. (Forefathers’ day),
och "pilgrimsfädernas" direkta afkomlingar ha
1894 för historiska studier om resan och koloniens
äldsta öden sammanslutit sig till sällskapet General
society of M. descendants. Jfr B. Mc Manus, "The
voyage of the M." (1897), A. Arnes, "The May-Flower
and her log" (1901), samt "The General society of
M." (s. å.). V. S-g.
Mayhew [méYhjö], Henry, engelsk skriftställare, f
1812 i London, d. 1887, uppsatte 1841 skämttidningen
"Punch" och skref en stor mängd teaterpjäser,
noveller, tidskriftsartiklar, böcker för ungdom
samt (i förening med två sina bröder) humoristiska
skrifter. Större uppseende väckte dock hans
arbete London labour and the London poor (1851;
ny uppl. 1866), byggdt på grundliga studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
