- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1395-1396

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medelhafsfeber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samfärdseln i andra banor. I nuvarande tid,
i synnerhet sedan Sueskanalen öppnats, har
sjöfarten på M. åter blifvit liflig, och en mängd
ångbåtslinjer korsa detsamma, mest i riktning från
v. och n. (Gibraltar, Marseille, Genua, Neapel,
Catania, Brindisi, Trieste m. m.) till Alexandria
och Sues. Litt.: Wilczek, "Das Mittelmeer" (1895),
Philippson, "Das Mittelmeergebiet" (1904), Fischer,
"Mittelmeerbilder" (2 bd, 1906, 1908), och Krümmel,
"Handbuch der ozeanographie" (2 bd, 1907, 1911).
J. F. N.

Medelhögtyska (betecknas Mhty.), det språk, som
talades af de tyska stammarna alemanner, baj-rare
och franker (med undantag af de nordligast
boende) från omkr. 1100 till omkr. 1500,
då de egendomligheter hunnit utveckla sig, som
känneteckna tyska språkets sista utvecklingsstadium,
nyhögtyskan. Den på medelhögtyska skrifna
litteraturen är särdeles omfattande och värdefull
(jfr Tyska litteraturen). Under den medelhögtyska
perioden fortlefde samma hufvuddia-lekter
som under den fornhögtyska (se d. o.), men de
söndrade sig ännu mera inbördes och klöfvo sig i
underdialekter. Tillräckliga skäl saknas för den
förr härskande meningen, att under medelhögtyska
litteraturens blomstringstid (slutet af 1100-talet
och förra hälften af 1200-talet) funnits ett från
dialekterna skildt gemensamt umgängesspråk. Men
å andra sidan utgör onekligen det medelhögtyska
litteraturspråket förstadiet till ett gemensamt
skriftspråk, som icke återger någon bestämd dialekt,
men närmast ansluter sig till den i Thiiringen. Att
skillnaderna mellan dialekterna framträda mindre
skarpt än i nyhögtyskan, beror visserligen därpå,
att de undanskymmas af handskrifternas onöjaktiga
beteckningssätt och att de voro mindre utvecklade,
men äfven därpå, att de medelhögtyske diktarna
afsiktligt undveko ord, former och rim af utprägladt
dialektisk karaktär, som kunde hindra deras alsters
spridning. Se Paul, "Gab es eine mittelhochdeutsche
schriftsprache?" (1872), Behaghel, "Schriftsprache
und mundart" (1896), Roethe, "Die reimvorreden
des Sachsen-spiegels" (1899), och Kraus, "Heinrich
v. Veldeke und die mittelhochdeutsche dichtersprache"
(1899). Medelhögtyskans skillnad från fornhögty-skan
(fnhty.) visar sig förnämligast i följande
punkter. Under fnhty. visar sig blott i-omljudet a
till e uttryckt i skriften, t. ex. fnhty. gast,
plur. gesti; mhty. gast, plur. geste; under
mhty. uttryckes i skrift äfven f-omljudet af
vokalerna ä, o, ö, u, u och diftongerna ou och uo,
t. ex. mhty. tåt, plur. tcete; fnhty. plur. tätt]
mhty. hus, plur. hiuser; fnhty. plur. husir. De
fornhögtyska vokalerna i mindre starkt betonade
stafvelser öfvergå i mhty. till e eller bortfalla,
t. ex. fnhty. neman, mhty. nemen; fnhty. spilöta,
mhty. spilte. Genom denna vokalförändring upphäfvas
många i fnhty. bestående olikheter i ordens
böjning. Sålunda utplånas till största delen i
mhty. den fornhögtyska skillnaden uti böjningen af
mask. och neutr. a-, t- och w-stammar. De fornhögtyska
mask., neutr. och fem. n-stam-marna sammanfalla till
sin böjning, och de senare sammanblandas ofta med
fem. o-stammar. Åtskillnaden emellan de tre svaga
konjugationernai fnhty. försvinner till största delen,
t. ex. fnhty. den(n)en} pret. denita - mhty. denen,
pret. denete; fnhty.

lobön, pret. loböta - mhty. loben, pret. lobete
. fnhty. lebén, pret. lebéta - mhty. leben,
pret. lébete. Under den fornhögtyska perioden ökades
ordskatten genom ett stort antal lån från latinet; men
under den medelhögtyska perioden var det de romanska
språken, som riktade språket med lånord, i synnerhet
sådana, som afse riddarväsendet. Omgestaltningen
af medelhögtyska till nyhögtyska åstadkommes
likaledes genom inträdet af nya ljudlagar och anses
fulifärdig, då dessa, uppkomna i någon dialekt, vunnit
utbredning öfver större delen af språkområdet. Af
dessa ljudlagar äro följande de viktigaste. Vissa
medelhögtyska korta vokaler förlängas i nyhty.,
och omvändt förkortas åtskilliga långa. De
medelhögtyska diftongerna ie, uo, ue sammandragas
till långt i (fortfarande oftast skrif-vet ie), u,
u, t. ex. mhty. lieb, nyhty. lieb; mhty. fluot,
nyhty. flut; mhty. guete, nyhty. gilte. De
medelhögtyska t, u och iu (= y) diftongeras i
nyhty. till ei, au, öu (au), t. ex. mhty. grifen,
nyhty. greifen: mhty. Ms, nyhty. haus-, mhty. hiuser,
nyhty. häuser. Medelhögtyska diftongerna ei, OM, öu
öfvergå i nyhty. till resp. ai (vanligen skrifvet
ei), au, eu (uttaladt oj). Månget obetonadt e i
mhty. är bortfallet i nyhty., t. ex. mhty. mensche,
nyhty. mensch. Medelhögtyskt z (troligen uttaladt
som engelskt th) öfvergår i nyhty. till s(s),
t. ex. mhty. haz, nyhty. hass; mhty. mezzen,
nyhty. messen. En förträfflig ledtråd till studiet
af medelhögtyskan utgör H. Pauls "Mittelhochdeutsche
grammatik" (7:e uppl. 1908); rikhaltiga samlingar
innehåller K. Weinholds "Mittelhochdeutsche grammatik"
(2:a uppl. 1882). B-e.

Medelindiska, språkv. Se Ariska språk.

Medeliranska, språkv. Se Ariska språk.

Medeliriska, språkv. Se Iriska språket, sp. 849.

Medelisländska, språkv. Se Isländska språket, sp. 974.

Medelkalori. Se E gen t Ii g t värme.

Medelkontraktet af Kalmar stift. Se Ölands
medelkontrakt.

Medelkontraktet af Visby stift omfattar följande
15 pastorat: Sanda med Västergarn och Mästerby;
Eskelhem med Tofta; Stenkumla med Västerhejde och
Träkumla; Vall med Hogrän; Atlingbo; Koma med Björke;
Dalhem med Gant-hem och Hälla; Hörsne med Bara (en
församling); Gothem med Norrlanda; östergarn med
Ardre och Gammelgarn; Kräklingbo med Angå och Åla;
Sjonhem ’med Viklau; Vänge med Buttle och Guld-rupe;
Hejde med Väte; Klinte med Fröjel. 103,798 har. 15,622
inv. (1911).

Medellagen (Medleste lagen). Se Land s-lag, sp. 1038.

Medellifslängden, statist. Se Dödlighet, sp. 1225-27.

Medellin [-deljirn]. 1. Småstad i spanska
prov. Badajoz, vid Guadiana. 1,625 inv. (1900). Fordom
romersk koloni, Metellinum, anlagd af konsuln
C. Metellus. F. Cortez’ födelseort. Vid M. segrade
fransmännen 28 mars 1809 under Victor öfver Cuesta. -
2. Hufvudstad i dep. Antioquia i sydamerikanska
republiken Colombia, vid Rio Porce, en biflod till
Cauca, Omkr. 50,000 inv. Universitet, bergsskola,
myntverk. M. är nu den viktigaste handelsstaden i
nordvästra Colombia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:20 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free