Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medelsoldygn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på samma gång som den första medelsolen. Den andra
medelsolen, den i allmänhet med uttrycket medelsol
åsyftade, bestämmer direkt den vanliga (likformiga)
"medelsoltiden", som (där ej för ett visst land en
gemensam borgerlig tid är antagen) äfven är den för
det borgerliga lifvet använda tiden. Se Soltid.
E. J. (B–d.)
Medelsoldygn, astron. Se Tid.
Medelsolmiddag, astron. Se Middag.
Medelsoltid (Medeltid), astron. Se Soltid.
Medelspänning, elektrot. Se Högspänning,
sp. 234. Om medelspänningsanläggningar se Elektriska anläggningar, sp. 233.
Medelstad (Medelsta). 1. Härad i Blekinge län,
utgör Medelstads härads domsaga och en del af Blekinge
östra fögderi samt omfattar socknarna Fridlefstad,
Sillhöfda, Nättraby, Hasslö, Aspö, Listerby,
Förkärla, Hjortsberga, Edestad, Tving, Eringsboda,
Ronneby landsförsamling, Backaryd. 101,046 har. 33,501
inv. (1911). – 2. Kontrakt i Lunds stift, omfattar
de 7 pastoraten Ronneby, Backaryd, Hjortsberga med
Edestad, Tving med Eringsboda, Nättraby med Aspö
och Hasslö, Listerby med Förkärla, Fridlefstad med
Sillhöfda och Rödeby. 114,534 har. 41,033 inv. (1911).
<b>Medelstånd</b< är den numera gängse beteckningen för
den del af folket, som har sin mer eller mindre
själfständiga verksamhet inom handtverkets, den
mindre industriens och småhandelns samt öfver
hufvud taget inom det mindre näringslifvets
områden. Man har härvid upptagit den benämning,
som sedan länge begagnats i vissa germanska länder
(ty. mittelstand, holl. middenstand) hellre än
att efterfölja den i andra använda beteckningen
medelklass (fr. classes moyennes, eng. middle
classes). Det gäller nämligen här icke att återinföra
en klassbeteckning, utan fastmer att ange en kategori
af näringsidkare och i näringarnas tjänst varande
personer. Till medelståndet räknas i vissa länder
en del af den landtbrukande befolkningen. Under
det senaste årtiondet har i de flesta kulturländer
en koncentration af vissa sociala och ekonomiska
intressen hos medelståndet gjort sig gällande,
på samma gång som man inom intresserade kretsar
utvecklat en verksamhet, som förmått regeringar
och parlament att vidtaga åtgärder till främjande
af nämnda intressen. Denna medelståndsrörelse har
i flera länder blifvit populär, bl. a. därför, att
den omfattar äfven sådana kulturella spörsmål, för
hvilkas lösning statsmakterna i allmänhet visat stor
redobogenhet. I stort sedt kan den f. n. anses omfatta
det industri- och handelsidkande medelståndet,
eller m. a. o. handtverk och småhandel, och har
kombinationen desto förr kunnat vara på sin plats,
som dessa förvärfsgrenar ha åtskilliga gemensamma
intressen. Det hufvudsyfte, som det här närmast
gäller att verka för, eller den medelståndspolitik,
som det gäller att arbeta på, omfattar statsåtgärder
till stödjande af medelståndets sociala, kulturella
och ekonomiska utveckling. Man har vid val af medel
för främjandet af en god medelståndspolitik att beakta
nödvändigheten däraf, att den enskilde individen blir
på ett tillfyllestgörande sätt utrustad i kampen
för tillvaron. Till denna utrustning höra framför
allt facklig utbildning och tillgång på tekniska
hjälpmedel, men nödvändig är också den ekonomiska
bärkraften, d. v. s. krediten. På dessa områden
är det, som den moderna medelståndsrörelsen
söker verka och äfven intressera vederbörande
statsmakter. Medelståndspolitiken är faktiskt en del
af det stora socialpolitiska problemet, ity att den
omfattar åtgärder att förhjälpa de i näringslifvet
svagare att höja sig i utbildning, yrkesutveckling och
social ställning. Medelståndsrörelsen har sedan 1905
blifvit internationell i det afseendet, att nämnda år
hölls den första internationella medelståndskongressen
(i Liége; sedermera ha sådana hållits i Wien 1908 och
i München 1911, där Sverige varit representeradt). Vid
dessa kongresser ha förekommit till behandling
sådana stora, allmänna frågor, som varit egnade
att gagna de olika ländernas medelstånd, såsom
lagstiftningsärenden samt åtgärder till höjande af
medelståndets sociala ställning, till vinnande af
framstående yrkesutbildning, till underlättande af
medelståndets kredit- och låneväsen m. m. Kongresserna
ha icke på något sätt sysslat med politiska frågor,
och man har vid dem icke fattat formliga beslut,
som kunde anses bindande, utan fastmer inskränkt
sig till belysande föredrag och diskussioner,
af hvilka kunnat framgå de för hvarje land mest
ändamålsenliga åtgärderna till medelståndsintressenas
främjande. Kongresserna ha anordnats af det i
Bruxelles befintliga Institut international pour
l’étude du probléme des classes moyennes, vanligen
kalladt Internationella medelståndsinstitutet,
som vunnit en rätt afsevärd omfattning och erhållit
understöd från många länder, bland andra Sverige. Den
medelståndsrörelse, som f. n. eger rum i Sverige,
får anses utöfvas af de båda institutionerna Sveriges
handtverksorganisation (se Handtverksorganisation)
och Sveriges minuthandlares riksförbund.
Om man söker draga ut det viktigaste af de från
medelståndsrörelsen hittills vunna resultaten, kan man
säga, att det här gäller följande grundprinciper: 1:o
att det är en statsuppgift att främja medelståndets
utveckling ej endast genom administrativa och
ekonomiska åtgärder, utan äfven genom lagstiftningen,
2:o att det är en betydelsefull kulturfråga, att
medelståndet höjes i socialt och tekniskt hänseende
genom bl. a. statens medverkan till en förbättrad
utbildning såväl i elementära och teoretiska som
äfven i praktiska och rent fackliga kunskaper.
Betydelsen för nationens ekonomi af
medelståndets arbete torde kunna sammanfattas
sålunda. Storindustrien har i flera afseenden
stort gagn däraf, att inom den mindre industrien
arbetsskickligheten, lärlings- och gesällutbildningen
främjas, då åtskilliga fabriker arbeta just inom
vissa handtverksyrken och sålunda ofta erhålla
arbetare, som blifvit utbildade inom handtverken,
deras yrkesskolor och fackkurser samt medelst
studiestipendier. Storhandeln har nytta af ökad
utbildning inom småhandeln, då den förras personal
i stor utsträckning tages från det handelsidkande
medelståndet. Den industriella och merkantila
utvecklingen främjas därigenom, att åt ifrågavarande
medelstånd genom ökad utbildning i yrkena, högre
allmänbildning och en mera framträdande social
ställning beredes tillfälle att med större framgång
verka till höjande af det allmänna välståndet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
