Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medicin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1433
Medicina forensis-Medicinalfond
1434
förnämste möderne målsman i K. Rokitansky (d. 1878),
den fysikaliska diagnostiken bearbetades af J. Skoda
(d. 1881), hudsjukdomarna af H e-b r a, de invärtes
sjukdomarna af O p p o l z e r, anatomien af
J. H y r 11, fysiologien af E. W. B r ii c k e,
farmakologien af S c h r o f f, kirurgien först
af S c h u h, sedermera af T h. B i 11 r o t h och
syfilidologien af Sigmund. Under en lång följd af
år lockade denna skola ett stort antal lärjungar
från alla länder, och ingen främmande skola har
öfvat sådan dragningskraft på svenska läkare under
1800-talets mellersta årtionden. Skolans riktning,
som fick namnet "fysiologisk medicin", utbreddes
öfver alla länder genom ifriga anhängare. Bland
de främste såsom lärare och skriftställare
var K. A. W u n d e r l i c h, ehuru i viss mån
själfständig. Han inlade särskildt stor förtjänst
om noggranna temperaturundersökningar i febrar och
andra sjukdomar. I Wienskolans riktning arbetade äfven
J. Hen le (d. 1885), Ludwig Traube (d. 1876), Herm ann
L e ber t (d. 1878), R. A. von Kölliker (d. 1905),
R. Virchow (d. 1902) m. fl. Under inflytande af den
s. k. fysiologiska skolan utvecklades företrädesvis
diagnostiken och den patologiska anatomien,
under det att terapien däremot i viss mån fick
stå tillbaka. Man riktade sin uppmärksamhet mera
på profylaxen, hygienen och dietetiken än på den
speciella terapien. Genom Pasteurs och K o c h
s arbeten inom bakterio-logien (se d. o.) erhöll
medicinen ett uppsving som aldrig tillförene. Ledd
af Pasteurs upptäckter ang. jäsningen, införde
Lister den antiseptiska sårbe-liandlingen (se
A n t i s e p t i k), som sedermera åstadkommit
en fullständig omhvälfning inom kirurgien. Med
kännedomen om bakterierna som sjukdomsalstrare var
grunden lagd för ett målmedvetet bekämpande af de
smittsamma sjukdomarnas spridning inom samhället
(se Desinfektion, Epidemi och Isolering). Benrings
upptäckt af serumterapien mot difteri öppnade nya
utsikter för den invärtes medicinen att bekämpa
dessa sjukdomar hos individen. Kännedomen om den
inre sekretionen (se d. o.) och om ämnesomsättningen
(se d. o.) har vidgat möjligheterna att med framgång
behandla en mängd kroniska sjukdomar. Upptäckten
af Röntgenstrålarna samt af radium har på sista
tiden gett upphof till en särskild gren af
medicinen, radiologien (se d. o.). Man hör ofta
det uttalandet, att utvecklingen under 1800-talet
gjort slut på de medicinska systemen. Detta innebär
emellertid icke, att man definitivt uppgifvit
sträfvandet efter en enhetlig uppfattning af
sjukdomsföreteelserna. Skillnaden mot förr är den,
att vår kännedom om dessa företeelser är mycket
mera rikhaltig och att man vid teoretiserandet
på ett helt annat sätt än förr tar hänsyn till de
faktiska iakttagelserna. Linné var på sin tid en
framstående läkare, och han behärskade tvifvelsutan
sin tids medicinska vetande. Han har uppställt ett
medicinskt system, typiskt för sin tid, men som på
oss gör samma intryck som ett fullkomligt främmande
språk. Han var en utmärkt iakttagare och har meddelat
rön, som uppenbarligen hos honom väckt tanken på hvad
vi kalla mikroorganismer som sjukdomsorsak. Det är
betecknande, att dessa iakttagelser ej finna någon
plats i hans medicinska sy-
stem. Uppfattningen af sjukdomarnas natur har
väsentligen varit beroende af den härskande
uppfattningen i fråga om lifsföreteelserna (se
Lif). Vid början af 1800-talet antog man som
förklaring till dessa företeelser en särskild
lifskraft (se d. o.) af mer eller mindre
mystisk natur. Denna uppfattning fick under
1800-talet småningom vika, och man lärde sig att
i lifsföreteelserna såväl som i sjukdomarna ej se
något annat än vanliga naturprocesser af kemisk eller
fysikalisk natur. Visserligen hade representanterna
för de gamla iatrokemiska och iatromekaniska systemen
försökt tillämpa ett liknande åskådningssätt. Men
dels befunno sig ännu fysiken och kemien på ett
mycket outveckladt stadium, dels saknade man
en anknytningspunkt, där man kunde så att säga
anbringa de fysikaliska och kemiska processerna i
den lefvande organismen. En sådan anknytningspunkt
erhöll man först genom Schwanns upptäckt af cellen (se
d. o.) 1838. Cell-läran har i biologien spelat samma
roll som läran om häfstången i mekaniken. Cellen är
det element, med hvilket biologen opererar. Cell-läran
infördes på 1850-talet af Virchow i patologien. Cellen
blef sätet för sjukdomsprocesserna, och mikroskopet
blef det hufvudsakliga hjälpmedlet att analysera
dessa processer (se C e 11 u l a r p a t o l
o g i). Betraktelsesättet blef hufvudsakligen
anatomiskt: den kliniska sjukdomsbilden kombinerades
med organens utseende vid obduktionsbordet och under
mikroskopet. Genom den fysiologiska kemiens utveckling
och särskildt genom kännedomen om den intermediära
ämnesomsättningen har detta betraktelsesätt
väsentligen vidgats. Den möderne invärtes-läkaren
kombinerar den kliniska sjukdomsbilden jämväl med
föreställningen om vissa kemiska processer i kroppens
väfnader. På vissa områden har äfven den moderna
fysikaliska kemiens lära om reaktionshastighet och
kemisk jämvikt funnit anknytning. Särskildt må i
detta afseende anföras Arrhenius’ och Madsens arbeten
i serumterapi. Litt.: J. J. Petersen, "Hovedmomenter
i den me-dicinske Isegekunsts historiske udvikling"
(1876).
F. B.* J. E. J-n.
Medicina fore’nsis, M. l e gä l is, lat. Se
Rättsmedicin.
Medicinalfond l. Medicinalstat kallas det statsanslag,
hvaröfver Medicinalstyrelsen förfogar för sina många
olikartade utgifter. Ursprunget till medicinalfonden
kan härledas från det privilegium, som 1752 beviljades
Collegium medicum att införskrifva och försälja
utländska mineralvatten för att af den sålunda
bildade fonden kunna ersätta provinsialläkarnas
tjänsteresor, "kringsprida skrifter om härskande
sjukdomars förekommande och hämmande" samt befrämja
"allehanda nyttiga medicinska inrättningar"
m. m. Denna s. k. mineralvattenfond ersattes redan
1756 af ett fast anslag på 15,000 dal. smt årligen
under namn af "medicinalfond", ehuru utbetalningen
af medicinalfondens hela belopp icke kom till stånd
förr än 1764. En verklig stat för medicinalverkets
inkomster och utgifter fastställdes emellertid först
genom k. br. 21 juli 1773. Medicinalstaten var till
en början ytterst obetydlig och inflöt äfven mycket
oregelbundet. Småningom har den dock vuxit ut och
utgör nu en högst betydande post i statsverkets
utgifter. 1911 uppgingo sålunda de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
