Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbakasyftande) handling. I många verb är
betydelsen icke direkt reflexiv, så att subjektet
tillika är sitt eget objekt, utan innebär blott,
att subjektet företager handlingen i sitt intresse,
på något sig tillhörigt föremål eller med egna
medel. Stundom är äfven den reflexiva betydelsen
h. o. h. fördunklad, så att de mediala formerna
göra tjänst som aktiva. Namnet medium betecknar de
ifrågavarande formerna som utgörande en mellanlänk
mellan aktivum och passivum, och i grammatikan
upptages det vid sidan af dessa som ett tredje "genus
verbi". De mediala formerna tenderade i regel antingen
till aktiv (neutral) eller till passiv betydelse;
i förra fallet sammanfattas de under namnet medialt
deponens, i senare fallet framgår därur den passiva
kategorien. Detta är fallet särskildt i grekiskan,
där den mediala formen gemenligen äfven brukas i
passiv betydelse; dock ha aoristus och futurum skilda
tempusstammar för medium och passivum (yngre). I
sanskrit och iranska språk kan medium ha äfven passiv
betydelse, ehuruväl denna också framställes genom
andra bildningssätt (se Passiv). Det ursprungliga
indoeuropeiska mediet finnes i gotiskan kvar
blott i några former af indik. och optat. presens
(mediopassivum) med passiv betydelse. Det latinska
passivet är en nybildning (dock ej, som man länge
antog, uppkommen genom suffigering af reflex.
pron. se, utan förmodligen på grundval af mediala
och andra till genus indifferenta former). I latinet
finnes ingen särskild medial form. Däremot är det
ganska vanligt, att passiva former användas äfven i
reflexiv betydelse, ur hvilken stundom utvecklar sig
en rent intransitiv. Så t. ex. betyder lat. fallor
icke blott "jag bedrages", utan äfven "jag bedrager
mig" och "jag tager fel". Samma nybildning, som
latinet har, företer äfven forniriskan (jfr härom i
synnerhet Windisch, "Über die verbalformen mit dem
charakter r im arischen, italischen und keltischen",
i "Abhandlungen der sächsischen gesellschaft
der wissenschaften", X, 1887, samt Zimmer, "Über
das italokeltische passivum und deponens" i Kuhns
"Zeitschrift für vergleichende sprachforschung", XXX,
1890). De slaviska, baltiska och nordiska språken
ha i st. f. det ursprungliga mediet nybildningar,
i hvilka 3:e pers. reflexivpron. fogats till
den aktiva formen. I slaviska är det utan vidare
ack. se (se, sja), som fogas till alla personer
(liksom det öfver hufvud tjänstgör som reflex. för
alla personer), antingen med dessa sammanskrifvet
(som i ryskan) eller, vanligen, som särskildt ord,
t. ex. czyta sie, läses, ?odzi sie, det passar. I
lit. tillfogas s (eller si) vid enkla verb i slutet,
vid sammansatta emellan partikeln och verbet,
t. ex. sukas, han vänder sig, men ap-si-suka eller
t. o. m. ap-si-suka-s. I de skandinaviska språken
finnas på sin höjd i allra äldsta tid enstaka spår af
det ursprungliga indoeuropeiska mediet, såsom fnisl.
heiti "jag heter" (eg. "jag kallar mig, kallas") till
akt. heit "jag kallar". I historisk tid har uppstått
ett nytt medio-passivum på -sk, -st, -s, vårt
vanliga s. k. passivum. Det innehåller otvifvelaktigt
pron. sik, sig (i 1:a pers. tidigare mik, mig). De
semitiska språken ha i medial betydelse reflexiva
former, bildade genom prefix; de hamitiska språken
bilda med prefix eller suffix äfvenså en reflexivform,
som i flera språk tjänstgör som passiv. Jfr bl. a.
Noreen, "Vårt språk".
2. Fys., det ämne, som är nödvändigt för en
rörelses fortplantning. Så är etern (se d. o.) det
medium, hvari ljusvågorna fortskrida, under det
att luften i allmänhet är det medium, som måste vara
för handen vid ljudvågornas spridning.
3. Mat. Se Medelvärde.
4. Se Spiritism.
1. A. M. A. Lll. (K. F. J.) 2. D. S-t.
Medium ævum (genit. medii ævi), lat., medeltiden.
Medium tenuere beati, lat., de lycklige ha hållit
medelvägen. Jfr Medio tutissimus ibis.
Medius (fem. -ia, neutr. -ium), lat., i midten
befintlig, midt-, medel-. Om ordet användt i fråga om
konsonant se Mediæ (och Konsonant) och om verbets
genus se Medium. Jfr In medias res och In medio.
Medjerda l. Medscherda (lat. Bagrades),
en 365 km. lång flod i Nord-Afrika,
rinner upp i dep. Constantine (Algeriet),
flyter genom norra Tunisien och faller
ut i Tunisviken nära Porto Farina.
J. F. N.
Medjidia, stad i det nu rumänska Dobrudscha, ligger
vid järnvägen emellan Czernavoda vid Donau och
Constanza (Kystendsje) vid Svarta hafvet samt anlades
1855 under Krimkriget, samtidigt med järnvägen,
af tatarer från Syd-Ryssland. Vid utbrottet af
det rysk-turkiska kriget 1877 lämnade tatarerna i
tusental staden, så att folkmängdssiffran nedgick
från 22,000 till 10,000 och är f. n. omkr. 4,000.
(J. F. N.)
Medjidije l. Medschidije, turkiskt silfvermynt, = 20
piaster i silfver l. ung. 3,20 kronor. Äfven halfva
medjidije präglas. "Guldmedjidije" är en stundom
brukad benämning på līra 1. 100-piastern i guld. Se
vidare Turkiet (Mynt).
Medjidije-orden, turkisk orden. Se Ordnar.
Medjlis l. Medschlis (arab. o. turk.), eg. sittning;
råd, kollegium, domstol; rådsförsamling.
Medlare. 1. (Fr. médiateur) Folkr. Se
Mediation. – 2. (Grek. mesites) Teol., kallas Kristus
såsom den, som å ena sidan gentemot människorna
framträder som Guds representant och utför hans
sak, å andra sidan inför Gud åtager sig och utför
människornas sak. I N. T. förekommer detta begrepp,
i dess tillämpning på Kristus, först sent och sparsamt
(1 Tim. 2: 5; Hebr. 8: 6; 9: 15; 12: 24). Huru värdefulla
tankar det än innesluter, är det dock svårligen
egnadt att vara själfva det centrala begreppet för
klargörandet af Kristi betydelse. Bildadt i anslutning
till det gammaltestamentliga prästadömets idé, kan
det, fast urspr. bl. a. afsedt just att inskärpa
obehöfligheten af alla andra medlare, lätt ge uppslag
till liknande tankegångar, såsom ock katolicismen
med sin lära om å ena sidan prästerskapets, å andra
sidan jungfru Marias och helgonens medlarställning
visar. 2. E. Bg.
med. lat., ofta använd förkortning för medeltidslatin
(jfr mlat.).
Medleste lagen (Den mellersta lagen). Se Landslag,
sp. 1038.
Medling. 1. Folkr. Se Mediation. – 2. Se Förliknings-
och skiljenämnder.
Medljud. Se Konsonant.
Medlutande vattenfall. Se Hydrogeologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
