Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meerane ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14öl
Meerane-Meester
1462
tala bagaren genom att till honom lämna ett par
af dessa mannens taflor, som i våra dagar betalas
med 100,000-tals kr. Utan att för konsthistorien
vara fullkomligt obekant, intog M. i densamma en
så blygsam plats, att han nämndes endast i mycket
utförliga arbeten, ända till dess att i midten af
1800-talet den under pseudonymen W. Biirger kände,
entusiastiske kritikern Théophile Thore gjorde till
sin lifsuppgift att tillkämpa M. hans hedersplats i
målarkonstens häfder, en "ehren-rettung", som slog så
väl ut, att M. i våra dagar allmänt tillerkännes en
plats i andra ledet, närmast efter Rembrandt. Hans
vanligen små taflor, med de enklaste motiv, husliga
scener i småborgerliga interiörer, men genomandade af
en hemmets poesi, som få tolkat med samma känsla som
han, räknas nu med rätta till det holländska måleriets
ädlaste smycken. Af hans nu bevarade 38 målningar
återge två stadsbilder, nämligen hans berömda
Utsikt öfver Delft (i Haags museum), med öfverlägsen
ljusbehandling, mjukhet och bredd i föredraget, och
hans stämningsfulla Gatuparti från Delft (i Sixska
galleriet i Amsterdam). Hans genrebild Hos kopplerskan
(dat. 1656), med en fullkomligt rembrandtsk glöd i
färgen, återger, i likhet med ett par Flickhufvud
(i Steengrachtska samlingen i Haag och i hertigliga
Arenbergska i Bruxelles), undantagsvis figurerna i
naturlig storlek. Eljest äro hans taflor af mindre
mått, vanligen framställande figurerna i blott half
figur. Till de berömdaste af dessa hans odödliga
skapelser höra Flickan med vinglaset (3 personer, i
Braunschweigs museum), Kökspiga, som häller upp mjölk
(i Sixska samlingen i Amsterdam), Spetsknypplerskan
(i Louvre), Artisten i sin ateljé, målande en till
Farna utklädd modell (i grefve Czernins samling i
Soldaten och den skrattande flickan, oljemålning af
Joh. Vermeer van Delft.
Wien), Brefskrijverskan (i f. d. Beitska samlingen i
London), Dam, som läser ett bref (i Dresdens museum),
Damen med pärlhalsbandet (i Berlins mu-
seum), andra målningar att förtiga. M. rör sig
på ett helt obetydligt område. Om man undantar
hans ofvannämnda stadsbilder, återger han i sina
taflor i regel blott en eller två, sällan flera
personer, i ungefär ett och samma rum, med nästan
alltid samma möbler, samma smyrnaduk på bordet,
samma stol med snidade lejonhufvud, samma karta
på väggen, o. s. v. (jfr fig.). Han förstår ej
heller att komponera sina små målningar med en Ter
Borchs eller Metsus skicklighet, men hans färger
äro något för honom alldeles personligt, som ingen
lyckats efterhärma. I alla hans figurmålningar
ingå citrongult och blått som viktiga, hvarandra
motsatta ingredienser, men dessutom rödt, hvitt
och svart i olika valörer, det hela bildande en
färgharmoni af underbar lyskraft. Men huru han med
sina enkla hjälpmedel lyckats ernå så underbart
stora, koloristiska resultat, det har man trots de
grundligaste undersökningar icke lyckats utröna. Man
har gissat, att han, liksom Rembrandt, Rubens och
många andra stora mästare, målat på en särskildt
preparerad grund, men hvari denna bestått och huru
han i sin afskildhet förmått uppfinna en så rent
personlig teknik, det kan man ej förklara. Han är
och förblir i detta hänseende en gåta. - Intet
af M:s porträtt i egentlig mening har gått till
eftervärlden, men sannolikt är, att den i flera af
hans målningar återkommande unge man, hvars hufvud
återges i medaljongen å sp. 1461, bär hans drag. Se
W. Biirger i "Gazette des beaux-arts" (1866) och
G. Vanzype, "Vermeer van Delft" (1908). En utsökt
serie reproduktioner i fotogravyr efter M:s taflor
utgafs 1907-08 under redaktion af C. Hofstede de
Groot. l-5. O. G-g.
Meerane [meränej, fabriksstad i västra Sachsen,
kretsen Chemnitz, vid järnvägen Chemnitz-Gera. 25,470
inv. (1910). Tillverkning af ylle- och half-ylletyger
samt stora färgerier, maskin-, armatur-, kartong-,
läder- o. a. industri. Realskola med pro-gymnasium
samt väf- och handelsskolor. (J. F. JN.)
Meert [mért], P e e t e r, flamsk porträttmålare,
f. omkr. 1619 i Bruxelles, d. 1669, var verksam i
Bruxelles, i hvars målargille han 1640 inskrefs som
mästare, och en på sin tid mycket ansedd konstnär,
hvars flesta arbeten nu emellertid torde gå under
A. van Dycks berömdare namn. Af hans fåtaliga verk har
man nyligen frånkänt honom den honom förut tillskrifna
porträttgruppen "Skeppsredare med sin hustru"
i Berlins museum, hvilken målning nu anses vara af
holländsk artist. Som autentiska verk af M. betraktas
ett mycket godt Mansporträtt i Berlins museum, de
fyra på knä liggande Föreståndarna för fiskargiHet
i Bruxelles’ museum och en porträttgrupp, Åkta par,
för hvilket en tjänare visar skjutet villebråd,
i en privatsamling i Bruxelles. M. målade äfven
s. k. konversationsstycken, erinrande om holländaren
Pieter Göddes, såsom framgår af ett gammalt stick.
O. G-g.
Meerträubel [mértröjbel], bot. Se E p h e d r a,
Meerut [infröt]. Se M i r a t.
Meester [mestér], Eliza Johan de, holländsk
författare, f. 1860 i Harderwijk, redigerade 1903-06
"De nieuwe gids" och är sedan 19^7 redaktör för
"De Gids". M. har författat måttfullt realistiska
romaner och berättelser: tien huwelijk (1890), Zeven
vertellingen (1900), Deemoed (1901),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
