Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 1487-1488 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meijerfeldts klippa ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fabriksmärken å meisserporslin.

så kalladt efter det gamla Afraklostret, som skall ha
grundlagts af biskop Dietrich (1024–39). Det upphäfdes
af kurfurst Morits 1543 och förvandlades till en
"fursteskola", en af de mest berömda skolorna i
Tyskland (den inflyttade 1879 i en ny byggnad). Främst
bland M:s industriella anläggningar står den i
Triebischdalen utanför staden belägna porslinsfabriken
("meissenporslin", "sachsiskt porslin"),
den äldsta i Europa. Den
grundlades 1710 af J. Fr. Böttger (se denne) och
sysselsätter omkr. 600 arbetare samt lämnar ett i hela
världen berömdt fabrikat (se vidstående fabriksmärken
samt fig. 13 o. 14 å färgpl. till art. Keramik. Enligt
somliga forskare var grefve Ehrenfried Walter von
Tschirnhaus, d. 1708, den egentlige uppfinnaren af
meissenporslinet.) Dessutom finnas chamottefabriker
(af hvilka två i förening med porslinsfabrikation)
med omkr. 2,400 arb., jutespinneri och -väfveri (1,300
arb.), tillverkning af maskiner (bl. a. symaskiner),
bleckkärl, stubintråd m. m. Mycket vin och frukt
odlas i stadens grannskap. M. anlades af konung
Henrik I 928 som ett bålverk mot venderna samt
blef markgrefvarnas residens och biskopssäte 961. –
2. Fordom tyskt markgrefskap, upprättadt 965 till
skydd mot sorberna, gränsade i s. till Böhmen och
sträckte sig urspr. i ö. till Queiss, i n. till
Schwarze Elster, i v. öfver Mulde och motsvarar nu
en del af konungariket Sachsen. Det omfattade äfven
Oberlausitz och gafs omkr. 1130 i förläning åt
Konrad, grefve af Wettin. En af hans efterkommande,
Henrik den upplyste, ärfde 1247 landtgrefskapet
Thüringen. Fredrik den stridbare af M. blef 1423
kurfurste af Sachsen. Vid de sachsiska ländernas
delning 1485 tillföll M. den albertinska linjen,
som 1547 erhöll äfven Kursachsen. 1–2. (J. F. N.)

Meissen [majsen], H. v o n. Se H e i n r i c h,
tyska medeltidsskalder 6.

Meissenheim [ma^senhajm]. 1. Hans M., d. omkr. 1515,
köpman sannolikt från staden M. i Rhenprovinsen,
var 1499-1502 rådman och 1503 -11 borgmästare i
Köpenhamn. Redan 1487 var han nära förbunden med
konung Hans samt hyste och uppfostrade en kort tid
dennes son Kristian (senare Kristian II). Hans äldre
son var Ambrosius Bogbinder (se d. o.). - 2. Hans
M. 1. Hans Bogbinder, den föregåendes yngre son,
var magister och användes af Kristian II under hans
landsflykt i flera beskickningar samt följde honom
1531 på tåget till Norge. De hemliga underhandlingarna
mellan lybeckarna och grefve Kristofer af Oldenburg
1534 fördes genom hans förmedling; han uträttade
senare flera uppdrag åt denne. Efter Köpenhamns
intagande 1536 slöt han sig till Kristians måg,
pfalzgrefven Fredrik II, och sändes 1543 till Sverige
för att understödja Nils Dackes uppror. 1550 återkom
han till Danmark, men sändes 1552 till Ryssland för
att leda tryckningen af ryska bibelöfversättnin-gen,
som 1564 utkom under hans namn. Ungefär samtidigt
dog han. l-2. E. Ebg.

Meissenporslin [marjs-]. Se Böttger, J. Fr.,

pl. till art. Keramik (jg. 13 o. 14) och Meissen l.

Meissner [me’js-]. 1. August Herman Ernst
Bernhard M., musiker, f. 6 mars 1833 i Grabow,
Mecklenburg-Schwerin, d. 13 sept. 1903 i Stockholm,
studerade för Griitzmacher och Kummer m. fl., fick
anställningar som vio-loncellist i Königsberg,
Göteborg, London, Helsingfors (där han blef
kapellmästare vid Svenska teatern 1863) och

1868 vid italienska operasällskapet i
Stockholm samt blef där

1869 kapellmästare i Berns salong. Som anförare
för gratiskonser-terna där inlade M. stora
förtjänster och ännu mera genom de

af honom 1872-78 anordnade populära
sym-fonimatinéerna, å hvilka han i Stockholm
introducerade åtskilligt af klassiska och moderna
orkesterkompositioner. Som violoncellspelare
uppträdde han flerstädes både solo och i samspel
med de förnämste virtuoser. M. komponerade
orkester-potpurrier m. m. Han blef 1875 led. af
Mus. akad.

2. Karl Hjalmar M., den föregåendes son, musiker, f. l
mars 1865 i Helsingfors, studerade vid konservatoriet
i Stockholm 1876-80 och för T. Ritter i Paris,
uppträdde i ynglingaåren med framgång som pianist,
var ett år kapellmästare i Kristiania, två år vid
Nya teatern i Stockholm, fem år vid Svenska teatern
i Helsingfors och är sedan 1889 musikdirektör vid
Kalmar regemente. Han var 1898-1904 kapellmästare vid
Vasa-teatern i Stockholm, därefter vid östermalms-och
från 1906 vid Oskarsteatern, 1908-10 vid K. operan
(då A. Ranft innehade denna) och återgick sedan
till Oskarsteatern. M. har komponerat pianostycken,
militärmusik m. m. - Han är sedan 1899 gift med
operettskådespelerskan Emma Olivia Ekström, f. 30
okt. 1866 i Karlstad, först gift (1894-97) med
direktören R. Berg. Hon beträdde scenen i barnaåren,
studerade vid k. teaterns elevskola och konservatoriet
samt för Signe Hebbe och Arlberg, var 1886-89
anställd vid Fröbergska sällskapet och Södra teatern,
men har förnämligast vid Vasateatern (1889-95,
1898- 1904) och Oskarsteatern vunnit allmänhetens
ynnest genom det glädtiga och graciösa sätt, hvarpå
hon utfört hufvudroller i de moderna operetterna,
bl. a. Lili, Bettina i "Rosenkind", Niniche, Ywm-Ywm
i "Mikadon", Den glada änkan, Juliette i "Grefven
af Luxemburg" och Daisy i "Dollarprinsessan".
1. A. L.* 2. E. F-t.

Meissner [ma;js-]. 1. August Gottlieb M.,
tysk skriftställare, f. 1753 i Bautzen, d. 1807
som konsistorialråd i Fulda. Ur hans penna flöto
efterbildningar af Wielands frivola "grekiska" romaner
samt en mängd annan förströelselitteratur. Här må
nämnas Skizzen (14 bd, 1778-96) samt romanerna
Alcibiades (1781-88) och Bianca Ca-pello
(1785). M:s "Sämmtliche werke" utgåfvos 1813-14,
i 36 bd. Åtskilliga af hans berättelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>