Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mekanik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1501
Mekanik
1502
kropparna samt emellan dessa inbördes, utan jämväl
emellan himlakropparna, förenade han astronomien
med mekaniken. Därigenom öppnades ett vidsträckt
fält för mekanikens tillämpning, och många
viktiga och intresseväckande problem funno på det
sättet sin lösning. Men icke mindre gagnade han
mekaniken genom uppfinningen af differential- och
integralräkningen, hvarvid han visserligen delar äran
med Leibniz. Mekaniken erhöll ock under 1700-talet
storartad utveckling genom en rad af framstående
vetenskapsmän, bland hvilka flera medlemmar af
familjen Bernoulli, Euler, d’Alembert, Lagrange och
Laplace särskildt må nämnas. Det var i synnerhet
den allmänna attraktionens teori med hänsyn till
himlakropparnas rörelse, som tog uppmärksamheten
i anspråk. Mekaniken förde ock där till de mest
glänsande upptäckter. Men jämväl de allmänna mekaniska
lagarna fingo rikliga tillägg. Jean Bernoulli
(f. 1667, d. 1748) samt Lagrange (f. 1736, d. 1813)
utvecklade läran om de virtuella förflyttningarnas
princip, hvartill redan Galilei gett antydan. d’A
l e m b e r t (f. 1717, d. 1783) framställde den
efter honom benämnda satsen i dynamiken, på grund
af hvilken hvarje dynamiskt problem kan behandlas
som ett jämviktsproblem. Det må emellertid anmärkas,
att den jämvikt, om hvilken här är fråga, är endast
fingerad’, den tankes nämligen åstadkommen därigenom,
att utöfver de krafter, som verkligen äro anbringade
på hvarje i undersökningen ingående masselement,
en fingerad kraft tankes tillfogad, lika stor
med och rakt motsatt elementets effektivkraft (se
Rörelse). d’Alemberts ifrågavarande sats är i följd
häraf endast en obehöflig om-
skrifning af dynamikens fundamentala accelerationslag
och ger i följd af sammanblandningen af reella och
fingerade krafter ofta anledning till missförstånd,
i det att de nämnda fingerade krafterna bli betraktade
som reella och verkligen anbringade på masselementen,
ehuru de icke finnas därstädes. d’Alembert jämte
D. Bernoulli (f. 1700, d. 1782) upptäckte relationen
emellan den lefvande kraften (rörelseenergien 1. den
kinetiska energien) och det mekaniska arbetet, hvilken
sedan blifvit af så utomordentlig betydelse ej blott
för mekaniken, utan för hela naturläran. - Äfven under
det senast förflutna årh. har den rationella mekaniken
gjort väsentliga framsteg. Bland dem må i främsta
rummet nämnas P o i n s o t s (d. 1859) undersökningar
öfver kroppars rotation kring en punkt samt öfver
kraftparens egenskaper, den geometriska rörelselärans
utbildning genom C h a s l e s m. fl. samt flera
viktiga arbeten af Gauss, W. R. Hamilton, Coriolis,
Poisson, Jacob i, Delaunay o. a. Bland mekanikens
tillämpningar inom vetenskapen tillhöra äfven den
mekaniska värmeteorien och de flesta andra fysiken
rörande arbeten 1800-talet. Den grafiska statiken,
hvars grundande förnämligast härrör från C u 1-mann
och Cremona, är knappt en mansålder gammal. Den
teoretiska maskinläran, till hvars utveckling under
1700-talet svensken Polhem (f. 1700, d. 1772) i viss
mån bidrog, har senare blifvit riktad genom arbeten
af Poncelet, Redten-bacher, Grashof, R. Mayer,
Rankine, Weisbach, Zeuner, Stodola, Mollier
samt flera andra vetenskapsmän och ingenjörer.
G. R. D. (O. E. W.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
