- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
11-12

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mekong, Bortre Indiens hufvudflod - Mekonin, kem., ett bensolderivat - Mekonium, farm., ett annat namn på opium - Mekonsyra, kem. Se Opium - Mekran, kustlandskap vid Arabiska hafvet - Mektild. Se Mechtild - Mektubdji, titel - Mel, lat., honung. Se Honung - Mela, Pomponius - Melabok. Se Landnamabok - Melac, de, grefve - Melaena, äldre namn för flera olika sjukdomar - Melafyr, geol. petrogr - Melaleuca L., bot., farm - Melambo, farm. Se Malambobark - Melampus (Grek saga) - Melampyrit, kem. Se Dulcit - Melampyrum L., bot.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

9,000 kbm. i sek.; minimum i febr. skattas till
2,000–3,000, maximum i sept. till 50,000 kbm. Vid
Pnom Penh är vattenmängden under torra tiden i
medeltal 60,000 kbm., under regntiden 120,000
kbm. Flodens längd torde knappt öfverstiga 4,500
km.; dess flodområde omfattar 810,000 kvkm. Dess
slamhalt är utomordentligt stor; därför sträcker
sig deltat snabbt ut åt hafvet. Bifloderna äro
få. Trots sin stora längd måste M. betraktas som
föga mer än en bergsström i ovanligt stor skala.
J. F. N.

Mekonin, kem., ett bensolderivat af sammansättningen
C10 H10 O4, som är en spjälkningsprodukt
af alkaloiden narkotin (se d. o.). Mekonin
förekommer i opium (se d. o.) äfven i fri form.
H. E.

Mekonium, farm., ett annat namn på opium.

Mekonsyra (af grek. mekon, vallmo), kem., en
oxipyrondicarbonsyra af sammansättningen C7 H4 O7,
som förekommer i papaveracéernas mjölksaft, bunden
till däri befintliga alkaloider, särskildt morfin. Se
Opium.
H. E.

Mekran, kustlandskap vid Arabiska hafvet, mellan 60°
och 64° ö. lgd, en del af forntidens Gedrosia,
utgör en het, bländande hvit, vegetationsfattig
landsträcka af omkr. 180 km. bredd, bakom hvilken
höja sig kala kalkberg till 760 m. höjd. Invånarna
likna, äfven till språket, befolkningen i det
närbelägna Sind. M. var till början af 1860-talet
en provins i Belutsjistan, men västra delen
tillhör nu Persien, och gränsen reglerades 1872 af
engelsmännen. Flera kustorter tillhöra imamen af
Maskat.
(J. F. N.)

Mektild. Se Mechtild.

Mektubdji (af arab. mektub, bref), titel för
generalsekreterare i turkiska ministerierna och
sekreterare i provinsstyrelserna.

Mel, lat., honung. – M. depuratum, lat., renad
honung. Se Honung, sp. 1075.

Mela, Pomponius, romersk författare från
Tingentera i Spanien, utarbetade på 40-talet
e. Kr. en kortfattad världsbeskrifning i tre böcker
(De chorographia), det äldsta bevarade geografiska
arbetet i den romerska litteraturen; hans källor
voro bl. a. Hipparchos, Hanno och Cornelius
Nepos. Stilen är samtidens retoriska, dock äro de
kulturhistoriska skildringarna ofta utförda med
tilltalande liffullhet och omväxling. Förnämsta
uppl. äro af Tzschukke (1806–07) och Parthey (1867).
R. Tdh. (H. Sgn.)

Melabok. Se Landnámaók.

Mélac [mela’k], de, grefve, fransk krigare, blef
ryktbar genom den ödeläggelse han 1689 på Louvois’
befallning lät öfvergå Rhen-Pfalz, då han lät
uppbränna Heidelberg, Mannheim och en mängd andra
städer. Han blef s. å. maréchal de camp och senare
kommendant i Landau, men måste 1702, efter ett
ihärdigt försvar, uppge denna plats åt markgrefven
af Baden. Han stupade 12 sept. 1709 i slaget vid
Malplaquet. Jfr H. Kurz, "Geschichtsbilder aus
der Mélacszeit" (1871), och Salzer, "Zur geschichte
Heidelbergs in den jahren 1688 und 1689" (1878).

Melæna (af grek. melainein, färga svart), äfven
kallad morbus niger och fluxus spleneticus, äldre
namn för flera olika sjukdomar med det
gemensamma symtomet af svartaktiga uttömningar,
hufvudsakligen bestående af mörkt blod.
F. B.*

Melafyr (af grek. melas, svart), geol. petrogr., en
mörk, mestadels finkornig till tät, gammalvulkanisk
(paleovulkanisk) bergart af samma petrografiska
typ som basalt samt bestående af mineralen
plagioklas, augit, olivin och en grundmassa af
fria järnoxider eller andra baser i växlande
blandningsförhållanden. Melafyren är af mesozoisk
ålder, då däremot basalten bildats under
tertiärtiden (är nyvulkanisk, neovulkanisk). En
äldre motsvarighet till melafyr anses den
under silurtiden bildade diabasen vara. Melafyr
uppträder i Thüringerwald, vid Hunsrück och
Riesengebirge i Tyskland, Predazzo i Tyrolen, inom
flera af de engelska koldistrikten, i trakten af
Kristiania samt vid Lake superior i Nord-Amerika.
E. E.

Melaleuca L., bot., farm., är ett släkte af
träd och buskar hörande till fam. Myrtaceæ
med öfver 100 arter i Australien (se d. o.,
sp. 454–455). Bladen äro lansettlika, å blommande
kvistar något skärformigt krökta. Blomfodret är
5-deladt, blomkronan 5-bladig, ståndarna talrika,
med strängarna sammanvuxna i 5 knippen, pistillen 1,
frukten bärlik, 3-rummig. Bladen af M. genistifolia,
teträdet, användas i hemlandet som te. Mest bekant är
M. Leucadendron med var. Cajeputi, kajeputträdet, och
var. minor, som lämna kajeputolja (se d. o.). Växtens
alla delar, särskildt frukterna och bladen, ha stark
aromatisk lukt och hartsig, adstringerande smak
och ha i hemlandet medicinsk användning, frukterna,
kallade ballong, som magmedel. Flera Melaleuca-arter
odlas i Europa som prydnadsväxter.
O. T. S. (G. L-m.)

Melambo, farm. Se Malambobark.

Melampus (grek. Me2dtujiovs, "svartfot"), en af den
grekiska sagoålderns berömde siare och läkare. Han
var son af Amythaon, Pylos’ mytiske grundläggare,
och framlefde sin ungdom i denna stad eller i dess
grannskap. Enligt en saga hade ormar, medan han
sof, rensat hans öron, så att han från denna stund
kunde förstå djurens språk och därigenom förutsäga
kommande händelser. En annan saga låter siargåfvan
vara honom gifven omedelbart af Apollon. Då hans
broder Bias friade till Neleus’ dotter, den sköna
Pero, men Neleus ej ville ge henne åt någon annan än
den, som kunde förskaffa honom de boskapshjordar,
som egdes af Ifiklos i det tessaliska Fylake, var
M. honom behjälplig att utföra denna bragd. Han begaf
sig sedan till Argos, där han för vansinne botade de
argiviska kvinnorna eller, enligt en annan uppgift,
konung Proitos’ döttrar och till belöning erhöll en af
dessa, Ifianassa, till gemål tillika med en tredjedel
af riket.
A. M. A.

Melampyrit, kem. Se Dulcit.

Melampyrum L., bot., ett släkte af enåriga
örter, hörande till fam. Scrophulariaceæ,
underfam. Rhinanthoideæ. De svenska arterna, 5 till
antalet, bli 10–30 cm. höga, ha motsittande, hela och
vanligen helbräddade blad, med blommorna antingen
ensamma i bladvecken eller samlade i ax. Blomfodret
är rörformigt-klocklikt, nästan 2-läppigt. Öfre
blomkronläppen är hvälfd, hoptryckt från sidorna med
uppvikna kanter. Ståndarna äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free