- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
25-26

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melanom, med. Se Sarkom - Melanos, brun eller svart pigmentering af huden - Melanossarkom. Se Sarkom - Melanosinapsis, bot. Se Brassica - Melanosis cutis, med. Se Melasma - Melanotus, zool. Se Id - Melanoxylon, M Brunna Schott, bot., ett jätteträd i Braxilien - Melanterit, miner. - Melanthiodeae (Giftliljor), bot. Se Liliaceae - Melanthios, forngrekisk målare - Melanuri, med. - Melaphyr. Se Melafyr - Melartin, Erik Gabriel - Melartin, Erik Gustaf (Errki) - Melas, Michael von - Melasma, Melanoderma, Melanosis cutis, med. Jfr Melanos - Melass

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Melanom [-åm; af grek. melas, svart], med., svulst,
som innehåller brungult till mörkbrunt pigment,
uppkommet genom en specifik verksamhet hos svulstens
celler samt till större delen liggande inuti dessa
celler. Se vidare Sarkom.
G. H.

Melanos [-ås; af grek. melas, svart],
brun eller svart pigmentering af huden;
pigmentet ligger i hudens bindväfsceller. Vid
allmän melanos kunna organismens alla organ
förete mer eller mindre stark pigmentering.
G. H.

Melanosarkom [-kåm]. Se Sarkom.

Melanosinapis, bot. Se Brassica, sp. 31.

Melanosis cutis, med. Se Melasma.

Melanotus, Idus melanotus, zool. Se Id.

Melanoxylon (af grek. melas, svart, och
xylon, träd), M. Brauna Schott, bot.,
ett jätteträd i Brasilien af fam.
Leguminosæ, afd. Cæsalpinioideæ, i
hemlandet kalladt barauna l. brauna.
Det lämnar ett af Brasiliens bästa sorter gagnträ.
G. L-m.

Melanterit, miner., genom förvittring af svafvelkis,
markasit etc. bildad naturlig järnvitriol (Fe SO4 + 7H2O),
funnen t. ex. vid Goslar, Bodenmais, Schemnitz.
A. Hng.

Melanthioideæ (Giftliljor), bot. Se Liliaceæ, sp. 493.

Melanthios (grek. MsldvOios), forngrekisk målare,
tillhörande den s. k. sikyoniska skolan i 4:e
årh. f. Kr. Hans styrka säges ha legat dels i
figurernas anordning, dels i koloriten.
A. M. A.

Melanuri (af grek. melas, svart, och uron, urin),
med., betecknar en utsöndring medelst urinen af
ett patologiskt färgämne, som har egenskapen att
småningom oxideras af luftens syre. Den omedelbart
efter låtandet normalt färgade urinen antar i
dylika fall, om den får stå vid lufttillträde,
en mörk, nästan svart färg. Med urinen utskiljes
nämligen ett förstadium till detta svarta
färgämne, s. k. melanogen. Melanuri är mycket
sällsynt och förekommer stundom, då pigmentförande
svulstbildningar (vanligen melanosarkom) nått en
större utbredning inom kroppen. Melanuri är därför
ingalunda den vanligaste orsaken till de tillfällen,
då urinen mörknar, sedan den fått stå någon tid.
I. H.

Melaphyr. Se Melafyr.

Melartin, Erik Gabriel, finsk ärkebiskop, f. 11
jan. 1780 i Kärkölä kapell, Hollola socken, d. 8
juli 1847 i Åbo, blef student i Åbo 1797, filos.
doktor 1802, docent i grekiska litteraturen 1804,
öfverlärare i matematik och naturvetenskaperna
vid Viborgs gymnasium 1805, direktor för samtliga
läroanstalterna i Viborgska guvernementet 1810,
teol. professor i Åbo 1812, led. i kommissionen för
reglering af undervisningsanstalterna i Finland
1814 och ärkebiskop i Åbo stift 1833. M. var en
nitisk vårdare af läroanstalterna i det s. k. Gamla
Finland såväl före som efter dess förening med
storfurstendömet. Han verkade äfven för reform af
undervisningsväsendet.
M. G. S.

Melartin, Erik (Erkki) Gustaf, finsk tonsättare, f. 7
febr. 1875 i Kexholm, studerade vid Helsingfors’
musikinstitut teori och komposition under
Wegelius 1892–99 och var senare elev af Fuchs i
Wien. Återkommen till hemlandet, verkade M. som lärare
vid musikinstitutet och kapellmästare vid orkestern
i Viborg. Sedan 1911 är han direktor för
Helsingfors’ musikinstitut. – M. är
en mycket produktiv kompositör. Han har skrifvit
sånger och pianostycken, flera symfoniska dikter
och större orkesterverk (Siikajoki och Drömsyn), 4
symfonier (n:o 1 c-moll, 1902; n:o 2 e-moll, 1905;
n:r 3 f-dur, 1907; n:r 4 e-dur, 1902), en sonat
för violin och piano, 4 stråkkvartetter, musik
till skådespel, såsom "Prinsessan Törnrosa", samt
operan Aino (1909). M. är framför allt lyriker. Han
besitter högt tekniskt mästerskap. Få ha så
lyckligt som han behandlat den finska folkvisan,
som han stundom i ursprunglig gestalt inför i sina
orkesterverk. Särskildt genom sina präktiga, vekt
sorgbundna sånger och pianostycken har M. vunnit
popularitet både hemma och i utlandet.
O. Asn.

illustration placeholder

Melas, Michael von, baron, österrikisk general,
f. 1729, d. 1806, steg som adjutant hos fältmarskalken
Daun under Sjuåriga kriget (1756–63) till kapten, var
1787–91 med i kriget mot turkarna och blef under 1794
års fälttåg mot Frankrike fältmarskalklöjtnant. 1796
anförde han reserven uti Italien. 1797 fick han
högsta befälet där, eröfrade Tortona och segrade i
förening med Suvorov vid Trebbia (1799) och vid Novi
(s. å.) samt ensam vid Genola (s. å.). 1800 stod
M. som befälhafvare i norra Italien, instängde och
belägrade Masséna i Genua och vände sig därefter mot
den öfver Alperna komne Bonaparte, som han så när
hade besegrat vid Marengo, om ej segern genom Desaix’
och Kellermanns uppträdande ryckts honom ur händerna
(se Marengo). M. nedlade därefter befälet och drog
sig tillbaka.
C. O. N.

Melasma, Melanoderma, Melanosis cutis (af
grek. melas, svart), med., ansamling af intensivt
brunt pigment i huden; samtidigt kunna äfven inre
organ förete enahanda pigmentering. Jfr Melanos.
G. H.

Melass (fr. mélasse, af lat. mellaceum, sammankokt
sött vin, af mel, honung), den bruna sirap, som
vid rörsockersaftens kristallisering till råsocker
afrinner genom silbottnen. Den är en koncentrerad
lösning af sackaros, dextros och invertsocker
med något karamell och mineralsalter och nyttjas
hufvudsakligen till romtillverkning och beredning
af farinsocker. Melass efter hvitbetor innehåller
i det stora hela 50 proc. rörsocker (sackaros), 20
proc. vatten och 30 proc. främmande beståndsdelar,
dels organiska ämnen (färg- och ägghviteämnen,
asparagin, glutamin, betain, organiska syror),
dels oorganiska (kali, natron, kalk, magnesia
och järnoxid). Hvitbetsmelass användes till
extraktion af socker, framställning af brännvin
(se Brännvinsbränning), i hvilket afseende Frankrike
intar främsta rummet, till förgasning för erhållande
af lysgas, till beredning af pressjäst samt till
kreatursfoder (se därom Melassfoder). Dranken
efter melassbrännvin håller stora mänsrder organiska
kaliföreningar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free