Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 37-38 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melagros - Melagros 1. Forngrekisk sagohjälte - Melagros 2. Befälhafvare i Alexander den stores här - Melagros 3. Grekisk epigramdiktare - Melech, Salomo ben - Melecta, zool. Se Melectinae - Melectinae, zool., underfamilj af familjen bin - Meleda, dalmatisk ö - Melée, fr., handgemäng - Melegnano, förr Marignano, stad i prov. Milano, Italien - Meleguetakusten. Se Pepparkusten - Melek, gudomlighet. Se Molok - Melek schah. Se Malek schah - Melem, Hans von - Melen, Beren von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han vid den kalydonska jakten förärade den af honom
nedlagda vildgaltens hud åt den af honom älskade,
sköna jägarinnan Atalanta, harmades Althaias
bröder däröfver, att ärepriset skulle tillfalla
en kvinna, och fråntogo henne med våld bytet, men
blefvo till straff för denna oförsynthet dödade af
M. Vredgad öfver sina bröders död, framtog Althaia
då den ödesdigra branden och kastade den på elden,
hvarvid M:s lif genast utslocknade. Tröstlös öfver
sitt förhastade dåd, hängde sig Althaia. Åt den
grekiska forntidens bildande konst gaf Meleagrossagan
flerfaldiga stoff (jfr fig.), och särskildt ega
vi i behåll åtskilliga vackra sarkofagreliefer,
som framställa de kring M:s dödsbädd sörjande
anförvanterna. Litt.: R. Kekulé, "De fabula meleagrea"
(1861), och A. Surber, "Die Meleagersage" (1880). –
2. Befälhafvare öfver en af de sex afdelningarna
i Alexander den stores macedoniska falang. Efter
konungens död lyckades han till en början genomdrifva
sitt erkännande som regent jämte Perdikkas, men
på dennes anstiftan blef han utlämnad af sina egna
soldater och aflifvad. – 3. Grekisk epigramdiktare
från Gadara i Palestina omkr. år 60 f. Kr. Under
rubriken Stefanos (Krans) hopsamlade han ett stort
antal epigrammatiska dikter från äldre tider, af
hvilka åtskilliga därifrån upptagits i den under namn
af "Anthologia palatina" kända samlingen. Hans egna
bibehållna epigram, 128 till antalet, tillhöra den
erotiska riktningen.
1–3. A. M. A.

Melech, Salomo ben,
judisk grammatiker, f. i Fes i Afrika, flyttade till
Konstantinopel och skref där 1554 sin förträffliga,
enkla och grammatikaliska kommentar öfver gamla
testamentets samtliga böcker under namnet Miklal jofi
(Fulländad skönhet). Enskilda delar däraf öfversattes
på latin af Köppen, Molitor, Seyfried o. a. En
vacker upplaga af denna bok, ökad med anmärkningar
af J. Abendana, utkom i Amsterdam 1661–85 i fol.
L. L.*

Melecta, zool., Se Melectinæ.

Melectinæ, zool., underfamilj af familjen bin (Apidæ) bland
gaddsteklarna, omfattande en enda svensk art,
Melecta luctuosa (se fig.), svart, gråluden, med
stora hvita hårfläckar på sidorna af bakkroppen,
10–13 mm. Melectinerna sakna samlingshår och lefva som
snyltgäster hos andra solitära bin. Den nämnda svenska
arten snyltar hos släktet Podalirius.
G.A-z.

Melecta luctuosa. (Några ggr förstorad.)

Meleda (i forntiden Melite, slav. Mljet,) den sydligaste af
de större dalmatiska öarna, i kretsen Ragusa, genom
M.-kanalen skild från halfön Sabbioncello. 98,6
kvkm. 1,617 inv. (1900). Den är långsträckt,
till större delen bergig och föga odlad, med
många doliner. Vid nordvästra kusten ligger
den ypperliga hamnen Palazzo med romerska
palatsruiner, i midten af ön Babino polje,
811 inv. (1900). Man ansåg förr en tid, att det var
vid denna ö Paulus led skeppsbrott,
men numera kan det anses afgjordt,
att tilldragelsen timat vid ön Malta,
hvars forntida namn äfven var Melite.
J. F. N.

Mêlée [mäle], fr., handgemäng, slagsmål, träta.

Melegnano [-lenjanå], förr Marignano, stad uti
italienska prov. Milano, vid Pos biflod Lambro
och järnvägen Milano–Piacenza, 15 km. s. ö. om
Milano. 6,782 inv. (1901). M. är historiskt bekant
genom den seger, som Frans I af Frankrike 13 och 14
sept. 1515 där vann öfver schweizarna, äfvensom genom
en fäktning 8 juni 1859, i hvilken de österrikiska
brigaderna Boer och Roden blefvo besegrade af
de franska divisionerna Ladmirault och Bazaine.
(J. F. N.)

Meleguetakusten [-ge’ta-]. Se Pepparkusten.

Melek, gudomlighet. Se Molok.

Melek schah. Se Malek schah.

Melem, Hans von, tysk målare, tillhörande skolan
från Köln, då denna stod under inflytande af
den nederländska konsten, lefde i början af
1500-talet. Af honom känner man endast en signerad
tafla, nämligen ett själfporträtt (1530, nu i
München), utfördt med en skärpa i formen och en
spiritualitet i uppfattningen, som påminna om Holbein.
C. R. N.*

Melen, Berend von, en bland de förste af de många
tyskar, åt hvilka Gustaf Vasa tid efter annan
lämnade viktiga förtroendeposter, tillhörde en
tysk adelssläkt, hvars stamgods Mila var beläget i
landskapet Thüringen (nuv. konungariket Sachsen). Med
en Hans von Melen kom släkten till Danmark 1477. En
af dennes söner var Berend, som följde Kristian II på
hans eröfringståg mot Sverige 1520. Han blef riddare
vid konungens kröning och lämnades kvar som höfvitsman
på Stegeborg. På sommaren 1521 hade befrielsekriget
hunnit till Östergötland, och mot slutet af året
uppgaf M. Stegeborg enligt egen utsago af brist på
folk och lifsmedel. Han inträdde omedelbart i Gustaf
Vasas tjänst, deltog jämte Lars Siggesson Sparre som
"öfverste kapitan till sjöss" i den expedition, som
lybeckarna 1522 utsände mot Bornholm, intog längre
fram Blekinge och var 1523 närvarande vid riksdagen
i Strängnäs, då han blef svenskt riksråd. Han
lyckades därefter få i sina händer Kalmar slott,
gifte sig med konungens syssling Margareta Eriksdotter
Vasa och fick nämnda slott och län jämte Öland i
förläning. 1524 utsågs han till "öfverste höfvitsman,
amiral och kapten" öfver den expedition, som afsändes
för att eröfra Gottland. Men det stora företaget
fick en snöplig utgång; den svenska transportflottan
skingrades, krigsfolket gjorde svårigheter, ett
försök att storma Visborg misslyckades, och efter
underrättelsen om Malmö recess lämnade M. ön. Han
hade redan under belägringen fört underhandlingar med
Norby, af förrädisk art påstods snart från svenskt
håll, och han föll nu i onåd hos konungen; det gick
så mycket lättare, som i Sverige stort missnöje
uppstått mot de främlingar, som denne hade i sin
i tjänst. På våren 1525 återkräfde konungen Kalmar
slott och län, men M. gjorde svårigheter, tills vid
ett besök han aflade i Stockholm det blef uppgjordt,
att han själf skulle resa ned till Kalmar för att
öfverlämna slottet. M. fick resa och lyckades genom
en djärf kupp sätta sig själf i besittning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>