Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melisk. Se Melos (bägge art.) - Melism, mus., melodisk utsirning - Melissa, frygisk by i Mindre Asien - Melissa L., bot., farm. - Melissocker. Se Melis - Melissos, grekisk fiolsof - Melissus. Se Melissos - Melita. Se Cittavecchia 2. - Melitaea, zool. Se Nattfjärilar - Melite, ö. Se Malta och Meleda - Melitene, stad. Se Malatia - Melito, biskop af Sardes - Meliton Fernández, pseud. Se Fernadez Moratin 2 - Meliton kryddhonung. Se Hemliga medel - Melitopol, kretsstad i ryska guv. Taurien - Melitos l. Melitrios, kem., (raffinos) - Melittinae, zool., underfamilj af solitära bin - Melittobia, zool. Se Pteromalidae - Melittofila blommor, bot. (Se Biblommor) - Melituri, med. Se Sockersjuka - Melius, Spurius. Se Maelius - Melk, Stad i Österrike - Melart. Se Baal och Fenicien - Melkedalen. Se Mjölkedalen - Melkioriter, sekt. Se Hoffman, Melchior - Melki-Sedek (Bibeln) - Melkiter - Mell, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Melisk. Se Melos (bägge art.).
Melism (af grek. melisma, visa, melodi),
mus., melodisk utsirning. – Melismatisk kallas,
i motsats till syllabisk, en sådan sång,
där flera toner sjungas till en stafvelse.
A. L.*
Melissa, frygisk by i Mindre Asien, där Al-kibiades
404 f. Kr. mördades af en af satrapen Farnabazos lejd
mördare. Efter all sannolikhet på dess plats ligger
nu Atly hisar, omkr. 40 km. s. om Afiun-Karahisar.
J. C.
Melissa L., bot., farm., ett örtsläkte, hörande
till fam. Labiatæ, underfam. Stachyoideæ, med
3 arter i Medelhafsområdet. Den i den svenska
farmakopén förr upptagna M. officinalis L.,
citronmeliss, var redan under forntiden
begagnad som läkemedel. Drogen, Herba melissæ,
fås hufvudsakligen af odlad ört från mellersta och
nordliga Europa samt består af de torkade stjälkarna
med bladen. Dessa äro motsatta, långskaftade,
hjärtlika till bredt äggrunda med sågad kant. Den
senare formen tillhör bladen på stjälkens öfre del,
i hvilkas vinklar de små, under sommarens senare del
utvecklade blommorna sitta i ensidiga, kortskaftade
knippen. Drogens verksamma beståndsdel är en eterisk
olja med behaglig, citronliknande lukt. Citronmeliss
användes liksom mynta-örterna i form af infusion
("te") som väderfördelande i kolik o. s. v.
O. T. S. (G. L-m.)
Melissocker. Se Melis.
Melissos (grek. Méhoooc, lat. Melissus), grekisk
filosof, statsman och fältherre från Samos i 5:e
årh. f. Kr. Som befälhafvare öfver samiernas sjömakt
besegrade han 441 atenarnas flotta under Perikles. Han
var lärjunge af Parmenides och hörde liksom denne
till den eleatiska skolan. Af hans skrift "om varat"
och "om naturen" finnas några fragment i behåll.
A. M. A.
Melissus. Se Melissos.
Melita. Se Cittavecchia 2.
Melitæa, zool. Se Nätfjärilar.
Melite, ö. Se Malta och Meleda.
Melitene, stad. Se Malatia.
Melito, biskop af Sardes, högt ansedd apologet och
teologisk skriftställare i 2:a årh., författade en
mängd skrifter, som gått förlorade, bl. a. en apologi,
ställd till Marcus Aurelius, antimontanistiska
och exegetiska skrifter, med anmärkningar om
palestinensiska kanon (samling af fragmenten i Ottos
"Corpus apologetarum christianorum", bd 9). M:s
apologi är märklig därutinnan, att den visar ett
närmande från kyrkans sida till romerska staten. Den
skrefs omkr. 170–180, sannolikt vid förföljelsen
177. Se Harnack, "Geschichte der altchristlichen
litteratur", I.
Hj. H-t.
Meliton Fernández [meli’tån färna’ndeth], pseud. Se
Fernandez de Moratin 2, sp. 76.
Meliton kryddhonung. Se Hemliga medel.
Melitopol, kretsstad i ryska guv. Taurien vid
Molatsjnaja och järnvägen Kursk–Sevastopol. 16,624
inv. (1900). Realskola. Flera stora ångkvarnar och
ansenlig handel med spannmål och salt.
J. F. N.
Melitos [-tås] l. Melitrios, kem., detsamma
som raffinos (se d. o.), en högre sockerart,
sammansatt enligt formeln C18 H32 O16 + 5 H2O.
H. E.
Melittinæ, zool., underfamilj af solitära bin,
omfattande medelstora (8–14 mm.) arter med tämligen
lång, vid roten bred, men därefter till en
borsthårig spets tvärt afsmalnande tunga. Honornas
bakben äro blott på skenbenen och 1:a fotleden
utrustade med samlingshår. De flesta arterna besöka
blott blommor af ett visst slag. De gräfva sitt bo
i jorden och bekläda cellerna med någon till en tunn
hinna stelnande spottkörtelafsöndring. 4 svenska arter
finnas tillhörande släktena Melitta och Macropis.
G- A-z.
Melittobia, zool. Se Pteromalidæ.
Meittofila blommor (af grek. melitta, bi, och filos,
vän), bot., detsamma som biblommor (se d. o.).
Melituri, med. Se Sockersjuka.
Melius, Spurius. Se Mælius.
Melk, stad i Nedre Österrike, vid Donau. 2,259
inv. (1900). Invid staden ligger det berömda,
1089 stiftade benediktinklostret (i ofantliga
barockbyggnader från 1702–38), med rikt smyckad kyrka,
gymnasium, uppfostringsanstalt, seminarium, dyrbart
bibliotek och arkiv med värdefulla konstskatter,
mynt- och andra samlingar.
(J. F. N.)
Melkart. Se Baal och Fenicien, sp. 33.
Melkedalen. Se Mjölkedalen.
Melkioriter, sekt. Se Hoffmann, Melchior.
Melki-Se’dek (hebr. melki-sedek, "rättfärdighetens
konung") var enl. 1 Mos. 14: 18 ff. konung i
Salem (= Jerusalem, se d. o.) och tillika Guds
den Högstes präst. Då Abraham återvände efter
den lyckliga striden med Kedor-Laomer och de med
honom förbundne konungarna, mötte honom M. med
bröd och vin och uttalade samtidigt öfver honom sin
välsignelse, hvarpå patriarken gaf honom tionde. M:s
personlighet ansågs sedan så betydelsefull,
att förf. till Ps. 110 betraktade honom som en
typ för en af honom besjungen ideal furste, som
tillika var präst, och Hebréerbrefvets förf. såg
i hans gestalt en förebildande profetia om Jesus
Kristus (Hebr. 5: 9 ff.; kap. 7). Se närmare de
nyare kommentarerna till 1 Mos., Ps. 110 och Hebr.
E. S-e.
Melkiter [-kiter, af arab. melikije, "kungliga"]
kallades först af araberna i de eröfrade provinserna,
i synnerhet i Egypten, de (grekiskt-) ortodoxe
kristne, emedan de hyllade samma lära som sin melik
("konung"), kejsaren i Bysans, till skillnad från de
schismatiske nestorianerna och jakobiterna. I våra
dagar nyttjas namnet melkiter mest i Syrien som en
allmän motsats mot jakobiter och därför om anhängarna
såväl af den "grekiska" (i Europa "ortodoxa"
l. "grekisk-katolska") som af den "latinska"
(d. ä. romersk-katolska) kyrkan. De senare delas i
två "orientaliska kyrkor", den "syrisk-katolska",
bestående af syrer, och den "grekisk-katolska",
bestående af greker, och medlemmarna af denna
"grekisk-katolska" kyrka, hvilken de förnämsta kristna
familjerna i Syrien tillhöra, kallas företrädesvis
melkiter.
H. A.*
Mell, Johan (födelse- och dödsår okända),
fortifikationsofficer, f. i Dieppe i Frankrike,
blef fänrik i svensk tjänst 1654, adlades 1664 och
hade 1669 avancerat till generalkvartermästare i de
tyska provinserna. Han uppgjorde 1671 ritning till
Stades förstärkande, utarbetade dessein till en ny
fästning (Karlsburg) vid Geestendorf i Bremen och
ledde densammas byggande, utarbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
