- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
55-56

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellangärdet, Diaphragma, anat. - Mellanhand - Mellanhand 1. Anat. Se Hand - Mellanhand 2. Spelt. - Mellanhandel, nationalek. Se Handel - Mellanjakt. Se Jakt - Mellankalf, krigsv. Se Kalf 3 ock Lavettage - Mellankambrium, geol. Se Kambrium 3 - Mellankommande part. Se Hufvudintervention och Intervention - Mellankropp, zool. Se Thorax - Mellanled, bot. Se Internodium - Mellanlägg, skpsb. Se Innerstråk - Mellanmaskiner, Se Maskin 1. - Mellanmast, Se Mast - Mellanmesan, sjöv. Se Mesan - Mellanras, veter. - Mellanriksdag, jur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

radiera muskelbuntarna mer eller mindre oregelbundet
in mot skifvans midt, som ett stort stycke är senig
i form ungefär af ett klöfverblad (fig. 2). Genom
den muskulösa delen passera matstrupen, aorta,
bröstgången m. m. från den ena hålan till den andra;
genom sendelen går nedre hålådern. Vid den senare
fasthänger ofvan hjärtsäcken; mot de muskulösa
delarna stå de af sina säckar omgifna lungornas
baser. Mellangärdets undre yta, klädd af bukhinnan,
hvilar till största delen på lefvern, till vänster
dock äfven mot magen och mjälten. Efter dessa organ
är mellangärdet formadt till ett hvalf öfver dem,
en uppåt konvex skål, hvars främre brädd är kortast,
bakre längst. Genom sammandragning af den muskulösa
delen ändras skifvans form. Å ena sidan förlänges
därvid brösthålan och vidgas något i sin nedre del
samt lungorna med den, hvilket föranleder inandning;
å andra sidan ned- och sammantryckas bukinälfvorna,
hvarför, om under sådan spänning af mellangärdet
bukmusklerna tillika sammandragas, ett starkt tryck
kan utöfvas på dessa inäifvors innehåll, så att det
utdrifves. Se Bukpress.
G. v. D.*

Mellanhand. 1. (Metacarpus) Anat. Se Hand.
2. Spelt. Den spelare, som sitter emellan förhand
(. utspelet) och efterhand.

Mellanhandel, nationalek. Se Handel, sp. 1302.

Mellanjakt. Se Jakt, sp. 1202.

Mellankalf, krigsv. Se Kalf 3 och Lavettage,
sp. 1424.

Mellankambrium, geol. Se Kambrium 3.

Mellankommande part. Se Hufvudintervention
och Intervention.

Mellankropp, zool. Se Thorax.

Mellanled, bot. Se Internodium.

Mellanlägg, skpsb. Se Innerstråk.

Mellanmaskiner. Se Maskin 1.

Mellanmast. Se Mast, sp. 1203.

Mellanmesan, sjöv. Se Mesan.

Mellanras, veter., den ras, som genom längre
tids urval kan fixeras ur korsningsprodukter,
uppkomna genom parning af två olika
raser med hvarandra. Mellanrasen besitter
egenskaper från båda ursprungsraserna.
H. F.

Mellanrikslag, jur., användes stundom i vidsträckt
bemärkelse som beteckning för gemensamma eller lika
lydande lagar i två grannstater, hvarigenom något
gemensamt intresse eller förhållande regleras i
lagstiftningsväg, under förutsättning af viss
varaktighet för lagstiftningens giltighet,
t. ex. den svensk-norska riksakten af 1815 och
samma års förordning om Sveriges och Norges inbördes
skeppsfart och handel. Dylika lagar gälla i det ena
landet, endast så länge motsvarande föreskrifter
förbli i kraft i det andra, hvartdera riket i
allmänhet obetaget att ändra eller upphäfva sin lag,
om än vanligen med förbehåll, att sådan ändring
eller sådant upphäfvande träder i kraft först
viss tid efter därom fattadt beslut. Där länderna
ha skilda regeringar, plägar öfverenskommelse
om sådan "mellanrikslagstiftning" träffas genom
internationellt fördrag eller faktiskt enande på
förhand utan fördragsform. Exempel på dylika lagar
äro de svensk-danska, af en konvention föregångna
lagarna af 1861 om ömsesidig verkställighet af domar
och utslag (benämningen "mellemrigslov" träffas i dansk litteratur för dessa)
äfvensom de skandinaviska myntlagarna af 1873–76,
hvilka inleddes af konventioner dels emellan Sverige
och Danmark, dels emellan Norge och Danmark. Till
mellanrikslagar i nu afsedd bemärkelse kunna däremot
ej räknas sådana för särskilda länder utfärdade,
hufvudsakligen öfverensstämmande lagar, i hvilka intet
förbehåll å ömse sidor gjorts om bestämmelsernas
fortfarande giltighet, t. ex. de skandinaviska
växellagarna.

I inskränkt betydelse användes förr ordet
"mellanrikslag" i dagligt tal för förordningarna
ang. Sveriges och Norges ömsesidiga handels-
och sjöfartsförhållanden, hvilka under
den s. k. unionstiden efter 1814 ersatte de
mellan fristående stater brukliga handels- och
sjöfartsfördragen. Redan 25 maj 1815 utfärdades
en förordning i ämnet, antagen som lag i Norge 25
okt. s. å.; ny författning i ämnet utkom i Sverige
24 maj 1825, i Norge 4 aug. 1827. Hufvudgrunderna
i denna voro: att det ena rikets naturprodukter och
tillverkningar i allmänhet kunde landvägen införas
i det andra riket, utan att annan införseltull
behöfde erläggas än för vissa artiklar half tull
eller för eljest med införselförbud belagda varor 15
proc. af värdet; att utländska varor, som i ena riket
förtullats, fingo mot half tull landvägen införas i
det andra (så vidt ej införselförbud förefanns);
samt att vid varuförsel sjövägen de allmänna
författningarna gällde, dock att för åtskilliga
varor vid direkt införsel i ettdera rikets fartyg
erlades endast half tull eller, där varan eljest
var underkastad införselförbud, 15 proc. af värdet;
hvarjämte äfven beträffande fartygs behandling
än större ömsesidiga lättnader medgåfvos. Denna
mellanrikslag förblef, med åtskilliga partiella
förändringar och tillägg, i kraft intill 1874, då
en ny mellanrikslag utfärdades för Sverige 29 maj,
för Norge 11 apr., grundad på ömsesidig tullfrihet
för inhemska varor – med vissa ur fiskalisk synpunkt
uppställda undantag –, men full tull för utländska
varor samt i allmänhet lika tullbehandling för
varuforslingen, vare sig den skedde sjöledes eller
landvägen. Halftullprincipen var här bibehållen endast
för inhemsk spannmål (så vidt den i allmänhet var
tullpliktig) vid direkt forsling sjöledes. I fråga om
fartygens ömsesidiga rättigheter stipulerades full
likställighet med inhemska. Emellertid föranledde
vissa bestämmelser i lagen efter hand åtskilligt
missbruk och missnöje samt framkallade i Sverige
yrkanden på lagens uppsägning. Vid 1886 års riksdag
begärdes hos K. M:t lagens revision, och denna ledde
till det resultat, att riksdagen och stortinget 1887
antogo vissa förändringar i lagen, genom hvilka
missbruken skulle stäfjas. Med anledning af de i
Sverige 1888 införda nya tullsatserna antogs 1890
en ny mellanrikslag med ytterligare restriktioner
och bestämmelser om skärpt kontroll. Emellertid
fanns äfven denna lag otillfredsställande för
Sverige, och i riksdagsskrifvelse af 11 maj 1895
begärdes dess uppsägning samt förhandlingar om en
ny lag. En svensk-norsk kommitté tillsattes för
frågans behandling, men kom ej till enighet. En
motion om anhållan hos K. M:t att söka åstadkomma en
förlängning af lagen på ytterligare ett år afslogs
af bägge kamrarna 1897, och s. å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free