Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Memling (Memline, Memlinck), Hans - Memmi - Memmi 1. Simone M. Se Martino - Memmi 2. Lippo M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forskare sökt härleda den tyskfödde M:s konstnärskap
ur Kölnskolan, men hittills saknas alla bevis för, att
han skulle i Tyskland ha idkat sina studier. Så vidt
man kunnat finna, synes hela hans utvecklingsgång
falla inom det nederländska måleriet. Möjligt
är dock, att han, såsom Guicciardini och Vasari
uppge, var lärjunge af Roger van der Weyden, men
minst lika sannolikt är, att han var en utlöpare
ur Dirck Bouts skola. – Omkr. 1467 bosatte sig
M. i Bruges. Visserligen anträffas icke hans namn
i målargillets liggare, men detta har man sökt
förklara så, att han, som då förmodligen stod i Karl
den djärfves tjänst, icke hade någon skyldighet
att låta inskrifva sig i gillet. Som mästarens
tidigaste nu kända verk betraktas Sir John Donne
of Kidwellys altare, nu i hertigens af Devonshire
samling på Chatsworth. Denna härliga triptyk utfördes
omkr. 1468. Omgifven af musicerande änglar och
helgon sitter i en hall, som lämnar utsikt öfver
ett landskap, under en guldstickad baldakin Maria
med Jesusbarnet, inför hvilka sir John och hans
maka knäböja (se fig. 2). Redan i detta ungdomsverk visar M. i
såväl uppfattning som teknik sin egenart. Den
praktfulla iscensättningen, som synes afspegla
det då florerande burgundiska hoflifvets yppighet,
antyder, tyckes det, att M. i början af sin bana
stod i höga herrars tjänst – senare vigde han
sin konst förnämligast åt Bruges’ patricier samt
Johannes-hospitalets systrar och bröder. Från några år
senare, 1471, daterar sig en ännu berömdare triptyk,
Yttersta domen, som, beställd af den florentinske
köpmannen Jacopo Tani, 1473 under transport till
Italien togs af ett kaparskepp från Danzig, hvars
Mariakyrka den trots sitt illa medfarna skick (den
är mycket påmålad) världsberömda altartaflan ännu
smyckar. Taflan, hvars för Italien gjorda beställning
vittnar om, att den ännu unge M:s namn redan trängt
öfver Alperna, behandlar ett inom
den nederländska målarskolan ofta utnyttjadt motiv,
men mästarens konst betecknar här ett betydande
framsteg, den löser sig ur medeltidens fjättrar,
ännu synliga i t. ex. Roger van der Weydens stelare
behandling af samma ämne, den fylles af ett högre
lif och framträder i en friare komposition, men
på samma gång i helgjutenhet, till skillnad från
föregångarnas oförmåga att sammanhålla de rika och
på olika taflor fördelade detaljskildringarna. En af
de berömdaste bland M:s religiösa framställningar
– jämte bröderna van Eycks Gent-altare och
Hugo van der Goes’ Portinari-altare kanske den
gammal-nederländska konstens mest firade verk – är
hans för Johannes-hospitalet i Bruges 1479 utförda
altare med ämnet Den hel. Katarinas förlofning
med Jesusbarnet, Johannes-altaret kalladt, emedan
det invigdes åt Johannes evangelisten och Johannes
döparen. Detta mästarens väl yppersta verk bottnar
visserligen i gammalnederländska traditioner,
men formar sig på samma gång till en ny stil, och
aldrig ha hans madonnor och helgon omsväfvats af en
sådan idyllisk ro och fyllts af en så skär poetisk
stämning som här. Från omkr. 1488 härstammar hans
likaledes berömda Den hel. Ursulas relikskrin i
samma hospital, i form af en liten gotisk kyrka med
torn, på alla sidor, t. o. m. på taket, uppfylld af
bilder ur helgonets lif. Till dessa M:s religiösa
kompositioner sluta sig åtskilliga andra i samma
Johannes-hospital i Bruges, i Mariakyrkan i Lübeck,
i museerna i München, Turin, Wien. Florens och London
m. fl. I Skandinavien finnes intet arbete af hans
hand – icke ens något af hans förträffliga porträtt,
bland hvilka som några af de yppersta må nämnas Martin
Nieuwenhoves på en diptyk i Johannes-hospitalet i
Bruges, Willem Moreels och hans makas i Bruxelles,
Niccolo Spinellis i Antwerpen, bilden af en gammal
man i Berlin, m. fl. M:s egna drag tror man sig skönja
i en bakgrundsfigur i triptyken på Chatsworth.
Redan ett årh. efter sin bortgång var M. – på sin
tid en firad och förmögen konstnär – så förgäten,
att Karel van Mander ingenting mer hade att förmäla
om honom, än att han varit en berömd konstnär,
som lefvat före Peeter Pourbus. Men M. har i våra
dagar vunnit en lysande upprättelse, främst genom
engelsmannen James Weales oförtrutna arkivforskningar
rörande M. och hans konstnärliga gärning. – Litt.:
A. Wauters, "Sept études pour servir à l’histoire de
Hans M." (1893), L. Kämmerer, "Hans M." (i Knackfuss’
"Künstlermonogr.", XXXIX, 1899), J. Weale, "Hans
Memlinc" (1901), och K. Voll, "Memling. Des meisters
gemälde in 197 abbildungen" (i "Klassiker der kunst",
XIV, 1909).
O. G-z.
 |
| Fig. 1. Memlings förmodade själfporträtt (se nedan sp. 82). |
|
| Fig. 2. Hufvuddelen af midthilden å triptyken "Sir John Donne of Kidwellys altare". |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
