- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
85-86

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Memnonstoderna - Memoarer - Mémoires des antiquaries du Nord. Se Nordiske oldskriftselskabet - Memor, Andreas, pseudonym för A. Gramont - Memorabel, minnesvärd - Memorabilier. Se Memorabel - Memorandum, lat., meddelande - Memorera, lära sig utantill - Memoria, lat., minne - Memorial - Memorial 1. Jur., betänkande - Memorial 2. Hand., handelsbok - Memorial-day. Se Decoration-day - Memphis - Memphis 1. Stad i Egypten. Se Menfis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och massiva byggnader i morgonstunden något efter
soluppgången ge ljud från sig, som emellanåt kunna
aflägset likna toner. Fenomenet förklaras däraf, att
de under natten af kölden sammandragna stenpartiklarna
i solvärmen utvidga sig, hvilket stundom inträffar så
våldsamt, att stora stycken lösgöras. Under Septimius
Severus synes den norra kolossen ha förlorat förmågan
att "sjunga". Den blef nämligen på denne imperators
befallning restaurerad, och den förut klingande delen
blef därigenom undandragen solstrålarnas direkta
inflytande. Jfr Letronne, "La statue vocale de Memnon"
(1833), och art. "Voice of Memnon" i "Edinburgh
review" 1886.
K. P.*

Memoarer (fr. mémoires, af lat. memoria, minne,
minnesskrift, ty. denkwürdigkeiten), anteckningar om
märkliga tilldragelser, historiska personligheter
och förhållanden, som författaren själf iakttagit
som ögonvittne eller deltagare i händelserna eller
som han lärt känna genom samtida hörsägen. Memoarer
skiljas från samtidshistoria därigenom, att
en memoarförfattare plägar ställa sig själf som
berättande i förgrunden, medan ett samtidshistoriskt
arbete är mera objektivt skildrande. De stå å
andra sidan på öfvergången till själfbiografien
(autobiografi), hvars hufvudföremål författaren själf
är, äfven om samtida händelser, som han upplefvat,
därjämte mera i förbigående beröras (jfr Glagau,
"Die moderne selbstbiographie als historische
quelle", 1902). Stundom räknas emellertid äfven den
rena själfbiografien till memoarer (t. ex. Benvenuto
Cellinis eller Rousseaus). För historieforskningen
äro memoarer ofta af stort värde genom de smådrag
och detaljnotiser, samtida omdömen o. s. v., som de
innehålla, men de måste nyttjas med omsorgsfull
kritik, dels på grund af sin anekdotiska och
subjektiva prägel, dels enär de oftast nedskrifvits
långt efter de skildrade händelserna samt därför i
regel lida af många minnesfel. – Mindre litterärt
värde, men större pålitlighet i angifningen af fakta
eger i allmänhet den art af minnesanteckningar,
som kallas dagbok och som står i närmaste släktskap
med såväl själfbiografien som memoaren (jfr af
utländska dagböcker Chr. F. Hebbels eller E. de
Goncourts, af svenska N. Skyttes, E. Dahlberghs
och serien "Karolinska krigares dagböcker"). – Den
klassiska litteraturen har att uppvisa två utmärkta
memoarförfattare, Xenofon och Cæsar. Från medeltiden
kunna nämnas Marco Polo och en mängd författare i
Frankrike, där historieskrifningen ända från Gregorius
af Tours ofta haft memoarartad karaktär. Geoffroy de
Villchardouin (från 1200-talet), Joinvilles "Histoire
de Saint Louis", Froissart och Philippe de Commynes
äro där de förnämsta namnen. Under nyare tiden fick
memoarlitteraturen tidigt starkt uppsving, dels bland
italienska humanister, dels i Frankrike, memoarernas
egentliga hemland. Bland franska memoarförfattare
kunna nämnas Blaise de Monluc, Margareta af Valois, de
Thou (Thuanus), hertigarna af Nevers och Bouillon samt
prinsen af Condé från 1500-talet, Sully, Richelieu,
kardinal de Retz och Saint Simon från 1600-talet,
kardinalerna Dubois och Bernis samt hertigen af
Choiseul, vidare Diderot, d’Alembert och Marmontel
från 1700-talet, Necker, madame de Staël, Campan,
Lafayette, Dumouriez,
madame Roland, general Marbot, Savary, hertiginnan
af Abrantes, madame de Rémusat och Las Cases från
revolutions- och Napoleonstiden samt från nyaste
tid Chateaubriand, George Sand och hertigen af
Broglie. Bland engelska memoarförfattare märkas
bl. a. Ludlow, Clarendon, Pepys, Whitelocke,
William Temple, Bolingbroke och Walpole, bland tyska
Götz von Berlichingen, grefve Wolrad von Waldeck,
Kristian af Anhalt, Fredrik den store, Varnhagen
von Ense, von Gagern, Metternich, Beust, konung
Karl af Rumänien, Bernhardi, Bismarck ("Gedanken
und erinnerungen") och Hohenlohe samt på det
litterära området främst Goethe ("Dichtung und
wahrheit"). Bekanta italienska memoarförfattare äro
Casanova och Silvio Pellico. Af danska kunna nämnas
Eleonora Ulfeldt, Öhlenschläger, A. S. Örsted, Orla
Lehmann, Martensen och fru Heiberg, af norska J. Aall
och L. Dietrichson, af finländska I. A. Schaumans
"Från sex årtionden" och A. Ramsays "Från barnaår
till silfverhår". Bland svenska memoarförfattare
märkas många från den gustavianska tiden, såsom
G. J. Adlerbeth, J. A. Ehrenström, G. J. Ehrensvärd,
F. A. v. Fersen, A. L. Hamilton, R. F. Hochschild,
samt i senare tid L. v. Engeström, A. F. Sköldebrand,
Malla Montgomery-Silfverstolpe, B. von Beskow,
A. A. Afzelius, O. I. Fåhræus, M. J. Crusenstolpe,
Kr. Stenhammar, J. K. Hellberg (Posthumus), Louis
de Geer, P. G. Ahnfelt, Emilie Flygare-Carlén,
K. R. Nyblom, K. A. Adelsköld och F. v. Dardel.
V. S-g.

Mémoires des antiquaires du Nord [memoar däs ätikar
dy når], fr., arkeologisk tidskrift. Se Nordiske
oldskriftselskabet.


Memor, Andreas, pseudonym för A. Gramont (se
d. o. 3).

Memorabel (lat. memorabilis), minnesvärd, märklig. –
Memorabilier, tänkvärda ting, minnesrika
händelser; försvenskning af den latinska titeln
("Memorabilia") på en skrift af Xenofon; benämning
på Swedenborgs andesyner.

Memorabilier. Se Memorabel.

Memorandum, lat., meddelande, skriftlig erinran;
en från en stat till en annan aflåten diplomatisk
skrifvelse, som innehåller en kort och klart
sammanfattande framställning af en frågas läge;
en i en sjöförsäkringspolis gjord uppräkning af de
faror, mot hvilka försäkringsgifvaren ej ikläder sig
någon garanti.

Memorera (lat. memorare, erinra, berätta), lära sig
utantill; kunna utantill. – Memorering, inlärandet,
utanläsningen, ihågkommandet af ordalydelsen i en
roll, en dikt, ett tal o. s. v.

Memoria, lat., minne, hågkomst. – In memoriam,
till åminnelse. Jfr Promemoria.

Memorial (lat. memorialis). 1. Jur., betänkande,
utlåtande, promemoria, inlaga, skriftlig ansökan
eller anmälan. – 2. Hand., handelsbok, i hvilken
alla förefallande affärer i kronologisk ordning
antecknas, innan de upptecknas på sina vederbörliga
konti, d. v. s. en bok, motsvarande den i förordn. 4
maj 1855 ang. handelsböcker och handelsräkningar
föreskrifna dagboken. Begreppet är icke fullt fast.
1–2. E. K.

Memorial-day [memå^iel dci’]. Se Decoration-day.

Mermphis. 1. Stad i Egypten. Se Memfis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free