- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
119-120

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Méniéres sjukdom l. Méniéres svindel, Öronsvindel - Menighedsfakultet, da. Se Knudsen - Menilek, kejsare af Abesinien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på experimentell väg (t. ex. genom afkylning af örat,
med galvanisk ström m. m.) och förekommer också vid
flertalet sjukdomar i innerörat. Termen Ménières
symtom börjar därför alltmer ersättas af termen
vestibulära symtom, för hvilka många olika orsaker
äro kända, och begreppet Ménières sjukdom användes
numera företrädesvis i sådana fall, där orsaken
till de vestibulära symtomen är okänd eller oviss.
G. Hgn.

Menighedsfakultet, da. Se Knudsen, sp. 412.

illustration placeholder

Menilek (oriktigt Menelik), kejsare af
Abessinien, f. 1844 i Schoas dåv. hufvudstad
Ankober som son af tronföljaren Hailä-Malakot och
negerslafvinnan Eguaju, föll efter sin faders död
i händerna på dennes motståndare kejsar Teodor, som
gaf honom sin dotter till gemål, men flydde från
det kejserliga hoflägret 1865, samlade en stark
här i Schoa och antog konunganamn. Han eröfrade det
n. ö. om Schoa belägna Wollo-Galla (1870), gjorde
fälttåg mot gallafolken i s. (1875) och sökte genom
en djärf marsch mot Gondar (1877) göra sig till
herre öfver det egentliga Abessinien, medan Teodors
efterträdare kejsar Johannes var upptagen af krig
med Egypten. Men Johannes fick snart fria händer och
ryckte in i Schoa, medan Wollo-Galla gjorde uppror och
en kusin sökte störta M. från tronen. M. fann då för
godt att väja undan och ödmjukade sig inför Johannes,
som till gengäld i mars 1879 krönte honom till konung
i Schoa (riket omfattade landet emellan Baschilo
i n., Abbai i v. samt Hawasch i s. och ö.), men ålade
honom tributplikt. Under de följande åren eröfrade
M. Kaffa, Enarea, Gurage och Harar. Då Johannes
fallit i strid mot mahdisterna vid Matämma (Metamme;
9 mars 1889), lät M. kröna sig till negusä nägäst
(konungarnas konung) af hela Abessinien. Det var vid
denna tid som italienarna från Eritrea sökte lägga
Abessinien under sitt protektorat. M., som ännu hade
ett starkt parti emot sig i de norra delarna af riket,
tycktes i början vara benägen att böja sig för dem
(fördraget i Wutschalle [Uccialli] 2 maj 1889). Men
sedan hans förnämste medtäflare, kejsar Johannes’
oäkta son, ras Mängäscha (Mangascha), drifven till
det yttersta af italienarna, kastat sig i hans armar,
bröt han öppet med sina förra beskyddare och vänner
och återvann genom sin glänsande seger vid Adua (1
mars 1896) och freden i sin hufvudstad Addis-Abeba
(26 okt. s. å.) fullständig suveränitet. Ett försök
af Mängäscha att återtaga sin förra ställning kväfdes
1898, och M. insatte följande år som öfverbefälhafvare
i konungariket Tigre sin vän och släkting ras
Makonnen, som hastigt pacificerade detta gamla
orosområde. I det viktiga fördraget med England af 31
maj 1902, som fastställde gränsen mellan Abessinien
och Angloegyptiska Sudan, tillförsäkrade sig M.
en vidsträckt intressesfär i v. och s. v.; och genom
senare överenskommelser (1905 och 1907) har han fått
sitt operationsfält utstakadt äfven i Somali-landet. I
sitt förhållande till de europeiska makterna har M. i
det hela med framgång sökt undvika att bli alltför
uteslutande hänvisad till ett enda håll. Gentemot
det franska inflytandet, som var tämligen allrådande
i hans omgifning under åren närmast efter det
italienska kriget, spelade han först ut det engelska,
och när äfven detta började bli besvärligt, närmade
han sig Tyskland (sedan 1905). Inåt har han, sedan
Mängäschas nederlag lämnade honom som obestridd
herre öfver riket, fullföljt en väl beräknad
försonlig konsolideringspolitik. Stödd på sitt
schoanska arfland och på de jämförelsevis modernt
utrustade och öfvade "kejserliga" trupperna, har
han ansett sig ha råd att respektera de provinsiella
egendomlighetera både i det egentliga Abessinien och
i de stora ockupationsområdena i s. och har därigenom
småningom lyckats komma därhän, att länsfurstarna och
provinsadeln numera i allmänhet torde se sin fördel
i det nuv. systemets upprätthållande. Genom täta
riksförsamlingar har han sökt vänja sina vasaller
till sig och låtit dem dela ansvaret för viktigare
beslut. Af europeisk styrelsemekanism har M. sökt
tillegna sig, hvad han funnit användbart. Det
betydelsefullaste steget i denna riktning tog
han med sin regements-reform af 29 okt. 1907,
hvarigenom det gamla schoanska kansliet uppdelades
på 7 departement (under presidium af en rikskansler,
som bär den häfdvunna titeln afä negus, "kejsarens
mun"). Då M. ej har någon son, förmodade man förr, att
successionsfrågan skulle ge anledning till allvarliga
komplikationer. M. lät emellertid på ett stort
riksmöte i Addis-Abeba i maj 1909 hylla sin dotterson
(en son till den af honom underkufvade konungen af
Wollo-Galla) lidsch (junker) Ijasu (Jeassu) som
tronföljare; 16 maj besvuro storvasallerna samt
Schoas notabler och folk en högtidlig "förening"
att upprätthålla och försvara lidsch Ijasus
rättigheter och M:s lagar och förordningar. Genom
regementsreformen och tronföljdsordningen hade
M. "beställt om sitt hus"; hans hälsa hade länge
varit vacklande, och på hösten 1909 försjönk han i
ett letargiskt slöhetstillstånd, hvarur han sedan
endast för korta mellantider kunnat resa sig. Efter
kejsarens insjuknande fördes regeringen först i
hans namn af den af honom utsedde riksförmyndaren
ras Tasamma (en ungdomsvän till M.). Sedan denne
aflidit under misstänkta omständigheter (febr. 1911),
har den halfvuxne tronföljaren själf utan att möta
något allvarligt motstånd kunnat öfvertaga ledningen
af ärendena. M:s politik har härigenom firat en sista
triumf. – Det förhärskande draget i M:s karaktär
har varit utpräglad försiktighet och betänksamhet,
som dock icke hindrat honom att slå till med skärpa
och eftertryck, när han funnit det nödigt att häfda
sin och sitt rikes rätt. Hans uppfattning af Europa
och europeisk kultur har nog varit ganska naiv och
omogen, men hans praktiska läggning och obestridliga
organisationsförmåga ha dock satt honom i stånd
att göra bruk af hvad han uppsnappat, till sin och
Abessiniens fördel.
J. K-n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free