- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
129-130

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mensjikov - Mensjikov 1. Aleksandr Danilovitj - Mensjikov 2. Aleksandr Aleksandrovitj - Mensjikov 3. Aleksandr Sergejevitj - Mensjutkin (Menschutkin), Nikolaj Aleksandrovitj - Mens sana in corpore sano, lat. - Menstrualkolik, med. Se Menstruation - Menstruation, med.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfversta hemliga rådet" och fick kejsarinnans
understöd, då han sträckte ut handen efter
Kurlands hertigkrona. Smickrad af hoppet att se en
dotter förmäld med storfurst Peter Aleksejevitj,
bidrog han till dennes tronbestigning (1727); han
genomdref förlofningen och lät utnämnda sig till
rysk "generalissimus". Men genom samverkan af de
gammalryske magnaterna och M:s öfriga fiender vid
hofvet, hvilka hetsade den unge kejsaren mot denne,
förlorade han hastigt greppet om makten, förklarades
(sept. 1727) förlustig ämbeten och värdigheter samt
förvisades till ett aflägset gods, något senare till
Berezov i Sibirien, där han afled 1729.

2. Aleksandr Aleksandrovitj, furst M.,
den föregåendes son, f. 1713, utmärkte sig i krigen
mot turkarna och svenskarna (1741–43) och
afled som general en chef 1764.

illustration placeholder

3. Aleksandr Sergejevitj, furst M.,
den föregåendes sonson, rysk general och amiral,
generalguvernör i Finland, f. 11 sept. 1787, d. 2
maj 1869, blef 1805 attaché i Berlin, aflade 1806
ett besök i Svenska Pommern för att utforska dess
försvarsanstalter, deltog i fälttågen
1812–15 som adjutant hos kejsar Alexander I och
blef 1816 generalmajor. Illa sedd för sina
filhelleniska tänkesätt, tog han afsked 1823,
men trädde åter i tjänst efter kejsar
Nikolaus’ tillträde till regeringen (1825). Han
afgick 1826 i en utomordentlig beskickning
till Persien, där han efter krigets utbrott en
tid satt arresterad, bevistade början af persiska
fälttåget och deltog därefter i kriget med Turkiet
1828–29. Han eröfrade därunder Anapa och var med i
anfallet mot Varna, men sårades svårt vid sistnämnda
tillfälle. Sedermera trädde M. som vice amiral
och chef för flottans generalstab i spetsen för
ryska marinen och utvecklade i denna befattning
stor verksamhet, hvarefter han 1 dec. 1831 blef
generalguvernör i Finland. 1833 utnämndes han till
amiral och förordnades 1836 till marinminister,
med bibehållande af generalguvernörsämbetet
och öfriga sysslor. Ehuru strängt konservativ,
styrde han Finland utan öfvergrepp, i någorlunda
konstitutionell anda. I febr. 1853 sändes han i
utomordentlig beskickning till Konstantinopel, men
bidrog genom det öfvermodiga sätt, på hvilket han där
uppträdde, till Krimkrigets utbrott (se Krimkriget).
Han organiserade då flottan i Svarta hafvet
och fick tillika öfverbefälet på Krim, där han dock
ej följdes af lyckan. På grund af sjuklighet måste
han i febr. 1855 lämna Sevastopol och entledigades
s. å. jämväl från finska generalguvernörsämbetet
och öfriga befattningar. Därefter och till 18 april
1856 var han krigsgeneralguvernör i Kronstadt. Furst
M. upptogs jämte barn och efterkommande, enligt
kejs. reskript af 1 juli 1833, som finsk undersåte
samt erhöll rätt att som riksfurste intaga första
rummet bland Finlands ridderskap och adel. 1842
erhöll han Anjala (med finska statsmedel inköpta)
sätesgård som fideikommiss.
1. H. A-t. 2–3. (H. A-t.)

Mensjutkin (Menschutkin),
Nikolaj Aleksandrovitj, rysk kemist, f.
1842 i Petersburg, d. 1907, blef ord.
professor vid Petersburgs universitet 1876
och vid Polyteknikum i samma stad 1902.
Hans arbeten ligga hufvudsakligen inom den allmänna
och organiska kemien, och särskildt må nämnas hans
undersökningar om olika lösningsmedels inflytande på
organiska reaktioners hastighet och om sambandet
mellan konstitution och reaktionshastighet.
H. E.

Mens sana in corpore sano, lat., "en
sund i själ i en sund kropp", ett uttryck, som
blifvit ett lystringsord på gymnastikens och den
nutida uppfostringskonstens område. Det träffas
i Juvenalis’ 10:e satir, v. 356, där det
fullständigt heter: Orandum est ut sit mens
sana in corpore sano.


Menstrualkolik, med. Se Menstruation, sp. 133.

Menstruation (af lat. menstruus, månatlig), Menses (lat., månader), Katamenier (af grek. katamenios,
månatlig), Månadsrening, Regler, Reglering, Tider,
Saker, med., en fysiologisk, regelbundet uppträdande
process inom kvinnans kropp, främst inom hennes
könsorgan, och påtagligast yttrande sig genom blödning
från underlifvet. Menstruationen inställer sig hos
flickan först med inträdd könsmognad (se d. o.),
återkommer därefter i allmänhet på ett förunderligt
regelbundet sätt, oftast hvar 4:e vecka, under en
tidrymd framåt af något mer än 3 årtionden och upphör
sedan småningom under loppet af 1–2 år fullständigt,
samtidigt med att äggstockarna upphöra att afge
befruktniugsbara ägg och skrumpna.

Menstruationens första uppträdande, menarche (af
grek. men, månad, och arche, början), som i vårt land
för flertalet kvinnor med sannolikhet inträffar i
15–16 års åldern, för icke så få tidigare, ända ned
till 10 år, och för några senare, upp till 18–20
år, inträffar på olika tid hos olika folkraser,
tyckes påverkas af klimatiska förhållanden (satsen
ju hetare klimat, dess tidigare första menstruation
har dock på senaste åren blifvit motsagd), vidare
af sociala förhållanden och lefnadssätt, i det
de ekonomiskt bättre situerade klassernas kvinnor
synas menstruera något tidigare än de fattigare
klassernas samt stadsinvånarna i allmänhet tidigare
än landtbefolkningen. Äfven ärftlighet spelar en roll.

Menstruationens upphörande, menopaus (af grek. men,
månad, och pauein, upphöra), som äfven synes stå
under inflytande af klimatiska o. a. förhållanden,
inträffar hos oss i åldern 40–55 år, för de
flesta kvinnor under åren 45–50, och sker aldrig
plötsligt. En öfvergångsperiod på vanligen 1–2
år, klimakterium l. klimakteriska år (se d. o.),
föregår det fullständiga upphörandet, hvarunder
menstruationen i allmänhet påkommer mindre ofta, är
kortvarigare och sparsammare än tidigare. Åsikten,
att en i tidig ålder börjad menstruation medför en
tidigt inträdande menopaus, såväl som den motsatta,
att tidig menstruation medför sen menopaus, tyckes
ingendera öfverensstämma med verkligheten. Däremot
synes det enl. europeiska statistiker förhålla sig
så, att en kvinna, som tidigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free