Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menstruation, med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjat menstruera, längre kvarstår i
menstruationsåldern, d. ä. på samma gång under
längre tid är befruktningsbar än en kvinna, hvars
första menstruation inträdt sent.
Menstruationsblödningen, som plägar pågå under 3 till
4 dagar med växlingar för olika individer från 1–2 upp
till 8 dagar, och till kvantiteten uppgå till 50–200
gr., härleder sig från lifmoderkroppens slemhinna
(se Lifmoder). Denna undergår regelbundet under
tiden före hvarje menstruation en stark ansvällning
med svällda förstorade körtlar och utvidgade
blodkärl. I och med det att blödningen börjar,
sjunker slemhinnan ihop, körtlarna tömma sig,
och blodkärlen sammandragas. Upphofvet till dessa
periodiska förändringar i lifmoderns slemhinna
ligger i äggstockarna. När dessa ännu ej börjat
afge befruktningsbara ägg (ovulation), såsom hos
flickan före puberteten, eller när de upphört
därmed, såsom under menopausen, förekommer ingen
menstruation. Likaså utslocknar denna i regel,
om båda äggstockarna genom operation fullständigt
aflägsnas. Kvarlämnandet af ett helt litet stycke af
endera äggstocken är dock tillräckligt att underhålla
en regelbunden menstruation. Äfvenledes fortsätter
denna, om äggstockarna operativt förflyttas från sin
normala plats till något annat ställe i kroppen,
men försvinner, om de därifrån åter aflägsnas. I
några enstaka fall har man lyckats framkalla
regelbunden menstruation, förut uteblifven till
följd af kastration eller bristande utveckling
af äggstockarna genom operativ öfverflyttning af
äggstock från annan kvinna. Man tänker sig numera
detta ovariernas (äggstockarnas) gåtfulla inflytande
på lifmodern bero på afsöndring från äggstockarna
till blodet af hittills obekanta ämnen (s. k. inre
sekretion, se d. o.), hvilka på nervväg (kärlnerverna)
eller på annat sätt framkalla förvandlingarna i
lifmoderslemhinnan, hvarjämte de framkalla och
vidmakthålla lifmoderns och de öfriga könsorganens
fullt utvecklade tillstånd.
De nämnda förvandlingarnas periodicitet står
säkerligen under inflytande af den periodiska
afgången af ägg, ovulation, från ovarierna (se
Äggstock). Den gängse uppfattningen är den, att i
allmänhet ovulation, d. v. s. utstötningen från
äggstocken af ett moget ägg, ur en springfärdig
Graafsk follikel (se Graafska folliklar) och
menstruation stå i något sammanhang med hvarandra
och på så sätt, att ovulationen till tiden något
föregår menstruationen. Det är emellertid icke tvifvel
underkastadt, att sagda två processer ibland icke
följas åt. Kändt är t. ex., huru under digifningen,
då hos många kvinnor menstruationen icke inställer
sig, det oaktadt befruktning kan inträda och således
ovulation måste ha egt rum.
De ofvan skildrade, menstruationen förutgående
ansvällningen och blodöfverfyllnaden i
lifmoderkroppens slemhinna öfverensstämma i
påfallande grad med den ombildning sagda slemhinna
undergår efter inträdd befruktning, ehuru då
förändringarna bli ännu starkare framträdande,
deciduabildning (se Decidua och Hafvandeskap).
Teleologiskt har man tolkat den
äggafgången i allmänhet åtföljande ansvällningen af
lifmoderslemhinnan som en förberedelse hos denna
att upptaga ett befruktadt ägg. Inträffar befruktning,
fortsätter ansvällningen, och menstruationsblödning
uteblir. Afgår ägget obefruktadt, inställer sig
blödning, och slemhinnan sjunker ihop.
Utom det mest påfallande symtomet, blödningen,
medför menstruationen en hel del andra
regelbundna förändringar inom kvinnans organism.
Blodöfverfyllnaden sträcker sig till samtliga
könsorganen såväl som, ehuru i mindre grad,
till bäckenets organ i öfrigt och medför där
en känsla af tyngd och spänning äfvensom en
ökad afsöndring från underlifvet såväl före som
efter själfva blödningen. De i intimt samband med
könsorganen stående bröstkörtlarna bli ofta spända
och ömma. Äfven sköldkörteln sväller ibland an. I
ögonens, struphufvudets (sångerskors förändrade
röst under menstruation) och luftvägarnas,
i matsmältningskanalens (en del kvinnor har
benägenhet för diarré under menses), i njurarnas och
blåsans, i hudens funktioner har man också iakttagit
rubbningar. Egendomliga äro de s. k. vikarierande
menstruationsblödningarna, någon gång uppträdande
blödningar vid uteblifven menstruation eller samtidigt
med denna från näsans, luftvägarnas, tarmkanalens
eller urinvägarnas slemhinna. Sinnesstämningen
blir icke sällan förändrad, oftast deprimerad,
ibland exalterad, och en känsla af allmän psykisk och
kroppslig trötthet gör sig ofta gällande. Det franska
"indisposition" eller det tyska "unwohlsein" beteckna
utmärkt tillståndet. Före och särskildt strax efter
menses är könsdriften ofta ökad.
Utom de nu skildrade förändringarna inom den
kvinnliga organismens funktioner, hvilka i allmänhet
af kvinnorna själfva förnimmas och hvilka mer
eller mindre sedan gammalt varit kända, har man
de sista årtiondena med användande af noggranna
fysikaliska undersökningsmetoder trott sig finna små
periodiska afvikelser i puls, temperatur, blodtryck,
ägghviteomsättning, muskelkraft, senreflexer m. m. i
samband med menstruationen. Dessa observationer
ha ledt till den bland flertalet gynekologer
f. n. rådande uppfattningen, att den kvinnliga
organismens alla förrättningar regelbundet undergå
växlingar i intensitet, tillväxa strax före hvarje
menstruation, då de nå sitt maximum, för att i
och med menstruationens inträdande sjunka till
minimum och därefter åter öka. Tilläggas bör dock,
att alltjämt flera forskare fullständigt förneka
tillvaron af denna s. k. vågrörelse i den kvinnliga
kroppens funktioner och att de ej lyckats påvisa
ofvan skildrade förändringar i puls, temperatur etc.
Af det föregående framgår, huru menstruationen
är en fysiologisk process, som mer eller mindre
mäktigt inverkar på kvinnans hela kropp. I
regel är dock detta inflytande icke af den art,
att det för en frisk och sund kvinna med friska
nerver, icke vana att genast reagera för lindrigt
kroppsligt illabefinnande, kräfver afvikelse från
det lefnadssätt eller arbete, som kroppen eljest
befunnit sig väl af. Hvila från arbete eller rent af
stillaliggande är således af behofvet endast under
sjukliga förhållanden. Ansträngningar eller strapatser
just under menstruationen måste däremot anses vara
emot naturen. Starka kroppsrörelser, såsom dans,
tennisspel, velocipedåkning, fördragas nog af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
