Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menton, stad i Alps maritimes vid Medelhafvet - Mentone, stad. Se Menton - Mentonegrottorna - Mentor (Homeros) - Mentuhotep, egypisk konung, Se Egypten - Mentum, lat. Se Haka - Mentzelia L., bot. - Mentzer, J. Se Fischart - Mentzer, Balthasar, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast en gång på 10 år. Sommarvärmen är aldrig
stark, sällan öfver 30° C.; medeltemperaturen är
för nov. 12,4°, för dec. 9,4°, för jan. 7,9°, för
febr. 9,4° och för mars 10,4° C. Vintrarna och
somrarna äro de angenämaste årstiderna; om
hösten åtföljas stormregnen af plötsliga
temperaturväxlingar, och om våren äro vindarna från hafvet
ofta våldsamma. Säsongen räknas fr. o. m. nov.
t. o. m. april. Frekvensen är omkr. 12,000
kurgäster. Jämte klimatets har M. äfven en nästan
tropisk växtlighets behag och är företrädesvis rikt
på apelsiner, citroner och oliver. I midten af
1300-talet köptes M. af huset Grimaldi i Monaco,
tillhörde Frankrike under republikens och första
kejsardömets tid, kom 1815 åter till Monaco,
men ställde sig 1848 som republik under
Sardiniens beskydd och förenades 1860 med Frankrike.
(J. F. N. Ln.)
Mentone [-tåne], stad. Se Menton.
Mentonegrottorna [-tåne-] vid Medelhafvet, på
italienska sidan om gränsen mellan Frankrike och
Italien, helt nära staden Mentone, ha erhållit stor
ryktbarhet genom de fynd af skelettgrafvar från
paleolitisk tid, som gjorts i desamma. Grottorna
benämnas numera i allmänhet Grimaldi- eller
Baoussé-Rousségrottorna. De äro till
antalet nio och pläga numreras med början från
den lilla gränsfloden Saint-Louis. De viktigaste äro
n:r 1 Grotte des enfants, n:r 4 Grotte du Cavillon,
n:r 5 Grotte Barma Grande, n:r 7 Grotte du
prince, n:r 9 Grotte de Gerbaï. 1872 upptäcktes
det första skelettet i grottan n:r 4 af arkeologen
E. Rivière på 6,55 m. djup. Skelettet är bekant
under namnet ”Mannen från Mentone”. Under de
närmast följande åren upptäcktes ytterligare 5
skelett, 1884 ett och 1892 5. På initiativ och
bekostnad af furst Albert af Monaco utfördes 1895–1902
systematiska undersökningar under ledning
af vetenskapsmännen de Villeneuve, Boule,
Verneau och Cartailhac. Härvid upptäcktes ytterligare
3 grafvar, hvaraf en med 2 skelett. Tillsammans
äro nu 16 skelett kända från dessa grottor. Redan
Rivière var öfvertygad om, att skelettfynden
härrörde från den äldre stenåldern, men hans slutsatser
bestredos af flera forskare, som ansågo dem
förskrifva sig från yngre stenåldern. De senaste
undersökningarna ha emellertid skingrat alla tvifvel
om fyndens ålderdomlighet. Grottan n:r 7
tömdes fullständigt, hvarvid lagringen omsorgsfullt
studerades. Fem tydliga skikt med härdar kunde
iakttagas. I det andra lagret uppifrån hittades
lämningar af ren, i de understa lagren af flodhäst,
Elephas antiquus och Rhinoceros Merckii,
tillhörande den fauna, som rådde under den varma
chelléentiden, den paleolitiska tidens äldsta del. De
redskap, som hittades i dessa lager, voro emellertid
af moustérientyp, beroende på, att det goda
flintmaterial, som fordras för tillverkningen af de
stora mandelformade chelléenredskapen, saknades.
Furstens af Monaco gräfningar ha till full evidens
bevisat, att en verklig begrafning af den döde
ägde rum redan under den äldre stenåldern. Alla
skeletten med undantag af två tillhöra den s. k.
Cro-Magnonrasen. De båda återstående äro af en
negerliknande typ, som fått namnet Grimaldiras.
I grottan n:r 1 upptäckte Rivière 1874 två
barnskelett på 2,70 m. djup. Vid deras midja låg ett
1,000-tal genomborrade skal af snäckan Nassa
neritea, som tjänat till bältesmycke. De lågo i
tredje skiktet uppifrån af de 9 skikt, som iakttagits
i grottan. Ännu högre hittades 1901 skelettet af
en äldre kvinna. På 7,05 m. djup låg ett
mansskelett, 1,92 m. långt; i samma lager funnos ben
af björn, hyena och grottlejon. På 7,75 m. djup
funnos de två negerliknande skeletten af en
yngling och en gammal kvinna, som begrafts tillsammans.
Kropparna voro hopböjda. Några stenar
voro satta som skydd kring det ena kraniet.
Genomborrade snäckor smyckade ynglingens hufvud.
Dessa skelett torde härstamma från en ganska tidig
del af kvartärtiden och anses af Boule vara
samtida med skeletten från Spy. Det af Rivière först
upptäckta skelettet i grottan n:r 4 hade bål och
kranium skyddade af sten. Ett par hundra
genomborrade nassasnäckor omgåfvo kraniet, och vid
skelettet hittades äfven en benspets samt ett par
triangulära flintspån. Skelettet var färgadt af
rödockra, troligen emedan kroppen nedlagts i ett
lager af sådan. I grottan n:r 5 hittades 1884 ett
skelett på 8,40 m. djup. 1892 funnos här ytterligare
3 skelett (af en man, en kvinna och en
yngling) liggande i en graf och färgade af rödockra.
Som smycken tjänade snäckor, ryggkotor af fisk
och genomborrade hjorttänder. Flintspånor
iakttogos i eller vid skelettens händer. Ytterligare två
skelettgrafvar hittades i denna grotta. Grottan n:r
6 lämnade Rivière tre skelett, hvaraf ett par med
flintredskap och snäcksmycken. Samtliga skelett
tillhöra den äldre stenåldern, de negerliknande
moustérien- eller aurignacientiden, de öfriga
madeleinetiden. – Litt.: ”Les grottes de Grimaldi”: I,
1 de Villeneuve, ”Historique et description”, I,
2, Boule, ”Géologie et paléogéographie”, I, 3,
Boule, ”Paléontologie”; II, 1, Verneau,
”Anthropologie”, II, 2 Cartailhac, ”Archéologie” (1906),
M. Boule, ”Les grottes de Grimaldi” (L’Anthropologie,
s. å.), E. Rivière, ”De l’antiquité de l’homme
dans les Alpes-Maritimes” (1877–87).
T. J. A.
Mentor (grek. Μεντως###########), enligt Homeros en af
ädlingarna på Ithaka, förtrogen vän till Odysseus,
som vid bortresan åt honom anförtrodde vården
om sitt hus. I hans skepnad uppträder vid åtskilliga
tillfällen gudinnan Athena för att med råd och
dåd bistå såväl Odysseus som i synnerhet hans son
Telemachos. Med anledning häraf betecknar man o
fta med namnet M. den, som med sin ledning och
hjälp bistår en yngre och oerfaren person.
A. M. A.
Mentuhotep, egyptisk konung. Se Egypten,
sp. 1479.
Mentum, lat. Se Haka.
Mentzelia L., bot., växtsläkte af fam. Loasaceæ
med 46 arter i tropiska Amerika. Flera arter ha
stora, praktfulla blommor och odlas därför som
prydnadsväxter, t. ex. M. decapetala med hvita
kaktuslika blommor och M. bartonioides (Eucnide
bartonioides) med citrongula blommor.
G. L–m.
Mentzer, J. Se Fischart.
Mentzer, Balthasar, d. ä., tysk luthersk
teolog, f. 1565 i Allendorf i Hessen, d. 1627 i
Marburg, blef 1596 teol. professor i Marburg.
Sträng lutheran, motarbetade han landtgrefven
Morits’ calvinska kyrkoreform i Hessen och måste
därför lämna Marburg, men fick i stället anställning
vid universitetet i Giessen. 1625 fick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
