Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messenius - Messenius 1. Johannes M. - Messenius 2. Arnold Johan M. - Messenius 2. Arnold M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu finnas i behåll i författarens egen handskrift
i Riksarkivet och Kungl. Biblioteket. Af dessa
ha sedermera utgetts Berättelse om några gamla och
märkvärdiga Finlands handlingar (1774; ny uppl. 1826)
samt hans rimmade Chrönika om Stockholm (i "Historiskt
bibliotek", I, 1875). M:s Samlade dramer ha utsetts
af H. Schück i "Skrifter utg. af Sv. lit. sällsk.",
8 (4 hftn 1885–97). Jfr G. H. J. Ljunggren, "Det
svenska dramat" (1864), H. Schück, "Illustr. svensk
litt. historia", I (2:a uppl. 1911), och L. Linder,
"Bidrag till kännedomen om Messenii tidigare lif
c. 1579-1607" (i Lunds univ.s årsskrift, XXIX, 1894).
2. Arnold Johan M., den föregåendes son,
rikshistoriograf, f. 8 april 1608 i Danzig, afrättad
22 dec. 1651 i Stockholm, fick hösten 1616 medfölja
föräldrarna till Kajaneborg, men hämtades 1621 från
faderns fängelse till Stockholm för att skild från
föräldrarna erhålla en rent luthersk uppfostran. Han
studerade i Uppsala med kungligt stipendium,
men flydde 1623 därifrån öfver Danzig till Polen,
sannolikt närmast till följd af ett vådadråp, som
han torde ha begått på en annan student. Efter
en tids vistelse vid jesuitskolan i Braunsberg
och hvarjehanda irrfärder i Tyskland återkom han
sommaren 1624 till Sverige som lejd polsk kunskapare,
greps kort därpå i Kalmartrakten, uppsändes som
fånge till Stockholm, ställdes inför rätta och
uppträdde därvid som angifvare såväl mot sin fader
som mot den för papistiska förbindelser anklagade
Enköpingsrektorn N. Campanius. Af Svea hofrätt (31
juli 1624) dömd som förrädare (papist, emottagare af
jesuitstipendium och spion) till döden, benådades
han af Gustaf Adolf från dödsstraffet och sändes,
dock först 1626, till Kexholm som fånge på obestämd
tid. På försommaren 1640 frigafs han genom bemedling
af Finlands generalguvernör, grefve Per Brahe, och
begaf sig till Stockholm för att åt sig utverka någon
anställning i statens tjänst. Af fruktan att ånyo
sättas i fängelse sökte han emellertid rymma ur riket,
fasttogs i aug. vid danska gränsen och återfördes
fängslad till Stockholm. Han lyckades nu på Per Brahes
förord ånyo bli frigifven och erhålla i uppdrag att
från Polen återförskaffa manuskriptet till faderns
historiska verk, "Scondia illustrata", som hans moder
Lucia Grothusen utfört till Polen för att hembjuda
åt konung Vladislav. Efter lyckligen utfördt uppdrag
återkom M. sommaren 1641, och åt honom anförtroddes
i nov. s. å. att för trycket öfverse faderns
arbete. Han anställdes sålunda i kansliet som aflönad
historieskrifvare, fick ytterligare i uppdrag att
skrifva en officiell historia om Sigismunds och Karl
IX:s regeringstid och vann en frikostig beskyddare
i riksamiralen Gyllenhielm. Han utnämndes 1645 till
rikshistoriograf och äktade 1646, i sitt 2:a gifte,
Karin Nilsdotter, dotter till en förmögen borgare i
Nyköping, kusin till riksrådet Bengt Skytte och änka
efter Linköpingsbiskopen Johannes Bothvidi. 1648
erhöll han adligt sköldebref. M. hugnades tid efter
annan med godsförläningar, bl. a. 1647 i vederlag för
de gods, som indragits till kronan efter morfaderns,
Arnold Grothusens, död. Mot sina underhafvande
uppträdde han despotiskt och var ständigt invecklad
i rättegångar, såväl mot dem som mot sin egen syster,
Anna Messenia, hvilken i nov. 1649 genom kunglig resolution
tillerkändes andel i de åt brodern förlänade
vederlagsgodsen. Vreden öfver denna rättstvists utgång
bidrog väsentligt att närma M. till den oadliga
oppositionen, och vid riksdagarna 1649 och 1650
knöt han förbindelser med oppositionsledarna samt
försåg dem med historiskt källmaterial till deras
deduktioner emot regeringen och det aristokratiska
rådspartiet. Med hans historiska författarskap
gick det under tiden skäligen långsamt, ty han
saknade visserligen icke historiografisk begåfning,
men hade ej ärft faderns sällsporda produktiva
kraft. M. invecklades i dec. 1651 i sin son Arnolds
högmålsprocess (se M. 3), förnekade, säkerligen
med fog, all direkt delaktighet i dennes brottsliga
skrift, men kunde ej fritaga sig från att genom
obetänksamt tal ha oförvarandes gett denne material
till skriften, ej heller från att esomoftast ha haft
"grofve discurser" med sina politiska meningsfränder
om regeringen. För liknande förseelse angaf han
äfven – troligen af personlig hämnd till följd af
godstvister – den på utländsk resa stadde Bengt
Skytte. M. dömdes 19 dec. 1651 af Svea hofrätt
till lifvets förlust och halshöggs 3 dagar senare
å Norrmalmstorg (nu Gustaf Adolfs torg). – M:s
förtjänster om svensk historieskrifning äro ganska
betydande. Han öfversåg och lät till tryckning
renskrifva faderns "Scondia" samt författade
själfständigt en Historia begripandes orsakerna
till den oenighet, som warit hafwer emellan Herr
Sigismund... och Herr Carl... den nijonde. Arbetet
omfattar åren 1592–94 och 1596–1600, var vid M:s
död endast delvis slutredigeradt, blef aldrig af
trycket utgifvet, men ligger för åren 1592–94 till
grund för J. Werwings synnerligen osjälfständiga
historia, som först nästan ordagrant afskrifver
den yngre M:s och sedan öfversätter den äldre
M:s historia. En utförlig granskning af M:s arbete
lämnas af V. Söderberg, "Historieskrifvaren Arnold
Johan M." (1902; i "Upsala universitets årsskrift",
1903). Jfr äfven V. Söderberg, "Högförräderimålet
emot Arnold Johan M." (i "Hist. tidskr.", 1901).
3. Arnold M., den föregåendes son, politisk
förbrytare, f. 1629 å Kexholm, afrättad 22 dec. 1651
i Stockholm, blef 1647 kammarpage hos pfalzgrefven
Karl Gustaf, följde denne i tyska fälttåget och fick
1 1/2 år senare en liknande syssla hos Karl Gustafs
broder, pfalzgrefven Adolf Johan. Karl Gustaf hade
lofvat hans fader att bekosta sonens utbildning
i militäryrket i Holland, men då M. före utresan
sommaren 1651 vistades hos fadern, rönte han starkt
intryck af den oppositionella stämningen hos denne
och hans meningsfränder samt fick den öfvertygelsen,
att allvarlig fara hotade hans välgörare hertigen
från de aristokratiska rådskretsarna. Han företog
sig därför att tillsända Karl Gustaf, som vistades på
Öland, en anonym rimmad skrift, hvari han under skarpa
omdömen om drottning Kristina och hennes förnämsta
rådgifvare varnade hertigen för Axel Oxenstiernas
och De la Gardiernas ränker mot honom samt uppmanade
honom att "armera" och genom en militärrevolt, en
"general munstring", föreskrifva det aristokratiska
partiet lagar. Skriften, som numera finnes bevarad
hvarken i original eller i af skrift, uppsändes genast
af Karl Gustaf till drottningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
