- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
251-252

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metallurgi, Hyttkonst, Hyttkunskap - Metallurgisk - Metallvikt. Jfr Mark - Metallvåg. Se Järnvåg - Metameri, kem. Se Isomeri - Metamme - Metamme 1. (Metemme) Stad i öfre Nubien - Metamme 2. (Matama, Matamme) Stad i östra Sudan. Se Gallabat - Metamorfiska bergarter, geol. - Metamorfiska formationen l. Metamorfiska systemet, geol. - Metamorfism, geol.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bergsvetenskap, "Annales des mines", "Revue
de métallurgie", "Journal of the iron and steel
institute", "Engineering", "Iron age", "Engineering
and mining journal", "Metallurgical and chemical
engineering", "Stahl und eisen", "Zeitschrift
für berghütten- und salinenwesen im preussischen
staate" och "Österreichische zeitschrift für berg-
und hüttenwesen".
C. A. D. (G. H-r.)

Metallurgisk, som tillhör eller har afseende på
hyttkonst l. metallurgi (se d. o.).

Metallvikt, vikt, som förr brukades vid skeppning
af metaller. Jfr Mark, sp. 994.

Metallvåg. Se Järnvåg.

Metameri, kem. Se Isomeri.

Metamme. 1. (Metemme) Stad i Öfre Nubien,
midtemot Schendi, 169 km. n. ö. om Kartum, skild
från vänstra Nilstranden genom en vid högvatten
öfversvämmad bördig landsträcka, från Bajudastäppen
genom lägre kullar. Omkr. 3,000 inv. Efter segern
vid Abu Klea 17 jan. 1885 intogs M. af brittiska
undsättningshären 21 jan., general Wolseleys sista
framgång. – 2. (</sp>Matama,</sp> Matamme) Stad i
östra Sudan, fordom hufvudstad i den forna egyptiska
provinsen Gallabat, vid Atbaras vänstra strand,
nära Abessiniens gräns. Omkr. 8,000 inv. Se Gallabat.
(J. F. N.)

Metamorfiska bergarter (af grek. metamorfun,
omgestalta), geol., bergarter, som icke ega sin
ursprungliga beskaffenhet i behåll, utan äro i
afseende på struktur, sammansättning m. m. förändrade,
metamorfoserade (se Metamorfism). Ehuru visserligen
bergarter af hvarje geologiskt system eller
formation, oberoende af åldern, kunna vara och
ofta äfven äro i viss mån metamorfoserade, har det
förr varit brukligt att under det gemensamma namnet
"metamorfiska bergarter" sammanföra de till arkeiska
formationsserien (se d. o.) hörande kristalliniskt
skiffriga bergarterna, gnejs, glimmerskiffer,
hornbländeskiffer, leptit (eurit), kornig kalksten
m. fl., till skillnad från de rent sedimentära
bergartsgrupperna.
E. E.

Metamorfiska formationen l. Metamorfiska systemet,
geol., äldre, numera ej använd benämning för den
arkeiska formationsserien (se d. o.).

Metamorfism (af grek. metamorfun, omgestalta),
geol.., stenarters eller bergmassors förändring eller
omvandling till struktur, mineralsammansättning
eller kemisk beskaffenhet, stundom i så hög
grad, att deras ursprungliga natur knappast kan
spåras. Bland orsakerna till själfva förändringen
anses inverkan af hög temperatur och starkt tryck
spela en framstående roll. De genom metamorfismen
uppkomna förändringarna eller omgestaltningarna
hos en bergart kallas metamorfoser; bergarten
själf säges vara metamorfoserad. Man skiljer
mellan eruptions- l. kontaktmetamorfism och
tryck- l. regionalmetamorfism, som äfven kallas
dynamometamorfism (se d. o.). Den förra uppstår
vid beröringsytorna eller kontakten emellan en
eruptiv bergart och dennes sidosten; den senare
förekommer hos delar af sådana berglager, som
undergått starka hoppressningar och böjningar. –
Vid kontaktmetamorfoserna är det hufvudsakligen
den uppträngande eruptiva eller vulkaniska
bergmassans inneboende höga värmegrad och innehåll af
öfverhettadt vatten eller gaser, som åstadkommit förändringarna
hos sidostenen. Stenkolslager befinnas vid
gränsen mot basalt-, trakyt- eller porfyrbäddar, som
flutit öfver eller i dem, vara förkoksade och delvis
ombildade till grafit. Tät, mörk, fossilförande
kalksten, ja t. o. m. krita, har flerstädes genom
beröring med eruptivbergarter öfvergått till en hvit,
fullkomligt kristalliniskt kornig marmor, hos hvilken
hvarje spår af försteningar utplånats och hvilken
t. o. m. blifvit inom själfva kontaktzonen impregnerad
med främmande mineral, såsom granat, vesuvian,
epidot, hornblände, glimmer m. fl. Somligstädes
ha skifferleror och sandstenar af samma orsak
likasom hårdbränts eller t. o. m. närmast kontakten
förglasats. En ganska vanlig följd af den från
glödflytande eruptivmassor utgående upphettningen är,
att sidostenen erhållit en prismatisk afsöndring eller
förklyftning, ett förhållande, som hos sandsten och
andra sedimentära bergarter flerstädes iakttagits i
Tyskland. Kontaktmetamorfismens verkningar sträcka
sig vanligen föga långt från själfva kontakten,
i det att den omvandlade zonen i många fall har en
mäktighet af blott en eller ett par cm., i andra
uppnår en eller flera m. Stundom utbreder sig dock
den omvandlade zonen till tusentals meters afstånd
från eruptivgränsen, t. ex. i Kristianiatrakten,
i Cornwall, i Pyrenéerna m. fl. ställen, hvarest
rent sedimentära lerskiffrar och kalklerskiffrar
genom kontakt med större eller mindre granitmassiv
förändrats till kristalliniskt skiffriga bergarter,
innehållande tydligt utskild glimmer, fältspat,
kvarts, granat, hornblände m. fl. mineral. Vid
eruptiv, som genomsätta kristalliniska bergarter,
t. ex. vid de inom Sveriges gnejser så allmänt
uppträdande diabasgångarna, märkes sällan eller
aldrig någon kontaktmetamorfos inom sidostenen,
men däremot har genom beröringen med denna och
däraf orsakad hastigare afkylning diabasmassan själf
ofta erhållit en finkornigare, delvis tät textur i
kontaktens närhet än uti gångens inre delar.

Tryck- eller regionalmetamorfoser benämnas de
förändringar, som bergarterna undergått genom
tryck i samband med den ofantliga sammanpressning,
delvis också molekulära förskjutning, för hvilken de
varit utsatta, då mäktiga lagersystem hoptrycktes,
skrynklades eller böjdes i stora veck (se fig.),
så att mångenstädes höga bergskedjor därvid
uppstodo. På en del ställen har den sammantryckande
kraften åstadkommit, att en tydlig skiffrighet eller
klyfbarhet, oberoende af den ursprungliga lagringen
eller skiktningen, utbildats vinkelrätt mot trycket,
t. ex. hos lerskiffer. På andra ställen ha ännu
mera genomgripande omvandlingar försiggått, i det
att sedimentära bergarters ursprungliga struktur mer
eller mindre fullständigt utplånats och molekylerna
erhållit kristallinisk anordning, så att bergarterna
förvandlats till kristalliniska skiffrar. En
sandsten får t. ex. sina korn af kvarts, fältspat
och andra mineral mer eller mindre krossade och
pressade mot hvarandra i en bestämd riktning. Af det
söndermalda materialet utvecklar sig en del glimmer,
och förvandlingen kan sedan stegras ända därhän,
att de särskilda kornen knappt kunna iakttagas,
och den nybildade glimmern i sådan grad ökas, att
bergarten öfvergår till en glimmerskiffer. Äfven
förut varande kristalliniska bergarter ha undergått
förändring till struktur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free