- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
281-282

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteorologiska stationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämnas de i Pavlovsk nära Petersburg, i Bern,
på Montsouris utanför Paris, vid centralanstalten
i Wien och vid Die deutsche seewarte i Hamburg,
vid observatoriet i Greenwich samt de 7 engelska
meteorologiska observatorierna, bland hvilka
observatoriet i Kew är det förnämsta. – Stationer af
andra ordningen
äro försedda med alla de vanligaste
meteorologiska instrumenten, och observationerna
verkställas på de viktigaste af dessa instrument
några, vanligen tre, gånger om dagen. Iakttagelserna
från dessa stationer lämna materialet för de arbeten,
i hvilka de särskilda ländernas klimatologiska
förhållanden utredas. Observationerna å dessa
stationer publiceras för hvarje land i årsböcker,
uppställda efter ett gemensamt formulär, hvarigenom
jämförelsen underlättas mellan de särskilda ländernas
klimatologi och väderleken vid ett gifvet tillfälle
i hela vår världsdel lätt kan efter den synoptiska
metoden undersökas.

I Sverige funnos i midten af
1700-talet endast tre meteorologiska stationer,
nämligen vid observatorierna i Stockholm, Uppsala och
Lund. Då intresset for meteorologiska observationers
anställande började vakna i Europa genom inrättandet
af Palatinska sällskapet (se Meteorologi), utsändes
på Vet. akad:s begäran en kunglig befallning
till lektorerna i matematik vid rikets gymnasier
att efter detta sällskaps formulär anställa
regelbundna meteorologiska observationer. Ehuru
detta observationssystem, hvilket icke en gång synes
ha fullständigt kommit till stånd, var alldeles
otillräckligt för att medge en säker utredning
af klimatolikheterna i landets olika delar samt
därjämte saknade all kontroll och granskning, eger man
dock i behåll från några af de stationer, som däri
deltogo, såsom Göteborg, Växjö, Västerås, Strängnäs
och Härnösand, ganska långa observationsserier af
icke ringa värde. Först 1848 och 1859 inrättades
på E. Erdmanns och Er. Edlunds initiativ och under
medverkan af Förvaltningen af sjöärendena och
Vet. akad. det system af meteorologiska stationer,
som ännu med någon utvidgning eger bestånd. Vid
upprättandet af Meteorologiska centralanstalten
i Stockholm 1873 ställdes de af Edlund upprättade
stationerna under denna anstalts ledning, hvilken ock
från denna tid öfvertog redigeringen af den årsbok
med titeln "Meteorologiska iakttagelser i Sverige",
hvari dessa stationers iakttagelser publiceras. –
Stationer af tredje ordningen benämner man sådana
stationer, hvarest regelbundna observationer anställas
endast å ett eller några få meteorologiska element,
i vanligaste fall öfver nederbörden, men någon gång
därjämte öfver lufttemperaturen. Sådana stationer ha
först under de sista decennierna i någon större mängd
blifvit upprättade. Under senaste åren har deras
antal vunnit en betydligare tillväxt. I Sverige,
där de hufvudsakligen äro nederbördsstationer,
uppgingo nederbördsstationerna vid 1911 års slut
till ett antal af 604, hvari också medräknats första
och andra klassens stationer, där äfven nederbörden
uppmätes. – Stationer af fjärde ordningen kallar man
i Sverige dem, som ej äro försedda med instrument,
men vid hvilka likväl vissa meteorologiska fenomen,
såsom åskväder, isförhållanden m. m., observeras och
antecknas. De svenska stationerna af denna ordning
inrättades af Uppsala meteorologiska observatorium,
hvarifrån 1871 utfärdades
särskilda instruktioner för iakttagelser af åskväder,
isförhållanden, nattfroster och s. k. fenologiska
företeelser (trädens löfsprickning, blomning och
löffällning, flyttfåglarnas ankomst m. m.). Från 1882
ställdes detta observationssystem under Meteorologiska
centralanstaltens inseende.

illustration placeholder
Fig. 2. Pärte-tjåkko meteorologiska observatorium,

Norrbottens län. (Instrumenten äro uppställda ute

rundtom i närheten af hyddan.)

Oberoende af den ordning de tillhöra pläga
meteorologiska stationer benämnas äfven efter det
särskilda ändamål, för hvilket de äro upprättade,
efter de platser, på hvilka de äro anlagda, eller
efter andra för dem särskildt utmärkande egenskaper,
såsom nederbördsstationer, hvarest uteslutande eller
företrädesvis nederbörden observeras, fyrstationer,
anlagda vid fyrbåkar, skogsstationer, afsedda för
undersökning af skogarnas inverkan på klimatet,
privatstationer, inrättade och uppehållna
af enskilda personer i motsats till statens
stationer o. s. v. 1882–83 voro 21 internationella
polarstationer i verksamhet, försedda med en
utmärkt utrustning af instrument samt bekostade af
åtskilliga stater i Europa och Amerika. Af dessa
stationer voro 18 förlagda i norra polartrakten och
3 vid höga sydliga breddgrader. Sverige deltog med
en station vid Kap Thordsen på Spetsbergen. Dessa 21
stationer indrogos 1883–84. En ifrig sträfvan i nyare
tider att utforska de meteorologiska förhållandena på
större höjd öfver jordytan har ledt till anläggande
af stationer och t. o. m. ganska fullständiga
observatorier på höga berg. Alperna i södra Europa
ha varit föremål för de första försöken i detta
afseende. Bland de högsta och märkligaste
må nämnas Pårte-tjåkko (fig. 2; 1,850
m. ö. h.; toppen 2,003 m.), 3 mil n. om Kvikkjokk,
upprättadt af A. Hamberg (se Hamberg 3),
Schneekoppe (1,603 m. ö. h.) i Riesengebirge,
Wendelstein (1,727 m.) och Zugspitze (fig. 3;
2,964 m.) i Bajern, Säntis i Schweiz (2,500 m.),
Sonnblick (3,095 m.), Obir (2,044 m. och 2,140 m.) och
Schneeberg (2,366 m.) i Österrike, Stelvio (2,543
m.) och Lilla Sankt Bernhard (2,160 m.) i Italien,
Puy de Dôme (1,467 m.), Mont Ventoux (1,900 m.),
M. Mounier (2,740 m.) och Pic du midi (2,859 m.) i
Frankrike, Gudaur (2,204 m.) i Kaukasus, Ben Nevis
(1,418 m.) i Skottland och Pikes peak (4,308 m.) i
Colorado. Det högsta observatoriet i Europa är Bosses
du dromadaire (4,365 m.) på Mont Blanc, stationen
på toppen 4,807 m. De högsta stationerna i världen
äro Charchani (5,080 m.) och Misti (5,850 m.) vid
Arequipa i Peru i Syd-Amerika, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free