- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
289-290

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteorsten, Meteorit, Metaorolit, miner.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fältspat. Meteorstenarna bestå nämligen till
hufvudsaklig del af kiselsyra och magnesiumoxid,
delvis ersatt af järnoxidul, obetydliga mängder af
kalk, lerjord och alkalier. De häraf uppkomna
mineralen äro i hufvudsak olivin och enstatit samt
de med det senare nära besläktade mineralen
bronzit och hypersten, vidare diopsid, anortit och
labrador. De innehålla dessutom, ehuru mera
sällan, kol och fasta kolväteföreningar, ofta
nickelhaltig magnetkis, troilit och järn i enstaka korn
eller blad.



Meteoritjärnet är alltid nickelhaltigt
och utgöres således af en metall-legering. Efter
etsning på meteorjärnets polerade yta med salpetersyra
visar det vanligen linjer, som skära hvarandra under
olika vinklar och bilda nätformiga teckningar, hvilka
blifvit kallade "Widmannstättenska figurerna"
(se fig. 2) efter upptäckaren, A. B. von
Widmanstätten (f. 1753, d. 1849), som 1808 först
framställde sådana på ett vid Agram 26 maj 1751 fallet
meteorjärn. Figurerna uppstå däraf, att syran starkare
angriper det nickelfattiga än det nickelrikare järnet.

illustration placeholder
1. En hel meteorit (med smältskorpa) från meteorstensfallet vid Staunern

i Mähren, a sedd från "bröstet", b från en sida.

illustration placeholder
Fig. 2. Widmannstättenska figurerna.


Bland märkliga järnfynd, som anses vara af
kosmiskt ursprung, förtjäna här nämnas det af
den tyske naturforskaren P. S. Pallas 1772 vid
Krasnojarsk i Sibirien funna meteorjärnet af 519
kg. vikt. Nordenskiöld ansåg de af honom vid Ovifak på
ön Disko vid Grönland 1870 funna stora järnblocken
vara under tertiärtiden nedfallet meteorjärn,
inbäddadt i basalt, men af andra betraktas det som
järn af telluriskt ursprung. Det största stycket af
detta fynd, som nu förvaras i Vet. akad. i Stockholm,
väger omkr. 25 ton och är det ansenligaste af hittills
kända nativa järnstycken. Det håller 84–93 proc. järn,
1 à 2 proc. nickel, 3–18 proc. kol, organiska ämnen
och vatten samt i öfrigt något koppar, kobolt, fosfor,
svafvel och klor. De båda näst största styckena
väga resp. 8,5 och 4 ton. – Den enda i Sverige funna
järnmeteoriten hittades 1907 i Muonionalusta socken
och skänktes till Uppsala universitets geologiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free